Det vidare livet

Min mamma och pappa är skilda, och jag bor hos dom varannan vecka vilket jg gillar, men varje helg jag är hos pappa berättar han om sin utekväll på krogen förra helgen så jag vet att han dricker när jag och mitt syskon inte är där, men det är det att han ALLTID ska dricka även när vi är hos honom, min mamma har sagt till honom att om han dricker igen så får vi inte bo hos honom på helger men han säger bara att det inte ska hända igen.

Flera års missbruk följdes av två års nykterhet med bl.a behandling, sen kom den där vanskliga tanken att lite vin klarar jag nog, och visst gjorde jag det. DEN GÅNGEN.

Idag, eller egentligen för länge sen insåg jag att mina alkohol vanor var för mycket. Men nu är det ännu mer.
Har ren ångest inom mig. Dels hur mycket pengar jag lägger på alkohol, samt att jag känner behovet av att ta till alkohol. Jag har alltid en ursäkt till att ta mej en pruttare. Å gärna en till, för vad är poängen av att Bara ta en?

Tio procent av ett år nykter i sträck och dags för utvärdering. Huvudinsikten av dessa 36 dagar är att mina känslor kring "måttligt drickande" förändrats så brutalt. Från att vara det som låg i horisonten som en belöning efter den vita perioden, känns de mer som ett hot.

Har nu bestämt mig för att försöka sluta dricka, det kommer gå segt, ni får gärna komma med tips och funderingar!

Tänk att redan som barn fick jag lära mig att ignorera många upplevelser, känslor, behov, revidera dem till vad jag borde tycka, vilja, känna.

Sedan hade jag personlig kris under blomstrande New Age tider. Då ville personer jag sökt mig till lära mig att "lyssna till mig själv". Va fan! Jag hade ägnat mitt liv åt att låta bli! Trodde det var nödvändigt, att det var så man "tog sig fram".

Hej på er alla!

Hoppas det går bra för er som varit med i forumet under en längre tid. Och hoppas att även ni nyanlända hit försöker ta tag i saken; saken att bli nykter, eller för medberoende saken att gå er egna väg.

Nu har det gått 3,5 år sedan min allra sista fylla, och jag har inte tagit en droppe alkohol sedan dess. Jag har inte ångrat en sak med mitt beslut, och för varje dag som går mår jag bättre.

Jag har väl missbrukat i kanske 10 år men nu under sommarhalvåret har det eskalerat bortom kontroll. Det gick så långt att jag kunde ta med mig små vodkaflaskor som jag hällde över i 1/2 liters petflaskor som jag kunde sitta och smutta på i kollektivtrafiken efter jobbet.

Hej allihopa här på forumet!
Jag ville bara berätta för er att jag för en månad sen varit nykter ett år.

I början när jag väl bestämde mig för att bli nykter så läste jag väldigt ofta på det hör forumet. Och det hjälpte mig verkligen - Så tack till er alla som håller forumet vid liv.
Jag försöker även in när jag får tid över.

Till er som kämpar där ute;
När jag blickar tillbaka på det gångna året så känner jag att jag haft det bästa året i mitt liv. Det här vill jag fortsätta med. Ett nyktert liv är verkligen att rekommendera.

Tacksam

Hej! Min man är vit sedan tre månader. Vi har en tvåårig son. Jag har varit i stånd att separera från mannen, men är kvar och han tar ansvaret för sin nykterhet och blir mer harmonisk, mindre lynnig! Har lite dåligt samvete för att mitt hjärta varit ganska slutet och jag fortfarande i tvivel om oss.

Jag vet att det inte finns några universallösningar, men har någon tips om hur man kan få lyckan och kärleken att komma upp blommande och vacker igen?