Förändra sitt drickande

Jag firar idag dag 26 som nykter.

Jag har flera gånger försökt skriva här men inte klarat det. Jag får verkligen inte ur mig något och jag är vanligtvis en person som aldrig slutar skriva när jag väl börjat. Varför är det så svårt att "prata" med er när jag trots allt har berättat för många i min omgivning? Är jag mer rädd att bli dömd av er än sagda omgivning? Att jag tror att ni är mer värda hjälp och stöd av likasinnade (eller vad säger man?) än vad jag är?

Sitter som så många gånger förr och undrar vad det är med rött vin. Finns det något i rött vin som inte finns i andra typer av alkoholhaltiga drycker? Jag är inte ett dugg intresserad av något annat alkoholhaltigt än rött vin - finns inte det så kan kan jag vara nykter. Finns rött vin så dricker jag. Det värsta är väl att jag börjat se till att det alltid finns rött vin hemma och att jag har koll på om det kommer att serveras rött vin om jag ska bort och planerar för det.

Hej,

Upptäckte detta forum i dagarna och har knappt kunnat slita mig. Känner igen mig i så mycket – trots att allas våra livssituationer tycks se olika ut, så finns en gemensam nämnare i det komplexa förhållandet till alkohol. Det har stärkt mig något oerhört.

Jag känner mig så misslyckad, är i medelåldern med sambo och son på 9 år. Har bra jobb och allt. Dricker på helgerna, vid varje ledighet och detta påverkar mitt liv. Det har pågått i så många år... Inga problem under veckorna men det är så jag planerar helgerna efter mitt drickande. Har ett arbete med mycket ledigheter och dessa går till drickande och jag förstör livet för familjen. Istället för att hitta på saker, går halva dagen efter till att må dåligt och nyktra till.

Jag är ständigt trött. Ingen sexlust.Var med en tjej nyligen. Hade lust men ändå inte. Ingen lust att träffa människor överhuvudtaget och är trött på livet. Är det pga alkoholen jag dricker? Öl varje kväll i princip. Ge mig lite hjälp och motivation. ❤

Jag känner och har känt länge att jag inte kan kontrollera alkoholen.
Jag tänker att NU ska jag ta mig en vit månad, men klarar det inte.
Hittar tillfällen att ta mig en fylla, tycka synd om mig själv o sen fortsätta som vanligt.
Varje gång jag är ledig, skönt med en bira.........
Slår på mig själv, ursäktar mig själv, ger mig själv läge att dricka, tar en öl i smyg.......så mannen inte ser.
Usch, jag trivs inte med mig själv längre.

Den magiska natten kommer snart och jag vill verkligen från djupet att mitt hjärta ge hopp till alla som kämpar, försöker och tar sina tappra beslut.
Jag vet hur tufft är det att slåss mot denna overkliga mönster - alkoholen.
2 december förra året tog jag mitt slutgiltiga beslut att sluta dricka för alltid. Efter många, många försök att dra ner och bli normaldrickare.
Jag klarade det.

Hej på er!

Jag har skrivit här inne på forumet förut men nu är det dax igen för mitt drickande har ökat dom sista månaderna succesivt och det är dax att dra i handbromsen nu för mitt eget bästa. Blickar jag tillbaka så har jag nog druckit minst 1 gång i veckan mellan 4-8 öl och det är alldeles för mycket.
Jag lyckades ialla fall i år att i 2 omgångar vara vit i 4 veckor och även om det var kämpigt i början så mådde jag mycket bättre och min självrespekt och självkänsla ökade och det var härligt att vakna på morgonen utan att vara bakfull och ha ångest.

En månad av nykterhet idag. (Skrev under "Vidare livet" först, men kanske mer passande här?)

Vet inte ens var jag ska börja. Har en lång historia bakom mig med många utekvällar (senaste åren även hemmakvällar) som slutat i bråk, minnesluckor, katastrof... jag gjorde alkoholdebut som 11 åring. Mina kompisar och jag va väldigt nyfikna och bland det första jag minns att jag drack var vodka blandat med oboy. Jag har typ aldrig kunnat kontrollera mängden, och alltid varit en av dom mest fulla på fester, varit kvar längst, festat inpå morgonen dagen efter. Som 14åring blev det mycket hembränt. Minns ett tillfälle då jag och en kompis köpt en liter vi delade på.