Förändra sitt drickande

Alkohol kom in i mitt liv när jg var runt 14 år gammal, då var det mest pga grupptryck. Men nu är jag betydligt äldre och när jag väl får smak på alkohol så kan jag inte sluta dricka. Jag vill ha mer och hinkar en flaska på nolltid. Drack nyligen en halv flaska smirnoff ice och mina syskon kommenterade ”oh herre jävlar!”. För att jag drack innehållet på mindre än 2 minuter. När det kommer till lätt öl och cider tillåts jag bara dricka 2 burkar, vill ha mer. Har även haft tankar på att köpa flera burkar som jag tar med i smyg utan mina föräldras vetenskap.

Hej på er,

Halloo medmänniskor! Tänkte inte skriva något långdraget annat än att jag efter att tillslut, efter många år, kommit till insikt om att jag måste sluta dricka totalt .Jag ÄR en beroendemänniska har jag insett och med en periodare till pappa finns det i blodet.Jag har noll kontroll längre och jag dricker inte längre för att det är kul eller gott utan för att jag måste få nån liten dos varje dag för att inte må dåligt..Jag jobbar och bor själv varannan vecka med två barn.

Jag orkar inte längre. Jag har alltid haft problem med alkholen. Utifrån har det nog inte sett ut som det, men det är när jag är själv som det är svårast. Jag klarar det tyvärr inte själv, så imorgon har jag bestämt mig för att gå till vc och prata och be om antabus.

Hej !
Första inlägget här ,
Har läst länge från o till under ett års tid . Har följt en del av er @vinäger ,@amanda igen o andra....
vet inte om jag skrivit rätt ...adress
Jag mår hur som helst skit ...
Återfall. Igen . Mannen borta i 10dgr . Känns som jag kan släppa loss. När han inte är hemma ... så går jag loss liksom.
Förtvivlad

Hej. Jag vet inte om det finns någon här inne som har samma problem som jag. Känner mig ensammast i världen med detta... Men det är så att jag är artist och dricker mig berusad på varje föreställning för att kunna genomföra den.. Detta har pågått i ca 5 år, efter att jag började få vidrig prestationsångest i samband med auditions/shower etc. Det var aldrig ett problem när jag var yngre, då jag älskade att "slå underifrån" och visa alla hur grym jag var. I takt med att jag blev mer engagerad för olika jobb, så har kraven på mig själv och ångesten ökat och mina prestationer blivit sämre.

Jag började dricka som 16 åring och är idag 34. Var en blyg tjej som förvandlades till cool och utåtriktad mha alkoholen. Sedan har det bara varit en röra av ångest, spyor, sex knappt medveten, blackouter, rattfylleri, skämt ut mig på fester, inför min familj, jag har ljugit, snott pengar, gömt alkohol i vattenflaskor för att ens kunna gå ut med hunden... Sett mina föräldrars besvikna blickar och oro när jag redlös förkunnat att jag är förkyld, inte full, tagit bilnycklarna och kört iväg (28 år)

Skrivit här innan ett par gånger under ibland andra alias.

Men jag undrar enkelt, jag litar inte på myndigheter och deras kompetens.

Jag har två barn jag har kämpat för mot en psykiskt sjuk kvinna och därför har jag alltid varit rädd att söka hjälp.

Det ger henne den hand hon behöver. Vi pratar om en kvinna som pratar med alla hon tror jag har kontakt med.

Vi är uppe i många socanmälningar främst mot henne mot hon har alltid hävdat att jag dricker, därför är allt fel. Vilket jag gör.

Men hon använder det som försvar mot allt hon gjort.

Jaha.
Då har man vaknat igen, bakfull efter ett gäng med öl och whiskeys i soffan igår. Jag dricker för mycket! Lite varje dag, mer på helgerna.
Jag vill sluta dricka helt och jag tänker sluta idag!