Förändra sitt drickande

48 åring som i julas bestämde mig för att minst ta ett uppehåll i mitt drickande. Efter en separation efter 25 år som visserligen gått bra, vi pratar bra och så men jag känner mig ledsen och ensam. I december blev det öl och/eller vin i princip varje dag. 2-3-4 enheter. Den 27:e blev jag berusad och påkommen av min son och då fattade jag beslutet. Tog kontakt med vården dagen efter och påbörjade antabus samtidigt. Inte druckit sen dess och det går bra. Men antabusen gjorde mig trött och har därför tagit en paus från dem nu 3-4 dagar. Men nu har jag fått huvudvärk.

Hej alla! Vill berätta om mitt förhållande till alkoholen under livet och varför jag väljer att sluta helt med drickandet. Jag hoppas att denna tråden kan hjälpa någon annan som känner igen sig och samtidigt vara ett stöd för mitt beslut.

Hej på er alla fina där ute! Har startat en egen tråd här för att på så sätt kunna skriva av mig alla tankar jag har kring min problematik. Har läst här i många år och känner igen mycket i mig själv. Dock inte allt ( antar alla har sina olika mönster så att säga). Jag skulle kunna skriva en bok om alla mina tankar kring A. Men min berättelse får komma i etapper känner jag.

Hej,
Efter många år med för mycket alkohol och även ätstörningar känner jag mig redo att lägga det bakom mig. Det var inte meningen som ett nyårslöfte men det blev så ändå så idag har jag varit utan de dåliga vanorna i två veckor. Det är så skönt, jag sover bättre (trots att jag drack och kräktes för att kunna somna förut), hjärtat har en annan rytm, ansiktet är mindre plufsigt... Och överlag har det hittils varit enkelt. Jag inser att det kan komma tuffa dagar också så klart men är glad för att jag lyckats hittills.

Jag har hållt till i min tråd i forumet där man reder ut ifall man dricker för mycket eller inte, och det vet jag nu att jag har gjort. Igår kväll fick jag grepp om mängderna. Jag räknade ut att jag har druckit dubbelt så mycket som jag trodde under senaste tiden! De där boxarna är livsfarliga... Jag är iaf inne på min 14:e nyktra dag nu, och redo att hålla det här, på allvar! Kram

Hade varit nykter i 12 dagar när helgen kom som jag planerat att få dricka..
Hade just börjat känna att suget släppte, kroppen och hjärnan började återhämta sig. Bla började jag drömma
mycket igen som jag inte gjort på många år, visserligen mardrömmar men ändå.
Jag fyllde år och hade planerat noga att dricka ett par glas bubbel och rödvin. När jag kom hem hade familjen överraskat mig med en

Hej allihopa! Läst era trådar i en veckas tid. Ni har hjälp mig och inspirerat mig. Tack ❤ Nu var det dax att träda fram, registrera mig och fixa en egen tråd. Är sprängfull av allt hemligt jag hållt för mig själv, döljt för andra och även ljugit för mig själv. Den nakna sanningen. Ska bli skönt att få lufta allt här, med er som lixom sitter i samma båt, ja ni förstår vad jag menar. Är glad att jag tog steget att börja skriva här. Återkommer om min historia , tankar, känslor och mitt liv.

Över hur många människor som finns här och vill förändras.
Jag tog idag steget och kontaktade en alkoholterapeut för att på allvar lägga ner drickandet.

Trots att jag mår väldigt bra vita perioder så smyger sig suget på och man rasar tillbaka i gamla vanor.
Vanor som i skrivande stund håller på att kosta mig min fru!

Efter omgångar av löften till henne som brutits har hon nu nått gränsen.
Jag hoppas att min beslutsamhet och kontakt med alkoholterapeut kommer hjälpa mig att rädda mitt äktenskap.

Startar den 4 januari :)
Vilka vill vara med peppas och kämpa ?
Kanske ses och höras och träffas och skriva? Allt för att byta vanor.....❤️❤️

Har försökt så många gångerna egen hand att jag inte litar på mej själv. Vet tyvärr inte vad nästa steg blir om kag misslyckas igen, depressionen blir allt allvarligare.

Har någon vart i kontakt med missbruksenheten? Så rädd att arbetsgivare och barn blir delaktiga. Någon med erfarenheter?