Förändra sitt drickande

Valde att bli medlem här efter många om och men. Har läst en hel del i forumet i några månader.

Jag har förberett mig väl den här gången. Känns bra. Har som "ursäkt" och morot att jag ska jogga rosabandet 1mil sista september . En månad ska jag klara. Jag är nyfiken på att se om det blir någon större förändring och sugen på resultat. Kanske kan jag gå ner ett kilo också.
Igår var det surströmmingsskiva. En lite och mycket trevlig skiva. Drack men måttligt , kom hem och tog mig en cigarill i natten. Några bloss bara. Vaknade idag o tänkte , skönt! Nu är det klart. Kommer inte dricka nu på en månad, då blir det inget röka heller.
Det känns bra. Jag är klar på nåt sätt.

Ikväll häller jag ut det sista som blev kvar av rödvinet igår. Nu är det färdigkompromissat. Känslan av att inte dricka är såååå mycket skönare än luddet i huvudet när jag dricker och värken i kroppen som jag så ofta får dagen efter. Den sköna känslan av att vara skärpt, fräsch, hälsosam är sååå mycket härligare. Nu är det dags.

Hej!
Jag är ny här. Och jag är rädd.
Jag undrar om någon skulle vilja dela med sig av erfarenhet av orosanmälan pga alkohol när man har små barn? Hur går det till, hur lång tid efter att anmälan kommit in blir man kontaktad, vad kan man få för insatser, osv.
Stor kram till alla er modiga, starka som kämpar <3

Ja som jag skrev på forumet i morse så behöver jag prova en ny strategi. Nu har jag satt upp 100 dagars nykterhet som mitt första mål. Vid 25, 50, 75 dagar ska jag unna mig något. Ett nytt plagg, en liten resa... vad som helst som uppmuntrar.
Har så mkt fint i mitt liv så jag blir så arg på mig själv när jag super dagar i ända.
Den här sommaren är det inte många dagar jag inte druckit. Igår började jag vid frukost. Blir inte jättrberusad för jag sträcker ut det över dagen. Men idag har jag varit alldeles matt.

Så var det dags igen, drickandet har blivit alldeles för mycket än en gång.
Jag var ganska aktiv här på forumet för tre år sedan när det var som värst.
Då tog jag tag i saker och ting, gick i en samtalsgrupp, åt antabus och var nykter i tre månader men när allt är som bäst så blir jag av med jobbet.
Inte p.g.a. alkoholen utan för att vår avdelning flyttades utomlands. Men ändå, det var tillräckligt för att jag skulle börja dricka igen.
Eftersom jag är särbo så får jag massor med tillfällen att dricka och senast halvåret har det ökar, jag dricker varje kväll.

Ska satsa på en helt fri månad. Jag har börjat röka cigg igen på fyllan.....Så jävla dumt. Jag skyller på alkoholen, mår rätt dåligt över att jag inte låter bli nikotinet helt längre, det gick ju så bra. Sido konsekvenserna av alkohol är inte roliga. Hånglar med andra män än min sambo och mår skit dåligt sen. Jag klarar inte alkoholen bra.
Nu tränar jag till Rosabandet loppet och ska köra en vit månad. Känner att jag vill det. Äter champix nu för att hjälpa mig själv med nikotinet igen och kanske hjälper det lite mot alkoholen också?

Får ursäkta på förhand att mitt inlägg kan verka lite rörigt då jag ej är en van skribent.

Som rubriken lyder så har jag äntligen semester efter 2år och det ligger en del problematik i det då jag är den typen av människa som sköter mitt jobb och vardag och dricker när jag har tid dvs helger. Detta har jag försökt att minska på till viss mån genom att ta alla extrapass jag bara kan på helgerna.

Finns det någon här som fått hjälp av vårdcentral etc? Jag behöver hjälp utifrån på något sätt.

Jag har länge förstått att jag har problem och tidvis trott att jag kan klara det själv. Under de senaste åren har jag gått flera månader utan att dricka en droppe och sedan lagt upp en plan för hur många enheter jag måste hålla mig till för att inre spåra ur. Det har gått bra och gränser har tänjts vilket är anledningen till att jag är här idag. Det är bara att inse att det är allt eller inget. Jag kommer aldrig kunna dricka bara lite. Kanske ett tag men det kommer till slut leda till minnesluckor och en ångest jag inte kan hantera. Jag vet hur det kommer sluta om jag inte slutar.