Förändra sitt drickande

det är så att.....jag har kommit igång ordentligt med min medicinering för min bipolära diagnos trots tjaffs och meck har gett mig in på in/utsättningssymtom osv blablablab om igen osv ni vet.
igår fick jag reda på att min mormor antagligen bara har 6 månader kvar att leva pga obotlig blodcancer (SNÄLLA ÅK IN OCH TA PROVER SÅ OFTA NI KAN)
hon har slarvar och inte tagit prover på säkert 6-7 år och detta resulterar i att....det är som det är nu, detta kan inte botas.

jag är tillbaka, ännu en gång, efter 2 liter vin.
jag har haft svårt på sistone att ens kunna läsa mail härifrån då jag har haft min pojkvän här i 3 veckor.
han vet att jag är alkis, men allt går finfint när han är här, jag...föreslår och får igenom att vi ska dricka iaf en gång under hans vistelse och ah, får utlopp för allt.
det är mkt jag ska hinna ikapp på, alla mail härifrån, alla saker jag vill skriva men inte kunde.
jag kände att idag måste jag bara bläka ur mig någonstans där inte alla har koll på vem jag är.

Hej på er!

Jag vill inleda med att säga hur glad jag är att hitta detta forum! Fantastiskt steg att kunna få diskutera med andra som upplever eller har upplevt samma problem som jag själv. Känns redan som ett stöd för framtiden.
Lite historik kring min resa till ruinens brant för den som vill veta:
Jag tror att jag är född till missbrukare. Jag har alltid varit dragen till substanser som ger rus (Har dock aldrig rört narkotiska preparat). Det handlar om allt ifrån nikotin i unga år som gav det där kortvariga ruset till tidig alkoholdebut.

Nu har jag fått nog. Har druckit vin varje helg under flera år. Problemet är att jag vill dricka fast jag egentligen inte vill dricka. Hatar verkligen att vakna dagen efter att jag druckit med alkoholsmak i kroppen. Har jag en flaska vin hemma så dricker jag upp den, vilket jag löst genom att inte köpa vin annat än på fredag. Köper dock hem fler flaskor än jag planerat även om jag lyckats minska mitt drickande med någon flaska per helg. Ibland händer det att vi får en flaska vin och då dricker jag även om det inte är helg. Detta hände igår.

Vad gör man istället för att dricka? Man halkar så lätt in på att ta nått glas med vänner som blir fler än så osv.
Jag förstår att jag själv aldrig kommer kunna dricka med måtta eller "för det är gott". En fika blir så jävla tråkig och gå och träna kan man väl också men har någon tips på hur man kan ersätta det sociala i supandet eller vad man ska säga?

Jag har gjort det igen. Druckit så kraftigt att jag insett att jag inte kommer kunna förändra det här. Igår insåg jag att jag måste ha hjälp och stöd och jag ringde till alla familjemedlemmar, vänner och chef för att berätta. Men nu är ångesten överväldigande. Jag får panik, ren panik över att alla nu vet på riktigt hur det är. Jag är 32 med barn varannan vecka och eftersom barnen skulle komma igår kväll behövde jag be någon av föräldrarna komma hit idag så att jag får läggas in för avgiftning.

Hej,
Jag har läst här inne och tänker att det finns många kloka människor som kan ge goda råd.
Jag är en kvinna 40+ som druckit för mycket i säkert 10 år. Det har blivit varje helg (fre,lör och oftast sön) och 1-2 ggr under veckorna (mer när det varit semester eller andra lediga dagar). Sista månaderna har drickandet eskalerat och det har blivit i stort sett varje dag. Jag har ett bra jobb som jag skött klanderfritt, är en person som har hög press på mig att vara "duktig". Jag har generellt svårt för att säga nej, utan tar på mig det mesta.

Jag lämnar detta forum nu eftersom det inte ger mig något tillbaka.

Hej! Jag är helt ny som medlem men har snokat runt här en hel del. Jag har haft en komplicerat förhållande till alkohol sen min debut i tidiga tonåren. Jag älskar helt enkelt att bli berusad.
Jag är idag runt 40 år och har försökt sluta många gånger. Som mest har jag haft uppehåll i ca 8 månader. Efter att jag fick mitt sista barn för 12 år sen så började jag öka på min konsumtion. Tillfällena blev fler och mängden ökade.