Det vidare livet

Är nygammal här - har försökt sluta tidigare.
Hade 6 vita månader en gång för länge sedan men ville sedan dricka igen.
Nu har jag försökt, och misslyckats med alkoholen för många gånger så nu vill jag lägga av.
4 vita veckor hittills och ingen avsaknad av alkohol än så länge.
Men sommaren är på G, grilla och fester och bubbel och festivaler.
Klarar jag det?
Klarar jag det själv?
Min man är inte så sugen på att vara på festival med mig, men vara nykter bara för att jag behöver vara det.

Hej alla! Kände för att titta in på forum idag. Känner att "Det vidare livet" passar mej bättre nu än "Förändra sitt drickande". Jag vill inte förändra mitt drickande, är väldigt nöjd med mitt nyktra liv. På fullt allvar, jag önskar aldrig att jag kunde dricka "normalt", det är bra så här. Tänker väldigt sällan på det som var. Tiden går och jag har nog förlåtit mej själv för det jag gjort, för tiden jag slösade bort. Däremot är jag stolt över den jag är nu. Att jag alltid är nykter, att veta att jag alltid är redig och klar.

Jag hamnade här, på detta forum, för ungefär tre månader sedan. Det var samtidigt som beslöt mig för att helt sluta med alkohol. Igen. Det fanns många inspirerande, men även avskräckande berättelser. För en månad sedan slutade jag i princip att komma hit, trots att det gav mig mycket. Varför? Naturligtvis för att jag började dricka igen... Och att jag nu skriver här beror lika naturligt på att jag vill sluta igen.

Det här är första gången jag för någon annan än mig själv skriver om min alkoholism. Jag har sambo och två barn. För 8 år sen började jag dricka mer och mer. Jag övergick från att dricka på helgerna till att bli berusad även ibland i veckorna. Jag skötte det hela "snyggt" eller jag söp alltså i smyg efter att barnen lagt sig. Min sambo märkte dock så småningom att jag drack och tog upp det med mig. Det ledde till att jag under en tid kraftigt minskade mitt intag.

Hej,
...
Jag lyckades fatta beslutet att, ja vi separerar, jag gör det!!!!

Men han vill ju inte!
Och han är nykter nu, fast med en historia av helger och perioder.
Han går på behandling och tar antabus och tycker jag är knäpp som vill separera NU!

Så självsäker är jag inte, och beslutet inom mig värkte fram.

Det är hårt och svårt.

Samarbete krävs också när man ska dela.

Svårt att vända om och släppa separations-tanken, utan att känna mig dominerad och lite - överkörd..

Klump i magen

Hej alla.

Hej alla, jag hade ett 11 månaders uppehåll helt och hållet från spriten.
Jag har tidigare varit någon form av periodare.
I lördags drack jag stora mängder sprit på kvällen (mera än 70cl vodka) och klassar såklart detta som ett återfall.

Jag har hört att all återhämtning min hjärna gjort under dessa 11 månader är förstört av minst lilla mängd alkohol.
Stämmer detta? Måste jag nu börja från dag1 och om 11 månader är min hjärna i samma skick som den var innan jag drack?!

Hej alla,

Det var längesen jag figurerade på den här sidan. Hur har det gått för alla? Nu har jag nått ett år; sex månader och fyra dagar. Snart är det två år. Nu börjar jag känna att tiden rusar iväg, och yngre blir man ju inte.

Flyttat har jag gjort, därav min frånvaro. Skönt att slippa min gamla lya för där fanns alla minnen, bl.a. alkoholen, mitt ex och dylikt. Skönt med ett nytt kapitel.

Trevlig helg alla!

Och här sitter jag med resultatet av att jag chansade och flyttade ihop med min gubbe. Tomma flaskor, tomma ölburkar och systemkvitton undangömt lite varstans. Samtidigt mitt egna jävla sug, är så nära att kasta min nykterhet åt helvete, efter ett och ett halvt års nykterhet hänger återfallet definitivt i luften. Pallar inte, att köra in i en jävla bergbägg känns extremt lockande nu. Känner mig så urbota ensam, och blåst. Så jävla blåst! Fan.

Fick en del förklaringar och tröst i denna:

http://youtu.be/-Zgt422Aysc