Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Tre dagar i rad. Nådde botten nu. Det går inte. Ångesten vrider sönder mig.
Dribblandet under de senaste åre . Utan att någonsin lyckas. Den ena vägen är att sluta helt. Måste samla all kraft nu.
Funderar på om alkoholister får mer bakfylleångest än andra? Kroppsligen menar jag, inte för att man har ångest för något man gjort, det är en annan grej. Jag har alltid fått sån sjuk jäkla ångest dagen efter, helt förintande, även om inget särskilt hänt mer än att jag varit för full. Och även när jag var yngre och jag inte var "riktig" missbrukare än. Nu i efterhand tänker jag att det kanske var ett tecken på nåt...man inte tålde a så bra, var på väg att blt beroende eller så. När jag läser på forumet finns det en massa beskrivningar av ångest som jag känner igen mig i. Vad tror ni?
Jag jag haft en hemsk vecka är jag druckit varje dag varierande mängder, som mest blev det tre flaskor vin under ca ett dygn. Nu hemsk ångest både fysiskt och psykiskt och känner mig helt tom innombords. Finns det något annat jag skulle kunna ersätta alkoholen med? Menar inte träning eller nåt annat som är bra utan något som kanske inte är lika illa som alkoholen? Känner mig hopplös, skulle jag kunna börja röka? Har aldrig rökt och gillar det inte men ja tänker att det kanske blir en avledning för mig.
Kommer from imorgon att starta ett eget program för att vänja av kroppen från alkohol, har druckit 2-5 starköl i princip varje dag de senaste två åren..
Som om inte de första inte vore en nog stor utmaning kommer jag även att sluta snusa i samma stund.
Förväntar mig betydande problem gällande abstinens, vilket jag fått tidigare...(svettningar, muskelvärk, skakningar och svårigheter att sova) och för er som är intresserade kommer jag att uppdatera detta varje dag så ni får läsa om hur det går.
Jag har levt med alkohol sen jag föddes och sett missbruk och bruk på alla nivåer. Vet att jag har en alkoholistgen och är därför livrädd för att hamna där. Har under de senaste åren levt singelliv och det har blivit mer och mer partyn, tjejfester, krogen och andra aktiviteter och alltid med alkohol som givet inslag. Jag försöker hitta på alla möjliga ursäkter för att kunna vara med utan att dricka men det är skitsvårt. Nu när jag verkligen inser att alkohol mest är ångest och jag vill ändra mina mönster så möter jag patrull.
Så länge jag minns har jag konsumerat alkohol måttligt men de senaste åren mer frekvent.
Snälla hjälp mej! Åkte dit för rattfylla skäms så jag håller på att dö. Var en vecka sen och inte ätit sen dess. Har varit hemma från jobbet med outhärdlig ångest. Varit på psykakuten och fått Mirzapatin utskrivet. Problem med depression och ångest sen tidigare. Detta känns som mer än jag klarar.
Jag har många år av missbruksproblematik bakom mig, som jag blev fri från för lite över 2 år sedan. Jag har aldrig tidigare druckit särskilt mycket alkohol, men sedan jag slutade med de andra drogerna har konsumtionen fortsatt eskalerat.
De senaste månaderna har jag druckit så mycket att jag inte klarar av min skola, lägenheten är ett bombnedslag och min kropp gör ständigt ont.
Väldigt ny på det här. Jag ska skriva en liten snutt tänkte jag. Den 3 mars drack jag, en fredag, inte asmycket men jag drack ihop med min sambo och hans vän. 4 mars var vi, jag och min sambo, ute på krogen, å drack. 5 mars sön nykter och bakis. 6 mars, måndag blev det ca 8 öl, det var min sambo som plockade fram ölen, å jag har svårt för att tacka nej.
Delurium
