Förändra sitt drickande

Gör ännu ett försök till ett nyktert liv. Denna gång tänkte jag ta lite hjälp om det går att få. Börjar här hos er. Mitt största problem med alkohol är att det går så bra! Jag mår så bra av det! Det är som att jag halva livet har letat efter en ångestdämpande medicin (provat många men med för mycket biverkningar) och till slut landat i alkohol. Jag vet att jag dricker för mycket, men jag har inte lärt mig det "den hårda vägen" så att säga.

Dag 1 och har nu ätit ordentligt och nyttigt så suget är borta. Ska ut på en cykeltur och fördriva tiden. Ingen alkohol i hemmet så det Finns ingen chans att trilla dit. Jobbigt när suget kommer men det kommer bara när jag börjar bli hungrig. Jättekonstigt? Någon annan som känner så?

Hej, jag undrar hur lång tid det tar för abstinensbesvären, suget m.m. att försvinna? Jag har varit beroende av alkohol i ca. 7 år och har varit alkoholfri i 34 dagar. Hade gärna läst källorna med för att kunna läsa vidare om det.

Tack på förhand

Jag orkar inte mer...

Jag vet knappt hur det är att vara normal längre, hur det är att vara nykter, att måbra, för vad fan är det?

Nu både vill jag och måste sluta dricka, men abstinensen är så grymt svår... vanan är så stark.

Startar en egen tråd... Jag tycker att det är läskigt att skriva här, men nu gör jag det!
Mer om min historia senare - den är lik så mångas här på forumet, och tillför inget direkt nytt.

Jag har de senaste månaderna lyckats minska mitt drickande - från 5-7 dagar i veckan, 3-8 glas per gång, till 2-3 dagar i veckan 2-4 glas per gång. Jag har haft stor hjälp av att följa er som skriver här. Jag har också tagit L-glutamin, och tycker att det hjälper mot sug.

Har varit inne o läst mycket på forumet och bestämde mig för äntligen logga in. Har överkonsumerat a för länge nu o har inga ursäkter kvar för att inte bryta helt. Gjorde gastric by pass o sen har det gått åt skogen. Blackouts, däckat och slagit mig. Det värsta är att mina barn sett mig berusad. Vill att de ska kunna lita på mig och jag har varit hos läkare och öppenvården och gjort en ADDIS. Han sa att jag låg i riskzonen men sa inte att jag behövde sluta helt så det har jag inte gjort. Dricker inte när mina barn är hos mig men de gånger jag är barnfri så passar jag på .

Jag har de senaste 19 månaderna börjat dricka allt mer.
Vet inte varför egentligen.
Mitt problem är att ibland funkar det bra att dricka men ibland får jag vansinnesutbrott och kommer inte själv ihåg dagen efter vad jag sagt och gjort.
Jag går till attack på den som betyder mest för mig.
Är så ledsen nu men har ingen aning om VARFÖR jag blir sån.
Är så ledsen och inser ju att jag aldrig mer kommer kunna dricka.
Hur gör ni andra??

Jag har försökt i flera år att sluta dricka alkohol. Nu är jag sjukt trött på att vara full, bakfull, trött, vimsig, sur, äcklad mm.

Nu har jag sagt till familjen att jag vill hålla mig nykter eftersom alkoholen blivit ett problem.

Jag har bett om stöd när jag börjar svaja. Jag vill stå ut första 2 veckorna.

Vid middagar och bjudningar kommer jag vara ärlig och säga att jag inte vill dricka mer eftersom det blivit destruktivt.

Jag vill vara nykter.

Hej forumet,

Jag hittade nyligen hit och ser att det verkar fungera för många. Så jag ger det ett försök.

Jag skriver nog mest för mig själv, tror det kan hjälpa. Men om det finns möjlighet att få stöd av andra och förhoppningsvis kunna hjälpa någon är det ju helt underbart.

Jag trodde att jag hade tagit kontroll över mitt drickande. Jag kan dricka måttligt. Om jag inte öppnar en flaska vin. Igår gick maken på semester så det blev lite mer än mina tre cider. Det blev två cider och en flaska starkt vin. Jag kände när det slog till. När jag liksom passerade gränsen.
Idag inser jag att jag trillat i gamla hjulspår. Huvudvärk, ångest, insikten att jag skickat sms som inte borde skickats...
Helvete!