Förändra sitt drickande

Ni alla som finns här har varit en del i att jag idag har min 50.e dag som nykter. Har vetat en längre period att mitt förhållande till alkohol varit riskfyllt. Började under hösten 2016 gå in på denna sida och läsa olika trådar utan att vara medlem. I alla dessa trådar insåg jag vilken styrka det fanns i våra olika känslor, upplevelser, och nederlag vi upplevt. Finns alltid nån som lyfter en när man själv upplevt ett "misslyckande". Det visar man med förståelse, utan fördömande och med stor kärlek till individen.På det viset är detta forum unikt <3

Jag har upptäckt att det är svårt, nästan omöjligt, att gå ner i vikt. Och jag förstod, att jag måste gå på ölen som jag har druckit.
Eftersom jag inte riktigt klarar det
själv, så bestämde jag mig för att be om hjälp. Det gjorde jag för någon dag sedan.
Jag fyllde i ett formulär och sedan stod det, tack vi kontaktar dig för provtagning.
Vad väntar nu och hur lång tid tar det?

Har längae funderat på att söka hjälp pga. mitt drickande av vin men alltid tänkt att jag gör det frivilligt och kan sluta när jag vill. Har testat avstå från alkohol men de går inte. Kan fungera ett dygn då jobbet kräver nattarbete...men sedan tackar jag nej till fler pass då jag vill dricka.
Idag ringde jag beroendemottagningen och skall dit på måndag. De vill att jag är nykter tills dess för att kunna sätta in rätt behandling....men hur skall det gå. Det är torsdag idag och 4 dagar kvar till måndag!!

Så var man tillbaka här igen. Den här gången mer beslutsam än nånsin. Jag åkte utomlands för att besöka några vänner en vecka. Jag bestämde att det här skulle bli den första nyktra veckan på en mycket lång period av nykterhet, ja kanske för alltid... Jag hade fått nog helt enkelt av alla nackdelar mitt osunda drickande hade fört med sig men inte haft kraften att bryta. Förrän nu. De första tre dagarna var jobbiga men samtidigt sköna.

Ikväll är min första kväll nykter på väldigt väldigt länge! Jag åkte dit för rattfylla för ca 2 år sedan och hade efter det varit utan alkohol på vardagar i över ett år nu. Ville inte sluta dricka helt. I julas spårade allt ur och jag började ta till vardagar igen. Jag har ljugit för min sambo miljoner gånger och igår satte vi oss ner och pratade om detta. Jag måste ordna upp mitt liv för annars kommer inte hon orka, och inte jag heller. Jag känner att det är på tiden. Nu måste jag lägga av helt! Imorgon ska jag till gymmet och skaffa gymkort!

Nu har en månad gått. De är stundtals ett helvete. Jag märker framförallt när det är bråk hemma har jag svårt att inte dricka. Jag vill inte dricka men får panik när det är bråkigt eller mycket ljud efter en arbetsdag. Någon som har tips på hur jag handterar denna panik. Det känns som att det är väldigt riskfyllt moment för återfall. Jag vill bara fly i dom stunderna. Jag har klarat mig hittills men är rädd att jag inte klarar de i längden. Tacksam för pepp

Åh Gud, jag vet inte hur många gånger jag varit här inne och läst. Jag vet inte hur många gånger jag med darriga händer har skrivit in "alkoholist" och "sluta dricka" i Googles sökfält. Jag vet inte hur många gånger jag har påbörjat en tråd här men sen aldrig publicerat den. I år har jag hållit på så.

Varit inne ett tag och läst. Känt ett fantastiskt stöd i att man inte är själv att ha problem med detta gift och inte känt mig lika dålig efter alla korkade beslut man tagit när man inte varit i sina sinnes fulla bruk. Skulle nog säga att a varit/blivit ett problem för mig sista 5-7 åren. Vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv (och min sambo) att nu är det dags att ta ett längre uppehåll. Jag har inga problem att gå på fest nykter, utan det är jag rätt van faktiskt.

Är själv från ett hem med alkoholiserade föräldrar och sa att jag aldrig skulle hamna där. Har haft ett bra förhållande till alkohol förut. Kunna ha alkohol hemma, men det är bara att glömma. Efter nyår kastade jag ut allt och sa "aldrig en droppe mer". I helgen fanns det i huset igen. Men skam i kroppen, gick jag in på systemet och köpte två dunkar vin. Igår drack jag och sov om vartannat. Idag helt slut i kroppen och ångest utan dess like. Idag hällde jag ut det som fanns kvar i slasken och sa samma mening igen "aldrig en droppe mer"....Ringde alkohollinjen och sjukstugan.

Hej ja har mer eller mindre haft ett dageneftersug i flera år. Druckit mer eller mindre i perioder. Har även tagit återställare för att suget är stort .men nu har de hänt ngt konstigt, då ja nu varit på semester i 2veckor o druckit varje dag , men måttligt o inte haft de där dageneftersuget som ja brukar ha. Hållt i sej en månad nu, tänker heller inte då desperat på alkohol heller. Vad har hänt kan ett sug sluta ? Är även på väg in i klimakteriet , kan de ha med de o göra ? Känner mej lycklig att de är så , eller är de bara tillfälligt ? Mvh Carolina