Förändra sitt drickande

Hade 3 nyktra dagar efter en rejäl baksmälla och rädsla för delirium . Har väll druckit mer eller mindre varje dag under semestern . Och igår drack ja 2 flaskor vin , vaknar idag och mår piss , kräks , svettningar , skakig osv . Varför gör man såhär

Ni som vill kan läsa min tråd "Att inse fakta" under "Forum för anhöriga". Korta versionen är att min sambo sen jan fick ett ultimatum i början mars "bli nykter eller flytta". Nu har han tagit ett rejält återfall. Jag har sagt åt honom att han måste flytta imorgon. Jag är uppväxt med alkoholiserad pappa, jag tolererar inte det i vuxen ålder alls. Han fick sin chans, tog den, och sumpade den. Det är MIN lägenhet och MITT liv, och MITT beslut. Men är jag för hård mot honom? Just nu sover han bara.

Har läst på den här sidan till och från sedan i början av sommaren när jag på riktigt insåg att jag har problem. Idag blev jag medlem.... Jag har alkoholism i släkten men jag tror inte att jag kan kalla mig själv för just det. Jag går upp på morgonen, äter frukost, lämnar mitt barn i skolan och åker och jobbar. (egenföretagare).

Igår var jag så full att jag inte kommer ihåg hur jag kom hem. Hemma finns min fina man, två fantastiska barn. Jag är så rädd att min man inte orkar längre, inte orkar med att jag alltid är fullast, aldrig slutar dricka när jag väl börjat, ständigt gör bort mig. Min mamma hade också problem med alkoholen och jag har blivit henne. Jag vill inte att mina barn ska komma ihåg sin mamma som ett fyllo. Jag har försökt att skära ner på alkoholen i många år med varierande resultat men jag slutar alltid här. Ångestfylld med minnesluckor och bakis.

Jag undrar om det är vanligt att må väldigt illa efter att ha druckit alkohol en längre tid?

Själv när jag drar ner, och känner jag att jag behöver lite alkohol, och har det hemma, men jag inte kan dricka mer än teskedsstora klunkar öl för att inte kräkas, trots att alla roliga abstinenssymptomen är på väg.

Det blir så efter ca 5 dagars drickande, sen är det som om jag går in i en alkohol-vägg, det går inte mer, kan sitta med en öl i 2-3 timmar - inte för att jag inte vill dricka fort, utan för jag absolut inte kan det,väldigt svårt att svälja och illamående.

Hej allihop.
Jag är ny här. Jag har under i stort sett hela mitt liv använt alkohol för att hantera min ångest.
Jag är snart 50. Hade en ganska tuff uppväxt som ställt till det en hel del för mig.
Jag är gift sedan 10 år och min sjuka relation till alkohol håller på att förstöra äktenskapet.
Jag "ser till" att en konflikt uppstår mellan mig och min fru. Då får jag "anledning"att bege mig iväg, köpa 6-10 folköl för att sedan parkera avsides och dricka upp allt tillsammans med ett paket cigaretter.

mitt alkoholberoende är inte hela problematiken eftersom jag använt det för att minska ångest, för att kunna sova. Sen har det klart övergått till att bli ngt man tar till vare sej man är ledsen eller glad. Vad finns det för hjälp mer än antabus att få ? Vad har ni för erfarenheter av olika hjälpinsatser ?

Vaknat idag med ångest efter gårdagens vinflaska. Drickandet har eskalerat det senaste året. Drack förr endast måttligt på helgerna, men dricker numera betydligt oftare. Dricker för att slappna av efter jobbet, för att slippa jobbiga tankar och problem efter en jobbig skilsmässa som jag inte bearbetat tillräckligt. Semestern har inneburit ett ökat drickande och jag har inte haft många helt vita dagar de senaste veckorna...

Hej, vad har ni som slutat dricka helt för strategier vid fester och sociala tillställningar där man förväntas dricka alkohol? Jag funderar på att sluta dricka helt eftersom jag fortfarande blir alldeles för full emellanåt, tappar kontrollen helt och säger och gör sånt jag ångrar. Inte livsfarliga grejer men babblar om saker jag lovat hålla hemligt, avslöjar saker om mig själv hämningslöst och utan integritet, flörtar fast jag är gift osv, tacky beteende helt enkelt. Får också minnesluckor väldigt lätt så de här kvällarna minns jag oftast inget av.