Det är vanligt att människor är känner sig osäkra på om de dricker för mycket, om de behöver förändra sin konsumtion eller vad de ska bestämma sig för. I det här forumet kan du ställa frågor eller skriva om funderingar angående hur du dricker.
nyss medlem här och är döv behöver verklingen
ert hjälp
själv dricker för mycket har fått hjälp från mottagning för
antabus men det visade jag har för mycket levervärde
nu väntar jag på svar från infektion klinik om jag har
hepatit c och gul sot orsak min drickade. vill sluta men finns
det kontaktperson som kan hjälpa??? hoppas på ert svar
Mitt problem är att jag sedan 20-års åldern (är 45) ca 1-2 ggr per år i genomsnitt begår handlingar
som mer eller mindre förändrar mitt och även andras liv på negativa sätt.
Senast var jag den utlösande faktorn till min nu påbörjade separation från mitt livs kärlek och fru...
Jag är givetvis fullständigt förkrossad.
Jag har fastnat i drickandet och vet inte hur jag ska ta mig ur detta, dricker mig redigt full nästan varje kväll. Går bakis till jobbet eller stannar hemma. Har gått igenom en separation nyligen och en magsäcksoperation, jag tror att jag försöker dämpa min ångest och ensamhet med mitt drickande men det blir bara värre just nu sitter jag här med värsta ångesten över gårdagens drickande, kom inte till jobbet idag eller! Nu är jag livrädd för hur helgen ska bli.
Jag är killen som är vältränad, lyfter tungt på gymet. men går ner mig i alkohol och hasch alltid. Varit inne på delirum tremens och har var inne några gånger till. Ska jag fortsätta söka efter mig själv eller be om hjälp? Vet inte själv längre.
Efter många år med för mycket A och med konsekvenser som närmade sig..
Jag hällde ut skiten, jag kände att jag blivit en mästare på att "spela nykter", det river och svider, kroppen vill ha...
Jag har sneglat och hängt på denna sida i flera månader, känt igen mig och tänkt, jamen så mycket dricker jag inte, ja ni vet.
Förnekelsen och ångesten tar varandra i hand och försöker gå över en bräcklig bro tillsammans. Den håller inte.
Så nu gör jag slut. Adios A. En kär vän får nu gå i graven. Nån puss får du faan inte.
Egentligen gick det nog upp tidigare än idag. men idag kändes det bara självklart. solklart liksom. Ingen beslutsångest, eftersom att jag bara har ett val. Jag är 28 år och herre gud vad jag har ramlat runt på krogen. Skadat mig fysikt, skadat mig och andra psykist. Jag har mycket mycket ångest. Har jag varit full och fått minneslucka, vilket sker i 9 fall av 10 (utekvällar) så kan jag ha ångest i över en månad. Jag ska tillägga att jag har haft eller fortfarande har men inte jämförelsevis med förut, en ätstörning.
Har haft en tuff natt... knappt sovit..funderat på hur det kunde bli så här? Hur kan jag i hela mitt liv tyckt att det är okej att bli full? haft en längtan att bli berusad, glömma, vara någon annan?
Ett uppvaknande där jag kan konstatera att:
1. Jag dricker nästan varje dag ungefär en flaska vin
2. Jag dricker alltid mer än vad jag har tänkt
3. Mitt riskbeteende är ett beroende
4. Jag smygdricker inför min partner
5. Min tolerans har ökat markant
6. Semesterdrickande har fortsatt in i vardagen
7. Jag har depression som kanske förvärras eller beror på min alkoholkonsumtion
8. Jag tycker att en god middag blir misslyckad utan vin
9. Jag blir rastlös på kvällen om jag inte har tillgång till vin
Jag har alltid varit den som blir fullast. Sen tidig tonår har jag alltid stannat längst på fest. Otaliga gånger har mina vänner fått ta hand om mig. Hjälpa mig hem. Hålla mitt hår när jag spyr.
Jag ser inte mig själv som alkolist. Jag brukar bara ta nått glas vin på veckorna. Men.. på helgerna eller när det är fest blir jag som besatt. Kan inte sluta dricka. Känner inte av när jag håller på att bli redlös. Behandlar folk illa. Får minnesluckor.
Jag har kämpat med alkoholen så länge. Den längsta nyktra perioden i hela mitt vuxna liv var i somras - 3 månader. Sedan var det dags för litet självbedrägeri igen. Jag vet när jag ljuger för mig själv men när jag är på det humöret så skiter jag i det. I höstas avled min f d man - barnens pappa. Han dog av stolthet eftersom han i alla år vägrat inse att han hade problem med alkoholen. Han dog ensam, utfattig och i lägenheten fanns bara ölburkar. Jag vill inte vare sig leva eller dö på detta sätt, men om jag fortsätter att dricka är det så det kommer bli.
