Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Uppvuxen med a i hemmet. Allt med a som släpptes loss var när jag skilde mig och fick vårdnaden om våra tre barn.
Jobba, plugga, finnas till, ensam, 24/7, fick mig att dricka när mina barn somnat.
Levde ensam i många år och har ännu inte levt ihop med en person.
Nu är mina 3 fina barn utflugna.
Inser att min alkohol konsumtion ökar stadigt! Inga supermängder men mer än riskbruk. Dricker för att minska stressen och få känna mig lugn. Känns ju kanon när jag sitter där med ölen men inte lika roligt nu. Jag som dessutom jobbar som socionom och borde veta bättre! Jag råder ju andra människor men själv, klarar jag inte att ta hand om mig själv. Känner mig ensam och ledsen! Tycker nog en aning synd om mig själv! Jag vill verkligen ha ett bättre liv än det jag har nu! Har bra jobb och en underbar dotter och tur är väl Det!
Är kvinna snart 60 år, har väl alltid druckit mkt, men sista halvåret har det ökat. Jag bor själv i en mysig lägenhet sen i somras, då min sambo lämnade mig för en 22 år yngre kvinna. Jag har jobb jag trivs med o vuxna barn som det går bra för. Har en lång historia att berätta så småningom.
Jämför mig med hur andra lever. Det är afterwork hit och tjejkväll dit..
Jag vill så gärna också leva så men vet att jag inte klarar av det..önskar så att jag va en normal person som dricker två glas vin och tackar för sig vid kl 23.
Det går inte, jag har försökt med det mesta. Sätta regler för mig själv, inte dricka starksprit, inte dricka mitt i veckan, inte dricka efter kl 22, dricka varannan vatten, inte dricka alls.. Misslyckats med samtliga av mina regler. Eller klarat dom en kväll och sen kännt mig duktig och att jag har kontroll för att kvällen efter bli stupfull.
Det fungerar inte 2 dagar nykter. 3 dagen full...
Jag har helt klart problem med alkoholen, jag har inget stopp. Jag häller i mig som om det vore vatten. 3 flaskor vin - inga problem! 3 flaskor till dagen efter - inga problem! Skicka nakenbilder till en annan än min man - uppenbarligen inga problem....
Sambons dotter har flyttat hit och jag pallar inte! Det är inte hennes fel, absolut inte. Men jag pallar inte att inte ha space, att tvingas vara social. Vill bara låsa in mig någonstans med ett sexpack folköl.
När mina alkoholproblem eskalerade förut levde jag med en man och hans dotter och jag pallade inte det heller. Det hela slutade med att jag flyttade för jag hade helt enkelt inte ork.
Gick ut igår och tog några öl. Sen blev det en flaska vin. Gick och lade mig onykter. Inte kul att gå upp i morse! Vilken hemsk ångest och jag börjar bli orolig över min konsumtion. Har trots det jobbat halva dagen och det går ju men det är inte värt det alls! Ska träffa psykolog på fredag! Inser att nåt är fel i livet. Har ju allt! Bra jobb och barn! Men är väldigt ensam! Det måste finnas något mer i livet!! Tack för att ni orkade läsa detta!
Vet inte för vilken gång i ordningen jag kännt att det är nog.
Men det är nog första gången jag känner att jag nog måste bli helnykter.
Jag känner ingen glädje i ett glas vin. Jag vill ha hela flaskan! Ett glas ger bara ett sug efter det behagliga ruset. Som sen slutar med en tidig kväll.
Min son frågade mig igår. Varför dricker man överhuvudtaget alkohol? Vad är poängen?
Och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Men jag kände att det kanske var en liten pik till mig.
Jag dricker för mycket. Och har gjort så länge. Har skrivit här förut. Har tre små barn, en i skola och två på dagis.
Ingen utom min man och kanske mina föräldrar vet att jag har problem. Dricker inte varje vecka men när jag dricker blir det alltid för mycket.
Barnen har sett mig full många gånger och jag har sån ångest över det.
Jag har extremt mycket hela tiden, högpresterande och jobbar i princip 150%
Vet inte ens varför jag dricker. Men det förstör så mycket. Som idag. Jag har inte tid att vara bakis!!!! Jag vill inte mer. Har sån ångest och mår dåligt.
