Förändra sitt drickande

Det är inte första gången som jag är inne på forumet. Periodvis har jag varit väldigt måttlig. Men så händer det saker i livet som vänder upp och ned på allt. Det här året har varit ett sånt år. Då klarar jag mig inte utan min snuttefilt dvs. vin. Det har blivit alldeles för mycket av den varan den sista tiden. Inte för att jag mår bättre av det, tvärt om. Men om jag ska orka med tiden framöver så måste jag ta hand om mig själv bättre. Därför sätter jag stopp här. Inget mer vin för min del. Livet är för kort för att slarvas bort.

Någon som kan ge svar angående peth test och hur det ger utslag??

Hej allihopa! Ny här, superalkad 25-åring. Allt håller på att gå isär, dricker varje dag morgon till kväll. Däckat på jobbet flera gånger, missat flygplan, ställt till med scener och betett mig grisigt. Jag vill inte vara sån här, jag vill må bra och vet att alkoholen sabbar allt. MEN, jag har jävligt svårt att se att livet kan va gött utan rus?? Det känns som att jag (om jag nu blir nykter..) för evigt kommer leva i en grå filt? Ingen glädje, ingen lycka, bara monotont grått. Finns det något att se fram emot? Vad är det bästa med att vara nykter?

Jag vill inte förlora min man.
Jag har varit sjukskriven för utmattning, började jobba i våras på 50%. Under det senaste året har jag ätit medicin för att dämpa ångest. Men när den inte hjälpt tillräckligt så har jag dövat ångesten med alkohol. Istället för att öka ångestmedicinen.
Det blev lite bättre när jag började jobba, eftersom jag verkligen ville att det skulle funka. Slutade med medicinen men har haft kvar alkoholen som snuttefilt. Så förbannad på mig själv.

Nu är det dags att ge upp spriten för gott! Jag är idag 33 år och har sedan 16-17 års åldern alltid gillat att festa. I början va det alltid lite fränt att kunna dricka mycket och bli lite överförfriskad, snacket gick mkt efter helgerna hur många öl man kunnat dricka osv, och så var jag oftast en av dom som va värst. Bakfull och nervklen söndag, måndag, tisdag sen på torsdagen va man redo igen och började ladda upp för helgens bravader.

Hej.

Idag tog jag steget. Efter många månaders tänkande, mycket dåligt samvete och en ständigt klagande särbo och diverse idiotiska beslut var det som om någon (min särbo) slog mig huvudet i går när vi pratade om vårt förhållande. Inte bokstavligen men verkligen mentalt. Jag insåg vad jag höll på att förlora genom att förstöra mig själv och mitt förhållande för att jag inte kan dricka alkohol med måtta.

Hej på er.. så jävla jobbigt att ens skriva, men måste få ur mig. Dricker dagligen 6-7 starköl, på helgerna blir det minst det dubbla. På det så jobbar jag heltid. Vilket betyder att jag går nästan jämt bakfull till jobbet, men lär mig aldrig! Vill inte gå till vc för att få hjälp, är rädd för att kollegorna ska få reda på mitt missbruk. Är 25, snart 26 och jag SKÄMS..skäms som bara den!! Har ni några råd?!

Första inlägget här då.. Känner att jag måste skriva av mig.

Känns som jag inte är helt ärlig med nykterheten när jag tre gånger druckit alkoholfri öl under min två månaders nykterhet. Drack två alkoholfria varje gång. Vilket inte är mycket, jag hoppades att stressen, ångesten skulle lägga sig med dessa alkoholfria öl. Det hjälpte inge vidare.

Jag ville åt lugnet jag minns att jag fick när jag drack starköl. Just därför känns det som att jag bedrar min nykterhet.

Jag fortsätter kämpa och välkomnar mig själv till forumet, tack för alla trådar. Det hjälper att läsa.

Har varit inne här förut och skrivit. Försökt flera gånger att göra ett uppehåll med alkoholen.
Är så trött på att använda alkohol som ångestdämpande, mot tristess ja vad hittar man på allt för ursäkter.
Drickande har eskalerat sista året. Måste nu ta tag i livet igen, börja leva igen utan att döva. Komma igång och träna. Ska försöka använda forumet som en dagbok och föt att hitta motivation