Förändra sitt drickande

Hej allihopa jag har suttit och läst här inne några gånger innan och kommit underfund med att jag måste ändra mina alkoholvanor. En del av mig har vetat om det rätt så länge menen annan del av mig säger alltid att det går bättre nästa gång jag dricker.
Tyvärr så har jag ju inte fattat riktigt hur allvarligt det kan vara,
Då jag alltid tänkt att bara dom som dricker varje dag kan ha alkoholproblem.
Men jag dricker i allafall minst en gång varje helg.

Efter 11 nyktra dagar så var det dags igen. Klarade inte att stå emot . Skulle ju bara ta ” nån” öl o kolla fotboll med kompisarna. Gick all in . Söp mig dyngrak och trillade in till familjen skitfull igår. Så idag river o skriker ångesten sönder mig. Skäms som en hund och vill hitta kraften till att fortsätta med de vita dagarna. Men den oöppnade vinflaskan står nästan och ropar efter mig :(
Är för mig mer eller mindre ofattbart att min fru står ut. Hur ska någon kunna stå ut med någon som inte står ut med sig själv?

Första kvällen på många år utan alkohol, sker ikväll..
Har fruktansvärd ångest.
Hur många dagar och vilka är värst!?
Är det farligt att sluta tvärt?
Jag har druckit i många år med bara ett par dagars uppehåll ibland.
Är det någon som hänger på mig idag!!

Jag har under många år haft ett riskbruk och druckit för mycket från och till och om jag blickar tillbaka så har mitt drickande inte gett mig något positivt alls utan mest ångest skam skuld och självförakt dagen efter. Jag har vissligen bättrat mig och minskat mitt drickande dom senaste åren men jag har nu insett att det vore nog bäst för mig själv att inte dricka alls för alkoholen urholkar sakta men säkert både kärleken till sig själv och till allt annat här i livet.

Idag är det dag 14 utan alkohol. Jag mår bra och känner mig stark. Ni hjälper mig alla med era inlägg. Känner mig inte ensam vi är så många som jobbar mot samma mål. Att vara nyktra och känna ro i sinnet.
Ett av mina bästa val var att berätta för min läkare och chef så de fick veta. För mig känns det bra att de vet, så jag har en liten lagom press på mig att fortsätta på samma väg som jag är på nu.
Nu är det Fredag och helgen är på antågande.
Jag har aktiviteter inbokade i helgen som jag ska genomföra, hur det än kommer att kännas, lätt eller svårt.

Ligger här i sängen klockan är 03 med halv ångest och är klarvaken!
Ännu en flaska rödvin slank ner igår likt en flaska läsk... varje morgon när jag åker till jobbet tänker jag att idag skall jag INTE köpa något vin på vägen hem utan ta en promenad, gymma träffa vänner eller något annat som vanligtvis varit mitt intresse! Men ändå finner jag mig själv där på Systembolaget varje jävla dag! Olika varje dag för att inte visa dom på systemet att jag köper dessa mängder flaskor på en vecka.

Efter en massa år så har jag insett att jag är Alkoholist och ska göra ett seriöst försök
att bli nykter på heltid.min fru hotar att lämna mig om det inte går vägen denna gång.jobbat nu
i veckan och har mått allmänt dåligt.tycker att det börjar gå sämre på jobbet efter mina perioder
som varar i några dagar.hur skulle ni ha gjort om ni var i mina skor.?kan tillägga att mellan perioderna
(Då abstinensen släppt)så mår jag riktigt bra och det flyter på både hemma och på jobbet.

har druckit varenda dag i ca 2 års tid . alltid kvällstid efter jobbet . har försökt sluta flera gånger men inte ens klarat en dag pga av abstinens . nu har jag varit nykter i 3 dagar å inte kännt ett enda besvär alls . hur är det ens möjligt . har druckit mer än 4 dagar per vecka i säkert 8 års tid . känner mig stark nu men är orolig att falla tillbaka

Har precis, iof börjat med terapi för mitt beroende. Dricker i nuläget 2 flaskor vin och 2 sex-pack folköl per vecka, är kvinna. Är tyvärr "smart" nog att dricka tillräckligt lång tid innan jag ska på drog-alkoholtest. Dricker direkt efter ett möte med terapeuten. Har iof tidigare druckit/drogat mer. Men jag känner att jag vill till en förändring, samtidigt är jag fast i gamla vanor. Att dricka på känslor av nedstämdhet och tristess. Jag har svårt för att erkänna för nån att jag fortfarande tar till alkohol. Vad/hur har ni hittat motivation i från?

Hej! Är 42 år gammal och har ett beroende! En dag för inte så länge sedan satte min chef och vice mig ner och frågade rakt ut om jag hade ett alkoholproblem!! Som alltid så går du in i förnekelse, men sakta så kommer sanningen ut ( de hade känt att jag luktade alkohol 2 dagar i sträck och andra medarbetare var oroliga) Då kom allt över en..skammen .. ångesten .. rädslan. erkännandet kom sakta fram, man kände sig så så liten.. ynklig! De körde mig hem den dagen och de bokade tid till företagshälsan ( Ska sägas att de var otroligt empatiska , snälla)