Förändra sitt drickande

Så kaxig man kan vara... Trodde för ett ögonblick att jag kan ha ett normalt förhållande till alkohol. Istället gjorde jag mina barn besvikna och arga. Och mig själv ännu argare.
Jag slarvar ju bara, jag förstår inte varför jag är så dum?! Jag KAN ju vara utan alkohol, jag har ju bevisat det tidigare! Varför utsätter jag mig och barnen för detta?
Nu ska det i alla fall bli ett slut på det här, ingen mer alkohol. Nu får det räcka.

1-2 Flaskor vin eller en kvarting alkohol. Ibland mindre. Ibland mer. I princip varje dag. I 10 år. Jag har såklart haft nyktra perioder och inte upplevt det som ett problem överhuvudtaget. Min livskamrat har också varit glad i alkoholens fantastiska effekter. Men till slut ville inte kroppen eller jag ha mer alkohol. Suget var liksom borta. Det var dagen efter annandagen som det kom som en naturlig sanning. Sedan dess har jag varit nykter. Har inspirerats av alla ihärdiga försök här att bli fri alkoholens band. För mig har det aldrig varit ett band till alkoholen.

Ligger i skilsmässa och mår förjävligt rent ut sagt. Nu har jag druckit flera dagar för att döva smärtan. Inser ju att det är helt fel väg att gå. Har försökt att bryta drickandet men jag kan inte. Nu känner jag att jag måste ha hjälp. Jag tror att jag behöver bli inlagd. Har sån grov ångest och självmordstankar.

Så nu ber jag er om er erfarenhet att söka akut hjälp?

Drack mina sista öl i förrgår. Hur lång tid tar det innan jag blir piggare? Får mer energi osv. Känner mig i princip utmattad. Vad kommer hända med mig? Kommer jag gå ner i vikt (och hur fort isf)?

3:e dagen nykter nu. Fått proffesionell hjälp med avgiftning (dock ej inlagd) o antabus.
Sover fortfarande knappt alls, men nu börjar skakningarna avta i alla fall.

Det SKA gå!

Helt ny, behöver bara skriva av mig och hitta någon form av stöttning. Min far är alkoholist, jag har suttit i timmar av terapi med honom och på olika hem. Vi har forfarande en otroligt skev relation och jag har lovat mig själv och min familj att inte bli så.

Tre år sen jag blev nykter idag och skrev mitt första inlägg här på forumet.

Kan inte förstå att det har gått tre år...

Hej på er alla.

Nu blev det äntligen dags att lägga ner det här med drickandet.

Under senaste 1,5 åren har det eskalerat till ren idioti.

Jag undrar om någon har erfarenhet om vad som händer om man går till vårdcentralen och "erkänner" sitt behov av hjälp? Det ser säkert olika ut i landet misstänker jag.Det jag funderar över är om exempel socialen kopplas in automatiskt då man har familj?
Det skrivs ju så många gånger att det är ärftligt, vanligt och man ska inte vara rädd för att be om hjälp. Men det är det som skrämmer en från att be om hjälp och söker desperat efter alternativa vägar, vilkas oftast är dyrt.
Ni som har uppsökt vårdcentral för att få hjälp, jag tar gärna emot era erfarenheter.

Hej!