Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.

Ett ständigt förhandlande

Alkohol är en utmärkt medicin, problemet är att biverkningarna är så stora och många.

Jag är en psykiskt ganska svag människa. En psykiatrisk utredning ledde till: Någon form av “lättare” depression, som har flera symptom gemensamt med ADHD Huvudsakligen ouppmärksam form (tidigare kallat ADD). Det blev även konstaterat att jag är dyslektiker (också ett ord att stava till när man lider av detta). Även en intelligenstest gjordes som visade att jag tillhör övre skiktet av normalbegåvade.

Arg när jag dricker

Just nu är jag väldigt vilsen, drack för mycket igår och det tippade över som det gör ganska ofta när jag dricker för mycket. Blev arg, över ingenting egentligen och min fru fick ut för allting. Har Världens underbaraste fru som stöttat mig och förlåtit mig för alla gånger jag blivit arg på fyllan men tror inte att hon tar mer skit från mig längre och hon tror inte att jag kommer ändra på mig. Har gjort dåliga försök när jag pratat med KBT psykolog men berättade inte hur det egentligen låg till jag har även försökt sluta dricka men blev sur när min fru drack något och jag inte fick.

Lådvinberoende.

Hej! Jag är en tjej från Skåne, 46 år och har en dotter som är 23 år.
Jag är ny på denna sidan. Jag är sambo sedan 6 år tillbaka. Vi har ett bra förhållande och gemensamma intressen.
De senaste månaderna har mitt drickande skenat iväg. Jag älskar mitt vita vin men jag har också börjat inse att det kan inte fortsätta i den takten som jag håller just nu. Jag dricker mig oftast inte riktigt full men är ändå klart påverkad.

AA-möte ikväll

Hej - några av er kanske känner igen mig - har inte ändrat nick... men känner mig på ett sätt hemma här men ändå inte..jag verkar vara så sjukt mer alkoholiserad. Ändå har jag familj, bostad o karriär Innan jag åker till jobbet och jag hoppas att jag ska ha nyktrat till så ingen märker. Min familj har märkt och är extremt oroliga.

Nu (och jag har sagt det förut) ORKAR jag nog inte längre. Jag väger ca 50 kilo och har börjat märka att kroppen säger emot - hur känns det??

Att det gått så långt

Läst här väldigt länge i flera omgångar, när jag velat ha en förändring. Aldrig skrivit något!

Jag tar ett stort steg nu. Påsken blev ej som jag tänkt. Ingen katastrof men blött, grått, tröttsamt och ångest!

Kommer skriva mer utförligare, men om jag inte skriver nu så blir det inte av, nu fanns modet! Jag finns och mår inte bra- men det ska bli bättre.

Ödmjuk med insikt, men ändå...

Länge sedan sist men nu är jag här igen, ödmjuk med vetskap om mitt missbruksbeteende och beronende.
Långa perioder kan jag avstå alkohol men sedan så kommer längtan... Visst mår man ganska bra av lite alkohol..? Och så är jag där igen. Provar en kväll. Det gick ju bra det här, inga problem. Provar igen en vecka senare (för det gick ju bra sist!) och det går ju finfint! Nästa gång, visst drack jag lite igår men om jag tar lite i dag gör ju inget för det gick ju bra sist... Så är jag fast igen. Idiot!

Är det inte konstigt?

Fyra dagars supande i sträck. Varje helg samma sak, ibland (ofta) i veckorna också.. Jag är så trött på att alltid vara trött och klen, vill tillbaka till den där pigga, vältränade som jag var för inte så många år sedan. Då jag orkade och ville göra saker.

Är det inte konstigt att man kan ha fått så mycket nog av sitt eget beteende och ändå känns det omöjligt att förändra sig? Fast nu ska det gå, alldeles för många dåliga saker har hänt pga mitt drickande..

Idag har mitt första, riktigt ärliga försök att ta tillbaka mitt liv börjat!