Förändra sitt drickande

Jag känner och har känt länge att jag inte kan kontrollera alkoholen.
Jag tänker att NU ska jag ta mig en vit månad, men klarar det inte.
Hittar tillfällen att ta mig en fylla, tycka synd om mig själv o sen fortsätta som vanligt.
Varje gång jag är ledig, skönt med en bira.........
Slår på mig själv, ursäktar mig själv, ger mig själv läge att dricka, tar en öl i smyg.......så mannen inte ser.
Usch, jag trivs inte med mig själv längre.

Den magiska natten kommer snart och jag vill verkligen från djupet att mitt hjärta ge hopp till alla som kämpar, försöker och tar sina tappra beslut.
Jag vet hur tufft är det att slåss mot denna overkliga mönster - alkoholen.
2 december förra året tog jag mitt slutgiltiga beslut att sluta dricka för alltid. Efter många, många försök att dra ner och bli normaldrickare.
Jag klarade det.

Hej på er!

Jag har skrivit här inne på forumet förut men nu är det dax igen för mitt drickande har ökat dom sista månaderna succesivt och det är dax att dra i handbromsen nu för mitt eget bästa. Blickar jag tillbaka så har jag nog druckit minst 1 gång i veckan mellan 4-8 öl och det är alldeles för mycket.
Jag lyckades ialla fall i år att i 2 omgångar vara vit i 4 veckor och även om det var kämpigt i början så mådde jag mycket bättre och min självrespekt och självkänsla ökade och det var härligt att vakna på morgonen utan att vara bakfull och ha ångest.

En månad av nykterhet idag. (Skrev under "Vidare livet" först, men kanske mer passande här?)

Vet inte ens var jag ska börja. Har en lång historia bakom mig med många utekvällar (senaste åren även hemmakvällar) som slutat i bråk, minnesluckor, katastrof... jag gjorde alkoholdebut som 11 åring. Mina kompisar och jag va väldigt nyfikna och bland det första jag minns att jag drack var vodka blandat med oboy. Jag har typ aldrig kunnat kontrollera mängden, och alltid varit en av dom mest fulla på fester, varit kvar längst, festat inpå morgonen dagen efter. Som 14åring blev det mycket hembränt. Minns ett tillfälle då jag och en kompis köpt en liter vi delade på.

Jag behöver hjälp, internet förde mig hit.

I morgon skall jag på mitt första aa möte. Ska få sällskap dit så jag kommer iväg för är rädd å gå dit. Rädd att jag inte alls ska passa in. Att mina problem är för små i jämförelse. Samt rädd att någon ska se mig eller skvallra att jag är där. Anonymiteten är oerhört viktig för mig då jag är rädd för konsekvenser. Att bli anmäld och granskad till soc och utredd som förälder och ifråntagen mitt barn är min största skräck trots att jag bara dricker när jag är barnfri. Men är ändå rädd för det. Rädd att barnets far får reda på något för då kan han glatt sabotera för mig.

Skulle jag behöva stöd och 5 dagar framöver, då min fam inte kan tänka sig att fira jul utan alkohol och jag har bestämt mig för att slippa ångest helt och må bra den här julen genom att inte dricka en droppe.
Jag behöver dock stöd ifrån er för jag blir väldigt triggad och det kommer inte att vara lätt.
Jag kan inte prata i telefon och därför är detta mitt alternativ att skriva här och få stöd.
Jag bor långt ifrån min fam och MÅSTE sova över där dessa dagar då min ekonomi tyvärr är skral och jag inte kan ta in på hotell.

Hej
Jag tror att flera av er minns mig, Ikaros. I bland har jag kanske varit något av ett föredöme. I så fall är det slut med det nu då jag frivilligt lagt in mig för avgiftning på Psykiatrin i Uppsala. Det var inte så att jag föll för en tillfällig ingivelse att börja dricka. Nej, jag började med att knapra Benzodiazepiner tills allt kraschade. Levde i min egen värld och lurade mig själv. Gjorde saker som jag skäms oerhört för och lever nu med en stark ångest när Benzon tagits ifrån mig.

Jag håller på att gå sönder pga alkoholen. Både själsligt och kroppsligt. Mitt nya jobb ligger i farozonen efter en fallolycka på fyllan med lögner och telefonsamtal på morgonen om att jag inte kan jobba FAST jag sagt att jag dyker upp dagen innan. Skammen är obeskrivlig. Varit sjukskriven 2 veckor och druckit i stort sett varje dag. Gått ner 4-5 kg på kuppen ( är smal redan innan ) och idag blir kag bara deppig av att titta i spegeln och byxorna hänger.