Förändra sitt drickande

Hej!
Varit inne och kollat inlägg här. Mina vanor och oro och behov av kontroll är som era andras.

Jag är övertygad om att det skulle hjälpa mig att hitta en eller flera likasinnade att umgås och hjälpas åt och mötas med. Utan en överste AA-chef. Eller för all del sjukvården.

Så: alla ni män och kvinnor som dricker en flaska eller mer per dag men ändå lever ett karriärfyllt liv ( med lögner) hör av er, låt oss hitta andra kickar! Och låt oss hjälpa varandra!
P
Kram

Att jag skriver här och nu är ett stort steg för mig, ingen annan än jag vet om att jag är alkolist. Tror jag? Jag kommer skriva mer, jag kommer dela med mig av min mörka sida. Har mål, men klarar inte leva upp till ngt. Mitt förbannande beroende sätter käppar i hjulen hela tiden. Jag har ingen att prata med. Vågar inte. Vill inte bli dömd:(

Varje morgon vare sig jag druckit kvällen innan eller inte, så är jag helt övertygad om att jag inte ska drick mer alkohol. Men redan efter lunch ändras mina tankar att det nog skulle vara gott med ett glas vin till maten eller varför inte en eller två starköl. Jag börjar bra på måndag helt övertygad om att i veckan ska jag vara nykter. Tisdag går bra. Onsdag då börjar oron i kroppen. Kanske slinker jag in på bolaget, kanske inte. På torsdag går det inte längre, då går jag och handlar vin,baginbox, så klart. 10-12 starköl så att jag kan ta till torsdagsstädet och middagen.

Druckit i kanske 4-5 månader i stortsätt varje dag nu , erkände inatt för min flickvän som haft sina misstankat , jobbar inom resturang så brukade ljuga om att jag bara tagit nån öl efter jobbet ? Men igentligen super jag från.morgon till kväll , på jobbet och hemma , jag är 25 år , både min pappa och morfar är nykterister, har försökt att sluta men jag klarar det inte , tar mej inte genom vardagen, känns inte som jag kommer komma ur det här , tror det började med för mycket stress på jobb osv, men var det slutar vet jag inte , känner inte för att leva för det mästa.

Druckit i kanske 4-5 månader i stortsätt varje dag nu , erkände inatt för min flickvän som haft sina misstankat , jobbar inom resturang så brukade ljuga om att jag bara tagit nån öl efter jobbet ? Men igentligen super jag från.morgon till kväll , på jobbet och hemma , jag är 25 år , både min pappa och morfar är nykterister, har försökt att sluta men jag klarar det inte , tar mej inte genom vardagen, känns inte som jag kommer komma ur det här , tror det började med för mycket stress på jobb osv, men var det slutar vet jag inte , känner inte för att leva för det mästa.

Ja, jösses! Det är jag nog i alla fall! På nåt sätt!

Jag älskar smaken! Älskar den värmande känslan! Men hatar berusningen! Och jag vill inte vara alkoholist!

Orkar ni höra min historia? Antagligen samma som för många andra, så . . . men jag tänker skriva i alla fall!

Jag är dryga 50 och växte upp på 70-talet, var blyg men ville bli accepterad. Vad gör man, när man bor i en landsortskommun? Man försöker se till så att man platsar i "tuffa gänget"! Vilket innebär både cigaretter och sprit! Cigaretter i smyg och sprit när man skulle gå ut! Det var "tufft"!

Under senaste året har det gått slentrian i mitt drickande - en starköl när jag kommit hem efter jobbet, ett glas vin vid matlagningen och ytterligare ett glas till maten och slutligen en starköl framför TV:n. Gjorde alkoholprofilens test på nätet och resultatet var inte uppbyggligt. Testar sedan tre dagar tillbaka att avstå helt och hållet från alkohol och passar dessutom på att försöka sluta att snusa och röka. 2011-2012 hade vi en 14-årig kille som var fosterhemsplacerad hos oss. Under denna tid försökte jag att föregå med gott exempel och smakade inte en droppe alkohol.

Så jävla irriterad, på allt. Allt är för mycket. Ont i magen. Eller inte ont, ångestont. Den där ångesten som tynar bort efter att jag svept två snabba vinglas. Den bara försvinner.. har inget vin.
Tredje kvällen utan. Jobbet har gått bra. Jävligt bra. Jobbar oerhört effektivt och får så mycket gjort. Går på högvarv och förstår varför jag behövt, behöver, alkoholen som broms. Den har vart det enda som fått mig att stanna upp och slappna av. När blev det så och varför? Ge mig en boxboll eller skilsmässan är nära. Eller valium...

Känner att jag vill ha en tråd där jag kan skriva ner hur det går och hur det känns att låta bli att dricka.

Just nu har jag inte druckit på 13 dagar och igår besökte jag ett AA-möte för första gången. Jag försöker att känna mig stolt och nöjd men samtidigt är jag rädd att jag inte kommer ha roligt mer, att livet framöver bara blir en tråkig vardagslunk utan de där hårda veckofyllorna.

Jag tar jättegärna emot både pepp och tips från er andra som också kämpar.

Jag fixar inte mitt liv just nu. Alkoholen är min medicin att bli lugn, men ångesten kommer på morgnarna som ett brev på posten. Hur ska jag göra? Jag vill klara detta själv, inte på behandlingshem