Förändra sitt drickande

Hej, jag har en väldigt dåligt relation till alkohol. Har på senare tiden funderat allt mer på att sluta. För några veckor sedan kontaktade jag min läkare och berättade allt för honom. Läkaren tyckte att allt va bra när han såg mina värden. Jag känner att jag håller på att kollapsa om jag inte förändra mig. Jag dricker dagligen på kvällen. Jag vill sluta nu! Här ni tips hur jag kan ta mig ur?

Hej!
Jag är en 29-årig tjej som nyligen börjat dricka varje dag.

Jag är sjukskriven pga depression från mina studier på folkhögskola. Klarade inte av gymnasiet pga av som visade sig nyligen vara ADHD.

Under gymnasieperioden var jag inlagd på behandlingshem. När jag var 19 så kom jag ut och började jobba.
Sett ett mönster sedan dess. 2 år fungerar, tredje året går jag in i väggen helt och börjar dricka extremt och får en djup depression.

Nu har jag varit deprimerad i nästan ett år och dricker varje dag. Ibland i smyg för min sambo.

Är en kvinna på 39 år, har en härlig familj med två barn och en fantastisk man, fint hus, trevligt men ibland krävande jobb med bra lön, ok vänner osv. Men har under en lång tid druckit alldeles för mycket, i minst 20 år. Började i tonåren med festande, 1-2 dagar i veckan. Sen findrickande till middagar (där jag oftast drack mest och gärna fortsatte när vi kommit hem) ibland några öl mitt i veckan, ibland för att kunna sova, en hel del fester eller bara sitta hemma och pimpla osv. Nykter såklart när jag var gravid.

Hej!
Jag är ny här och känner mig helt nervös inför detta.. Jag är 43 år med jobb, familj och vänner.

Före jul gick allt så bra. Så föll jag under julhelgen. Nu sitter jag här mitt i natten och inser att jag kan inte fortsätta dricka. Hela julledigheten känns bortkastad. Kommer jag någonsin ur det här.

Så känner jag mig varenda helg, ett stort förbaskat PUCKO.
Gör om samma misstag konstant, lär mig absolut ingenting.
Är över 50 år och borde verkligen lärt mig nåt, har tidigare alltid tränat mycket o hållit mig i form, gått upp 7 kg senaste året, dricker mer och mer, och vet inte vart detta ska ta vägen.
Vad händer, hjälp?
Går jag upp i vikt för att jag dricker eller för att jag inte tränar.? Eller både och antagligen.....

Hej. Har skrivit här förut men det har inte gått så bra ännu. Mitt drickande ser ut som följande, jag dricker ca 2-3 gånger i månaden men då massor. Jag har druckit i snart 10 år, vardag som helg. Jag blir inte bakis längre, jag får abstinens som håller i sig ca 2 dagar efter att jag druckit. Jag skakar, mår illa och mår fruktansvärt dåligt rent allmänt. Jag har insikter i att jag har problem och jag vet att jag snart kommer att dö av mitt drickande om jag inte slutar. Jag har gått hos beroendevården, fått mediciner och terapi och allt möjligt men det hjälper inte.

Hej, jag hittade detta forum igår, efter att ha sökt motiverande sidor på nätet. Jag vill inte dricka mer och igår lät jag bli för första dagen på länge. Jag har druckit minst en flaska vin varje vardagkväll och mer än det på helgerna. Förutom några kvällar då jag tagit sömntabletter istället. Så har jag nog hållit på i alla fall senaste året även om jag druckit alldeles för mycket i flera år nu. Tänkt flera år att jag bör sluta dricka vin, smygdruckit, gömt vin och allra helst druckit ensam utan vittne till hur mycket jag dricker eller skammen..

Har druckit mig berusad i princip varje dag i 15 år. Jag är förvånad att inte någon i min närhet har sagt till mig. Jag tycker om att bli påverkad. Vet att om jag tar ett glas så går jag ”hela” vägen i alla fall om jag är själv. Är jag i sällskap så tror jag att jag skärper mig mer, men är det någon som drar på är jag garanterat med. När jag lagat middag på vardager med min före detta har jag smugit i mig 2-3 glas vin extra så jag skulle komma upp till den behagliga rusnivån utan att hon visste om de extra glasen. I alla fall så trodde jag det, men hon sa aldrig något i alla fall.

Just nu känns de bara skit. Kan inte leva med alkohol men inte heller utan. Känner mig som en fånge. Som om alla är ute och har kul utom jag och man sitter här som en jädra askungen. Vardagarna går bra men helgerna är ett helvete. Har sminkat å gjort mig iordning för att känna lite fredags känsla ( kanske dumt då det triggar mig ännu mer ) just nu känns de bara skit att man inte kan gå ut. Men gå ut är =dricka för mig just nu. Så det går inte. Vill bara dra täcket över huvudet och gråta så känns det nu. Vill ut och känna mig snygg , vill bli sedd.