Förändra sitt drickande

Hej. Jag har kommit till en punkt att vilja vara nykter. Känna mig fräsch och sund. Min sambo är tack och lov nykter sedan åtta månader men jag har druckit i smyg när han legat ute på jobb. Jag vill verkligen inte men det är svårt att välja bort det Jag planerar för att köpa vin varje dag. Växlar mellan systembolag för att inte stämplas för alkoholist!!! Just precis vad jag är!!!! Är det ngn annan som känner igen detta? Hur gör jag? Hur får jag bort demonen på axeln som säger att jag kan dricka? Behöver all hjälp jag kan få. Jag vill vara nykter!!!

Idag är dagen som mitt nyktra liv startar!
Jag har läst inlägg härinne i perioder i flera år, oftast när ångest från gårdagen är som värst så även idag men skillnaden är att denna gång så har jag bestämt mig på riktigt!
Imorgon kväll ska jag gå på mitt första AA-möte, känns nervöst men spännande!
Mitt största problem är att när jag dricker så finns det inget stopp och att jag blir helt personlighetsförändrad, jag slutar inte fören all alkohol är slut eller att jag deckar..
Jag har nog varit elak mot alla människor jag känner..

Hejsan
Jag har varit nykter nu i 8v men börjar känna att ett litet rus vore fint. Käkar naltrexon dagligen. Men tanken kring alkohol är konstant. Vet att det inte är värt all ångest och skuldkänslor. Men vad fan ska man göra eller tänka. Skulle behöva hitta mig en hobby så man kommer på andra tankar än det där förbannade ruset. Min sambo är orolig dagligen för när ett återfall skall komma. Det stressar mig ännu mera.
Även nerverna hoppar upp och ner som en jävla jojo. Läser över allt att det blir bättre men just nu känns det fan inte så!

Nu är jag inne på dag 12 som nykter. Det var ca 6år sen sist jag lyckats vara nykter i mer än 5-6 dagar i rad så det här är rätt stort för mig. Jag har varit nära att falla tillbaka ett par ggr, men idag var jag nära på att ge upp. Jag bor i Stockholm, men är från en annan stad. Flyttade hit för några år sen. Jag känner inte så många och dom jag känner, känner jag enbart genom alkohol. Alltså vi träffas på aw, hemma hos någon och dricker alkohol eller går ut och dricker alkohol.

Jag är 29 år gammal och har efter 15 år av drickande verkligen börjat förstå och acceptera att jag är alkoholist. Jag har gått i behandling flera ggr och var nykter i fyra år när jag var mellan 19-23 år. Hade ett bra liv då och gick mycket på möten. Pluggade upp betygen och kom in på en universitetsutbildning i en annan stad. Det tog typ två månader sen tänkte jag "jag har ju varit nykter så länge nu så jag är nog inte alkoholist" - och drack igen (såklart). Har nu druckit i sex år och har nog hela tiden vetat att jag inte dricker som de flesta andra.

Jag är en tjej på 20 år. Jag vet inte riktigt om jag har ”problem” med alkoholen, men nu kände jag att jag kanske behöver lite råd.
Jag har festat sedan jag var 14 år, jag är rätt så lättpåverkad.
Sen jag fyllde 18 gick jag ut i princip varje helg som de flesta ungdomar gör.
Jag tror det var ungefär vid 18-årsåldern jag började få minnesluckor varje kväll ja var ute, det hjälpte inte om jag drack mindre, tog det lugnare eller drack vatten emmellan åt. Så är det fortfarande om inte värre.
Jag vaknar varje gång och aldrig vet vad som skedde dagen innan.

Min sambo sa förut till mig att han vill fortsätta prata om det vi pratade om i förrgår..
Att jag dricker mig berusad om dagarna.
Vad jag vet, så vet han om 4-5ggr under 6månader..

Men jag vågar inte prata om detta.
Jag vägrar och vill inte.
Jag vill bara få slut på den här skiten och leva som en vanlig människa.

Hej alla..
Jag är ny här, greppar halmstrån. Orkar inte..vill inte mera!
Jag började om med min medicin (zoloft) för att få ordning på tanketjorven i huvudet. Tankar som hoppade runt i huvudet hela tiden! Ångesten som ville kväva mig varje morgon!
Medicinen har hjälpt mig, det är lättare att tänka, ångesten är borta. Underbart! MEN!!...jag har fått ett större sug efter alkohol. Det accelerar jag dricker allt oftare, suget är större! Jag försöker men det är svårt att låta bli. Jättesvårt..

Fyra månader vit utan nästan något sug, sedan kom sommaren och familjen åkte bort två helger utan mig. Då var det kört. Först folköl, sedan vin. Och så har det varit vi hela sommaren. I smyg och öppet, i kombination. Tömde en vindunk förra helgen själv och ingen märkte nåt. Hur är det möjligt? Energin det tar att smyga och uppföra mig och inte bara babbla okontrollerat är helt sanslös. Svettningar och hjärtklappning hela måndagen. Aldrig mer. Men så blev jag förkyld, stannande hemma och köpte igår 3 vinflaskor. Drack 1,5, hällde ut en halv i morse och den sista finns kvar.

Dag 1