Förändra sitt drickande

Hjärnan är igång. Läser och matat den med information om varför denna vägen är rätt. Klarar jag julen, klarar jag veckan ut? Hur ska sommaren bli? Vilka vänner blir kvar, vad ska dom säga hur ska vi umgås? Vad händer om jah skiter i allt det här?

Funderar på om det finns några grupper med människor som valt den nyktra vägen antingen nyligen eller sen längre tid tillbaka. Skulle vilja träffa likasinnade,
Höra andras berättelser , få motivation samt kanske nya vänner? Helst inte AA. Hellre nya vänskaper eller aktiviteter kanske?

Hej! Har nyss hittat hit till denna sida och har nu läst och läst i flera timmar. Jag har stora problem med alkoholen och det är så många saker som blivit så tydliga efter era berättelser, bland annat i vilken förnekelse jag själv lever i. Jag är inte redo för att dela med mig av mina problem just nu men detta är första gången jag har känt en gnista av hopp och lite styrka att avstå. Var påväg att starta igång den 7e dagen i rad i alkoholdimman men allas trådar här inne har fått mig att känna hoppet, styrkan och viljan att låta bli.

Det här är mitt första inlägg här. Har funderat mycket över mina alkoholvanor. I september hade jag en månad utan alkohol, det gick jättebra. Ett glas vin till maten är bra om det stannar där. Men när vi är ute och festar så hamnar jag alltid tillslut över kanten och det blir för mycket.. tårar och ångest tar över kvällens sista timmar och jag känner att jag skämmer ut mig. En sån enkel sak att börja beställa alkoholfritt i baren skulle jag behöva lära mig... men jag Glömmer det alternativet hela tiden!! Hur ska jag göra för att komma ihåg det:/?

Jag vill inte sluta dricka, är inte redo för det. Är nykter i långa perioder och ju större barnen blir ju lättare blir det att få kickarna på annat håll. Träna, jobba, träffa vänner. Är fortfarande väldigt låst till hemmet och barnen, ofta försöker jag inte ens göra något annat än att bara vara mamma, tvätta, städa o.s.v. för jag kommer inte loss. Det är inte lönt att påbörja något för jag får ingen möjlighet att slutföra det. Kan knappt ta tvätten utan att de är där och river, matlagningen består varje dag av minst ett barn som skriker och drar i mig.

Hej på er, ni kanske känner igen er? är rätt fåordig och det tar emot att ens fråga om råd, jag har missbrukat alkohol i 10 år, de senaste 6 åren dagligen, har nu lyckats vara nykter i 4 dagar och vet inte vart jag ska ta vägen, , som grädde på moset så lider jag av svår panikångest sedan 12 år tillbaka och har bedövat ångesten med alkohol,

Tillbringat stora delar av dagen med läkare beroendeteam och min psykolog - remiss till inläggning för avgiftning eller fixa det hemma ??? Jag åkte hem, ska klara det !! För mkt står på spel .. jag vill ju inte dricka mera , orkar inte längre... tyvärr känns det som det är det enda som kan lugna mej på kvällarna ... dricker tills det jag köpt hem är slut nästan alla dagar i veckan.. blir lätt en 6-10 starköl eller minst en liter vin / kväll.

Jag tror inte att jag lever så länge till om det fortsätter såhär. Men jag är så sjukt rädd för att ta en steg mot en sund riktning.
Jag har varit full i så många år nu så det känns som om det är det som är verkligheten.
Men så kommer ångesten och jag vet varken ut eller in längre.
Vågar man?
Om jag nu gör det, hur gör jag det?

Jag har ända sedan första glaset för 20 år sedan känt att detta är min grej, min hemlighet som jag använder för att släppa allt i huvudet, ångest!
Senaste åren har det eskalerat väldigt mycket....
Gömmer, smusslar och känner en sådan skam efteråt!

Ser här att det är drygt två år sedan jag startade en tråd som dog. På samma sätt som jag idag önskar att jag hade gjort. Hur tar man livet av sig utan att det ska vara skrämmande och utan att det drabbar ens anhöriga? Just nu är det sådana dumma frågor som finns i min hjärna för att livet är så svårt och tungt! När alkoholen är det enda som hjälper men ändå inte.