Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.

Ny här

Är en medelålders kvinna som jobbar heltid. Enda sättet jag vet efter en jobbig vecka är är att dricka för att koppla av.
Nu håller mitt förhållande på att raseras.
Förstår min partner till fullo.
Jag vill inte söka hjälp via arbetsgivare (pga skuld skam etc)
Provar här nu.
Folk säger ofta att de är utan fördomar, men ofta snackas det skit om de modiga som vågat gå ut öppet med att de dricker.
Blir de sjuka spekuleras det genast i om de börjat dricka igen.
Det modet har jag inte.

Ser ingen väg ut

Jag har fru och fyra barn. Dricker hela tiden. Allt handlar om när jag kan få nästa öl. Cyklar till jobbet för att kunna dricka 3,5:or på jobbet. Har ett kontorsjobb som är suveränt. Kommer hem, knäpper en öl eller tar ett glas vin så fort det går. Jag är så jävla torsk. Men... jag vill inte sluta helt. Det är ju jättekul med fest och jag blir aldrig redlös. Ingen tror att jag har problem i vardagen. Självklart inser jag att jag inte kan fortsätta så här. Men jag vet fan inte hur jag ska göra. Jag har stått utanför beroendekliniken men inte gått in. Vet inte vad som händer om jag går in.

Ser tillbaka

När jag nu tagit mig hit och börjat fundera på vad alkoholen gjort med mitt liv så har jag insett att den tagit en stor plats i mitt 45 åriga liv.
Jag har skrivit mycket i mitt liv. Skrivit ner tankar och funderingar och det jag upptäckt är för mig lite skrämmande. I årtal har jag registrerat hur mycket jag druckit och när. Detta sluta jag med för ca ett år sedan då varje dag fick en anteckning. Jag hade inte ork att anteckna mer utan var glad om jag ork ta mig igenom en dag på jobb.
Jag är trött på att alkoholen fått så stort utrymme i mitt liv. Nu måste jag få hjälp.

Adjö till vinet

Nu är jag tillbaka i forumet. Det beror på att det av litet olika anledningar blivit litet för mycket vin igen sedan en tid tillbaka. Nu är Påsken snart slut och i morgon är det vardag igen. I dag blir det första dagen utan alkohol. En dag i taget ska jag försöka att klara av. Det har ju gått förut i långa perioder. Men jag måste också ta tag i de problem som finns i familjen. Det blir inte bättre av att försöka dra en filt över allt och blunda. Då vaknar jag bara vid fyra snåret och tankarna snurrar i huvudet.

Lilla Anna

Nu är man där igen

Efter att ha lovat sig själv efter nyår att aldrig dricka igen så började jag sakta testa å ta ett glas öl de funka dom två första gångerna. Sen gång tre blev jag lite mer full å sen börja jag trappa upp gränserna. De tre sista gångerna var brakfyllor allihop å nu ligger jag idag med fruktansvärd ångest och spyr. Jag lovade ju mig själv. Jag hatar mig själv för att jag inte kan hålla eller fullfölja något. Jag gråter och är nära att bryta ihop nu

Lite tankar kring A och olika förhållningssätt till omgivningen

Efter att ha läst mycket här kring A och hur resonemanget går så uppstår reflektioner och eftertanke i många fall.
Är själv i ett läge där man snart måste redovisa sina beslut inför omgivande nära och kära, vänner. Man blir troligen helt klart ifrågasatt och det i sig skapar en slags ångest och man blir lite ambivalent inför denna för mig nya situation.Hur göra då? Glada gamängen som ska vara nykter ? Många säger att jag är rolig när jag dricker.
Antingen så går man "all in" säger som det är att man har problem med allt vad det innebär av följdfrågor m.m.

Bekännelse

Jag är ny här, inne på dag 6 som nykter. Sista åren har varit ett helvete med alkohol varje dag. Oftast folköl, men vin på helgerna. 3-4 folköl innan maken kommer hem, när barnen är hemma med kompisar. Har öppnat burkarna på toaletten så att det inte ska höras, eller utomhus. Dricker upp allt som finns hemma och köper nytt så att det inte ska synas. På slutet whiskey eller starköl i min folkölsburk, gömda flaskor runt hela huset, vin i kaffet, Irish Coffee kl 8 på morgonen, folköl kl 9. Tror att ingen märker, men äldsta sonen, 11 år, ser rakt igenom mig och ångesten stegras.