Förändra sitt drickande

Jag är drygt 40 år, mamma till två barn. Bra jobb. Fin relation. Livet har dock inte riktigt blivit som jag önskat och jag känner mig inte lycklig. Och jag dricker på tok för mycket och har gjort det under de senaste åren och det blir bara värre och värre. Jag vet inte om jag dricker för att jag är olycklig eller är olycklig för att jag dricker. Men det spelar kanske inte så stor roll.

De senaste dagarna har varit en dimma men nyss hällde jag ut allt vin jag hade kvar hemma. Jag mår redan dåligt, och kommer må förbaskat dåligt i morgon.

Min Vita Verklighet ..
Dags för mig att starta min egen tråd .. stå på egna ben .. känns lite som att flytta hemifrån ..
Tack Elias för att jag har fått " hänga " hos dig .. vem vet .. kanske flyttar hem snart igen .-))
Ja .. Vägen till min Vita Verklighet .. har varit lång , krokig och fullt av dikeskörningar ..
det var höstas .. jag stod vid ett vägskäl .. var ute på mycket hal is .. mitt jobb stod på spel ..
jag bestämde mig .. jag kan inte dricka mer .. innan dess, hade livet bestått av planering ,

Sitter här ensam en fredagkväll utan att dricka vin! Det var länge sen, brukar antingen gå ut med vänner och äta och dricka gott eoch om jag ijsg är hemma och inte dricker brukar jag inte vara ensam. Känns väldigt ovant att ha så mycket "tid" liksom, tid för att läsa, städa, fundera. Känner inget alkoholsug men det känns väldigt tomt och ovant! Kan min stundtals höga konsumtion av alhokol mer vara en dålig vanan ett beroende? Vet inte riktigt hur jag ska förklara hur jag menar men förstår ni?

Hej!

Har varit inne på denna sida en hel del på senare och läst andras historier, oftare och oftare googlar jag "När klassas man som alkoholist?" "Hur mycket alkohol kan man dricka varje dag?".
Oftast hittar jag på något vis någonstans på nätet belägg för mitt drickande, stänger ner min telefon och häller upp ett glas vin. Det kan räcka med att läsa om någon som dricker väldigt mycket mer än mig som gör att jag känner "äsch jag dricker ju inte så mycket om man jämför med denna person, hen har verkligen problem men inte jag".

Hej, jag är en kille på 24 år och har kommit till en punkt då jag måste förändrar mina vanor jag har när Fredagen/Lördagen kommer. Sen jag var 17 år har jag nog druckit varje helg, ibland bara Fredag/Lördag och ibland båda dagarna, sen kan det gå 1-2 veckor utan alkohol men sen när det blir helg efter det måste jag nästan dricka. Det är just i samband med fest och krogen också, jag blir så fruktansvärt taggad på helgerna så jag kan verkligen inte sitta hemma, får sån sjukt ångest om jag är hemma en Fredag och sitter uppe sent och ser alla festbilder komma upp på Facebook.

Ikväll när det är stjärnklart minns jag min pappa och saknar honnom så otroligt mycket. Min pappa och bästa vänn. Jag har så mycket sorg innom mig som behöver ut. Men jag gråter aldrig har aldrig gjort jag är som en sorgfylld mussla. Ända gången jag kan släppa ut min sorg är när jag druckit. Då blir jag väldigt lättgråten. Det är konstigt hur jag känner men just nu vill jag dricka för att kunna gråta. De gör jag inte och de ska jag inte men sorgen gör så ont. Jag har haft ett tufft liv och överlevnaden har vart att stänga in allt jobbigt. Bra då men nu vet jag inte hur jag får fram det.

Hej
Det är första gången jag skriver här och det känns okej.
Man kan säga att jag druckit i flera års tid från och till flera gånger i veckan. Och främst öl. Och då har det varit allt från 4-9 stora öl om dagen. Jag vet inte hur jag ska klara av att hålla mig från ölen. Jag tycker att det är gott.
Jag har nu druckit minimalt under 4 dagar. Hållit mig under de berömda 3-4 glasen/dag. Vill minnas att det bara blivit 2 starköl. Får se hur länge det håller?

Ibland slår det liksom slint i mitt huvud och jag blir extremt impulsiv och vill dricka. Glömmer plötsligt bort att jag lovat mig själv att inte göra det, känns plötslig som en adekvat idé. Oftast utlöst av en ångest liksom griper tag i mig. Känner så idag (efter 6 dagar nykter). Har ingen riktig bra strategi för att stoppa mig själv, hur jag ska tänka eller göra. Så trött på mig själv. Vet ju att jag kommer ångra mig imorgon om jag dricker och då blir allt till en ond cirkel.

Hej!
Det här är första gången jag är på en sådan här sida. Jag visste inte ens att jag skulle hit. Men jag är här själv, jag sökte upp det utan inrådan från någon annan. För jag behöver stöd och hjälp.
Jag dricker inte jätteofta men när jag dricker händer det att jag tappar omdömet så till den milda grad att jag skadar mig själv och min omgivning.

Jag har fått fullständigt nog av mig själv, har vid upprepade tillfällen druckit för mycket alkohol och gång på gång bevisat för mig själv att att bli full inte är någonting för mig. Ändå har det inte gått in- förrän nu förhoppningsvis. Nu har jag kanske förstört relationer som varit de allra viktigaste för mig, skämt ut mig och utsatt mig själv för fara. Tror att det beror påsen depression i botten. Har aldrig haft något sug efter alhokol men det liksom slår slint i huvudet ibland när jag drabbas av akut ångest och inte kan hantera den. Någon som känner igen sig?