Det vidare livet

Hej,
Vad erbjuds egentligen för hjälp till svenskar som har ett alkoholproblem? Det här forumet är ju en sak, men uppriktigt sagt så är det pinsamt skralt. Man kan logga in här och kasta ur sig sin ångest. Sen då?!

När jag gick med här så signade jag upp för att delta i en studie. Jag fattar inte vad de vill heller, egentligen. Kolla med mig med jämna mellanrum ifall jag söp ihjäl mig eller ej?

Har nu varit nykter i 4 månader och mått riktigt bra. Trots detta ropar något inom mig på alkohol.Jag vill ju inte ha dessa tankar.

Jag växte upp med grönavågenföräldrar. Vegetariskt och hälsosamt. Nykter miljö. Är själv en äventyrare som måste gå ett steg längre än alla jämt... när föräldrarna genomgick en brutal separation, stack jag hemifrån. 15 år.. bodde runt i olika städer. Mkt festande, men drack aldrig ensam. Min far började strax efter 40 att dricka och är idag 25 år senare kraftigt alkoholiserad och förlorat 3 familjer.

Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv.

Jag har nog druckit sen jag var runt 15 år. Nu är jag 36 det har inte varit problem tills för ca 3 år sedan då började det spåra ur. Jag började dricka mitt i veckorna på kvällar efter jobbet sen blev det mer och mer. Kunde lätt hälla i mig runt 10 starköl en vanlig veckodag, på helgerna blev det nån flaska vin också. Sen började jag även dricka det första jag gjorde på morgonen för att klara dagen allt spårade ur! För ca 6 månader sen blev jag körd till psyk och har varit istort sett nykter sen dess. Vill egentligen inte sluta dricka men inser att jag och A inte går ihop.

Och här sitter jag. Hela huset är rökskadat. Var så stark första två dagarna, så stark. Gubben söp till det om han nu inte redan var full när det brann (jag jobbade 9 mil bort). Men jag fixade och grejade, plockade av honom alla öl bland annat. Fan, han körde dessutom på fyllan till hotellet. Fixade vikarie på jobbet, akuthandlade sånt som behövs på hotellet. Grejade med djuren så allt är lugnt. Osv. Jobbade igår för allt måste ju faktiskt flyta på. Var så stark, fram tills nu.

Tredje gången gillt

Är nygammal här - har försökt sluta tidigare.
Hade 6 vita månader en gång för länge sedan men ville sedan dricka igen.
Nu har jag försökt, och misslyckats med alkoholen för många gånger så nu vill jag lägga av.
4 vita veckor hittills och ingen avsaknad av alkohol än så länge.
Men sommaren är på G, grilla och fester och bubbel och festivaler.
Klarar jag det?
Klarar jag det själv?
Min man är inte så sugen på att vara på festival med mig, men vara nykter bara för att jag behöver vara det.

Hej alla! Kände för att titta in på forum idag. Känner att "Det vidare livet" passar mej bättre nu än "Förändra sitt drickande". Jag vill inte förändra mitt drickande, är väldigt nöjd med mitt nyktra liv. På fullt allvar, jag önskar aldrig att jag kunde dricka "normalt", det är bra så här. Tänker väldigt sällan på det som var. Tiden går och jag har nog förlåtit mej själv för det jag gjort, för tiden jag slösade bort. Däremot är jag stolt över den jag är nu. Att jag alltid är nykter, att veta att jag alltid är redig och klar.

Jag hamnade här, på detta forum, för ungefär tre månader sedan. Det var samtidigt som beslöt mig för att helt sluta med alkohol. Igen. Det fanns många inspirerande, men även avskräckande berättelser. För en månad sedan slutade jag i princip att komma hit, trots att det gav mig mycket. Varför? Naturligtvis för att jag började dricka igen... Och att jag nu skriver här beror lika naturligt på att jag vill sluta igen.