Förändra sitt drickande

Hej!

Var på svensexa förra året, var vaken och söp konstant i tre dygn på Finlandsförja. Vaknade upp i Helsingfors. Gick till ett Café med min bror som var med och fick då en, vill inte egentligen säga uppenbarelse då jag är ateist, men en enormt stark känsla av orden som jag sa till min bror. DEN HÄR KÄNSLAN VILL JAG ALDRIG KÄNNA IGEN.

Vad skriver man?

Hårt arbetande kvinna/maka/mor som har många projekt i luften.
Jag har ett rikt känsloliv och grubblar och funderar, planerar och strukturerar hela tiden.
Alkoholen gör att jag känner att jag varvar ner och hamnar i en "vardagsfart". Jag njuter mer av det lilla, känner mig mer närvarande i tanke och själ och skrattar mer. Dricker inte på jobbet, men varje vardagskväll blir det 1-3 glas vin samt även på helgerna. Nu under semestern har det blivit en större konsumtion under dagtid.

Hej. Ny här och livrädd. Men jag har börjat inse att jag har ett väldigt problematiskt drickande och jag vill verkligen inte ha det så här längre. Mitt största problem är att jag är otrogen när jag är full. Jag tappar ofta kontrollen helt och får minnesluckor, samt tappar omdömet totalt. Trots att jag har världens finaste relation nu. Denna gången var det inte så farligt men jag är rädd för vad jag kommer göra nästa gång. Hatar mig själv för detta. Har tänkt 100 gånger att jag ska sluta dricka men så är flaskan där igen. Har någon liknande erfarenheter?

Idag gjorde jag något väldigt spontant... funderade igår på en tatuering (ej min första) som skulle påminna mig om hur jag känner just nu och att det är A som har tagit mig hit. Jag har förlorat min kärlek (tror jag iaf eftersom vi ej pratar nu) och svikit mitt barn och mig själv. Det vill jag aldrig göra igen. Jag gick in till "min" tatuerare idag och frågade när de hade tid. Han hade en lucka direkt och 30 minuter senare sitter jag i stolen och tittar på en mall han har gjort...

Så om 1 månad ska jag till Spanien.
Jag har idag inte druckit på 10 dagar trotts att erbjudandet funnits. Känner mig stolt.
Men så ska jag till Vinernas land Spanien.
Kan ni ge mig tips, stratergi och motivation hur ni löst det så jag vet hur jag ska fixa att motstå.

Det kommer vara en utmaning, jag är 90% säkert på att jag fixar det. Och gör jag det: då klarar jag mig i alla situationer.

Kram

Hej!

Jag har inte ens fyllt 30 och har redan förstört familje- vänskaps- och kärleksrelationer.

Har alltid haft svårt att beskriva min relation till alkohol. Någon period har jag druckit varje ledig dag, och vissa perioder mer sällan. Har intalat mig själv att man inte är alkoholist om man är mån om sitt yttre, sköter sitt jobb, ekonomi, och allt annat ansvar. Det är bara dom närstående som vet om den knasiga relationen, men de flesta ser mig nog bara som tjejen som alltid blir för full och jobbig.

Är helt ny här och det är nog det första steget att på riktigt inse att jag har ett problem.
Det som har försvårat mitt uppvaknande är att när jag dricker så blir jag snäll, kramgo, rolig, social, aldrig svartsjuk, dansar och får med mig andra på lekar och bus. Blir heller aldrig bakis. En annan faktor som bidragit är att jag ALDRIG dricker om jag skall jobba dagen efter, dvs på vardagar. Däremot så går det inte en dag på semestern då jag inte dricker och samma sak Fredag och Lördag.

Har under det senaste två åren känt att jag dricker för mycket. Två tre glas varje kväll i princip. På helgerna mer. Sitter kvar uppe när familjen gått och lagt sig, kollar tv och dricker vin. Skönt avslappnande, ” mysigt” har jag intalat mig själv. Någon kväll då jag inte druckit har kvällen känts ”tom” och tråkig. Mina föräldrar påtalade för något år sedan att jag tål mycket alkohol utan att bli påverkad.. Har mest druckit i min ensamhet, sambon reser mycket vilket ger mig tillfällen, ”bara ett glas”... Som blir två, tre och till sist”det där lilla är inget att spara på”.

7 veckor nykter.

Det svarta hålet jag har kvävt med olika metoder genom hela mitt liv tar över mer och mer för varje dag.

Inga droger, inget alkohol, inga mediciner, inga självskador, bara jag och mitt mörker. Mörkret som äter mig inifrån, den svarta meningslösa tomheten som jag aldrig får bort. Den klöser, drar, skriker åt mig att dricka, skära, knarka, knulla, vad som, allt för att känna något annat.