Förändra sitt drickande

Hej,
Har kollat forumet ett tag men registrerade mig först nu, tror inte jag behöver hjälp för det gör jag aldrig - bra karl reder sig själv... eller.. kanske har jag haft fel i hela mitt liv...

Supit i kanske 11-13 år, vill nog säga dagligen dessa år.
Dom senaste åren kanske 1 liter rött som bas med några 7.5% som komplement per dag - alltså supit mig till sömns varje dag.
Skild (naturligtvis), utflyttade barn, bra jobb som jag klarar på rutin men inte sköter, ytterst begränsad social insyn osv..

Mamma, pappa, mormor, morfar och farfar hade alkoholproblem av varierande grad. Det var alltid alkohol med i bilden vid umgänge. På vardagar var det lite lugnare och på helgen mer. Min syster tyckte att det var obehagligt när mamma och pappa var onyktra medans jag nog tyckte att det var ok...jag vet inte.
Jag debuterade själv tidigt (13) och fick genast en stark relation till alkoholen. Jag tror jag blev alkoholist direkt...om jag inte var det redan innan tom.

Nu kämpar vi på..tidigare gift med barn vi drack först ganska måttligt för att inte säga lite. Flyttade till England o började kanske då (försöker tänka hur det eskalerade...”försöka” kombinera det engelska ok med att gå på pub o ta en pint eller två med det svenska ”helg drickandet” fredag-lördag...gick ändå ganska ok jobbade o barn nummer ett föddes där. Livet vände o ett helt annat liv...
Flyttade tillbaka till Sverige o barn nummer
Två föddes när den store var 4. Lugnt o fint en par år.

Hej!
Jag är ny här. Hittade av en slump alkoholhjällpen.se igår när jag surfade på alkohol och viktökning. Oj, om jag hade vetat att dessa forum funnits tidigare... Har ägnat större delen av gårdagen och dagen av att ta del av alla era starka historier och hur otroligt konstruktiva och peppande ni är mot varandra! I många historier känner jag väl igen mig. Nu får det vara nog och det är dags att försöka göra något åt saken!

Behöver ert stöd. Jag är nykter sen kl 23 igår men hade då dragit i mig en flaska vodka och en flaska vin under dagen. Är orolig att kroppen kommer ge upp. Mår så fruktansvärt dåligt. Jag vill inte ha det så här längre. Jag tar nu en timme i taget. Äter lite, dricker resorb.Nu ska jag förbli nykter

Jag har ett alkoholberoende. Vet inte riktigt när det började, men skulle gissa för kanske 5 år sedan. Då bodde jag fortfarande hemma. På kvällarna när jag och mamma satt och kollade tv så tog jag mitt glas med cola, gick ut i köket och låtsades fylla på med mer dricka. Men jag tjuvade av pappas Captain Morgan. Jag har alltid varit försiktig med att dricka alkohol inför min familj, för jag har skrämt skiten ur dom ett antal gånger genom att utsätta mig för fara när jag varit ute och festat.
Idag gömmer jag alkohol, tomburkar/glas när jag får besök av vem som helst egentligen.

Hej ngn som har erfarenhet av antabuss ? Har bestämt mej för att sluta dricka . Då ja försökt många gånger innanan , men faller för de goda vinet , blir lite rädd bara att man måste tänka på vad man äter med, om man får biverkningar av de med, om de kanske är vin i ngn sås? Mvh vilsen

Jag har druckit varje kväll (öl) i x antal år. Har gått upp 25 kg kanske. Första åren var det gott att dricka. Det här ruset ni vet. Idag är jag bara trött, olycklig, deprimerad, dricker för att, kroppen känns inte bra. Dragit mig undan från det sociala. Umgås sällan med någon. Massa saker till.

Om jag slutar dricka är detta besvär som kommer bli bättre med tiden? Hur lång tid?

Ni som druckit öl varje kväll i flera år vad hade ni för besvär? Vad fick er att sluta?

Hej jag har precis haft återfall igen som så många gånger innan. Jag har försökt ge upp alkoholen i ett år, det funkar i perioder på några veckor en månad kanske. Sen är jag där igen. Jag är 26 och har väl varit alkoholist sen jag var 17. Jag har provat att gå till en beroende psykolog men det hjälpte inte mig direkt. Har antabus men jag får ont i kroppen när jag tar dom, har testat AA möten men det kändes bara konstigt med kramar och grejer. Jag tränar ungefär 5 gånger i veckan, jobbar och umgås med familjen mycket.

Hej!

Var på svensexa förra året, var vaken och söp konstant i tre dygn på Finlandsförja. Vaknade upp i Helsingfors. Gick till ett Café med min bror som var med och fick då en, vill inte egentligen säga uppenbarelse då jag är ateist, men en enormt stark känsla av orden som jag sa till min bror. DEN HÄR KÄNSLAN VILL JAG ALDRIG KÄNNA IGEN.