Förändra sitt drickande

Har sån fruktansvärd ångest.

Jag vill verkligen sluta, på riktigt. Men jag kan inte. Jag vet inte vem jag blivit utan alkohol.
Jag tycker mitt beteende är så osmakligt.. äcklas av mig själv.

Nu var det länge sen jag skrev här.
Naturligtvis för att det inte har gått så bra...
MEN jag tar nya tag och är på dag 5.

Det känns bra och jag är sååå motiverad att hålla mig från alkoholen (vin för min del).

Jag är en kvinna på 54 år som under lång tid druckit mest i min ensamhet. Dom ggr jag blir påkommen av barnen eller gör bort mig via sms så rasar min värld ihop och jag kan ligga i fosterställning i två dygn minst. Känner mig misslyckad och inte värdig som människa. Har aldrig misskött mina barn. Mat kärlek resor och allt har funnits förutom att dom då och då upplevt mig som annorlunda. Idag är dom vuxna och om dom hör på mig att jag druckit blir dom skitarga. Jag förstår det ich säger att jag kämpar på viljet jag gör.

Så länge jag minnas har jag alltid druckit för mycket. Aldrig har jag kunnat dricka en eller två öl, ett glas vin eller liknande. Det har varit all-in eller inte alls.
Under mina snart 38 år i livet har jag haft väldigt svårt att hantera kriser och sorg. När mina föräldrar skiljde sig för 20 år sedan blev det alkohol för att trubba av och bedöva. Uppbrott med partners genom livet har hanterats på samma sätt. Två kriser i mitt äktenskap har också varit på samma sätt.

Hej!
I helgen skrev jag det som jag trodde var min första tråd i detta forum. Det visade sig att det jag lyckats göra var att skriva mitt inlägg som en kommentar i någon annans tråd... Förlåt för kapning! Sen fick jag tipset av en annan vänlig själ härinne att kopiera mitt inlägg och lägga upp en ny tråd. Men hittar såklart inte mitt inlägg...

Så jag börjar om från början. Är sömnig (hurra!!!) så börjar hyfsat kort.
Idag är det dag 10 för mig. Jag har försökt många gånger de senaste 20 åren, men utöver graviditeter tror jag faktiskt dessa 10 dagar är mitt rekord.

Just nu är nätterna och sovtider jobbigast... soverjag så drömmer jag, drömmarna handlar alltid om konflikter, fester, och vin.. sen är jag alldeles för pigg på kvällen- speedad, det kryper i kroppen, svårt att komma till ro.... tankarna bara snurrar... igårkväll blev jag medveten om en känsla jag går med: - jag väntar..... vad väntar jag på...?

Efter sju veckor med stark motivation och inga egentliga problem annat än fysiska kom sedan påskafton. Klart jag kunde dricka lite vin till middagen då, jag ville ju umgås utan frågor och ville så klart dricka oxå.

Grillade i solen idag. Gjorde drink på pressad blodgrape och Tonicwater som jag tror någon tipsade om här.
Jälkligt gott med is i.
Visst kom det en liten tanke att det skulle suttit fint med gin i, men bara några sekunder.
Skulle dock inte utsätta mig för att vistas i sällskap där det dricks alkohol.

Yes, klarade fredagen, första fredagen, den största känslan var när jag till min 17-årige son kunde säga: ring om du vill att jag hämtar dig i senare i kväll, natt!

Jag tror det gjorde att han oxå svarade i mobilen kl. 23.. när jag ville kolla läget! Och själv strax efter dök upp tillsammans med sin syster! Han vågade komma hem!

Hej alla inspirerande här inne!
Jag kan knappt tro att jag skriver detta inlägg.
Det är så otypiskt mig, att be om hjälp, att blotta mitt mest sårbara, min ickefungerande relation till alkohol.
Jag hittade in här på forumet för några dagar sen och har läst runt i trådarna. Tycker att det är en fin stöttande ton och känsla av gemenskap och medmänsklighet, vill vara med er här när jag börjar min väg mot ett nyktert liv.
Det blir ofta fel när jag dricker, därför vill jag sluta.