Förändra sitt drickande

Jag har hoppat runt i lite olika trådar här och känner igen mig i många. Känslor av hopp och förtvivlan avlöser varandra. Ska jag kunna genomföra en hållbar förändring ?
Jag dricker för att döva, fly från mina känslor, stress, leda ensamhet och ångest. Eller tvärtom, för att jag är glad, solen skiner och livet leker.

Det är första gången jag skriver ett inlägg i en tråd någonsin. Att det skulle bli denna tråd hade jag aldrig önskat, men nu är det så tyvärr. Jag är inne på min tredje dag i rad i fyllans tecken, det var kul första kvällen men nu dricker jag bara för att vara normal. Jag vet vad som väntar mig när jag lägger ner, men jag känner mig orolig numera. Abstinensen börjar komma efter några timmar och just nu känner jag mig lite över nykter efter en 70 a vodka. Jag vet att när jag går av det så kommer det suga skit!

Hej
Är inte alkoholist och dricker inte speciellt ofta men när jag gör det slutar det alltid likadant. Man har sagt något, gjort något. Ångesten! Kan inte sitta ner och ta en öl utan då blir det istället 10 öl. Har förstått nu (hoppas jag) att jag antagligen aldrig kommer kunna hantera alkoholen på ett sunt vis och tänker därför sluta helt. Är trött på att såra min fru varje gång. En öl är inte värd mer än familjen. Är rädd för dom gångerna man går bort, frågorna. Varför dricker du inte, en öl kan du ju ta! Hur hanterar ni detta? Tänker inte offra min familj mer för en öl!

Idag börjar jag om. Har varit alkoholfri i 6 månader, sedan trodde jag att jag kunde dricka lite nu och då. Funkade i två månader ungefär, sedan ökade det sakteliga och vips var jag tillbaka där jag började. Den här gången mår jag mycket sämre av mitt drickande. Jag var aldrig bakfull förr, men det blir jag nu. Bakisångesten är total och för mig har det inte varit en annan utväg en att dricka mig ångestfri. Vi vet ju alla att det bara blir en ond cirkel. Den cirkeln tänkte jag bryta idag. Så nu har jag laddat upp med ramlösa, kaffe, smågodis.

Har druckit allt för mycket i flera år, och sen i somras har det kulminerat och jag har druckit många glas vin nästan varje dag. Har fått hjälp på olika sätt men faller dit igen. Efter julhelgen och nyår med konstant intag av alkhol har jag nu varit nykter i fem dagar. Är både stolt och rädd. Nätterna är maror med mardrömmar och hjärtklappning och på dagarna är jag yr och väldigt trött. Men jag har inte druckit en droppen. Men i morgon börjar jobbet igen, med press och möten och medarbetare och jag är så rädd att jag då ska falla dit igen för att få lite vila på kvällen.

Jag orkar verkligen inte mer. Hade jag inte haft mina barn så skulle jag avslutat det här helvetet. Det skrämmer mig.

Hej alla!
Jag är en herre på 47 som sedan jag var 17 krökat så att folk har slagits av häpnad.
Visst, ett helt vitt år 1999 och ett år 2004 men nu har jag inte varit nykter en hel vecka på tolv år.
Senaste tre åren har det gått helt över styr. Träffade en tjej som dricker ofta men lite och jag slutar inte när jag väl börjat. Ja, inte förrän alt är slut eller jag somnat. Ungefär så.

...närmare bestämt sedan dagen innan nyårsafton. Känns fantastiskt! Ambitionen är till att börja med en vit januari för att sedan våga mig till doktorn för att ta div prover, BT m m. Jag vågar helt enkelt inte göra det innan jag levt bra minst någon månad för jag är skiträdd att jag har riktigt dåliga värden.
Nåja. Just nu känns det bra! Har inte alls haft någon abstinens annat än lite ångest, men mycket mindre än vanligt. Sömnen är otroligt mycket bättre. Inga uppvaknanden kl 03 utan att kunna somna om.

Jag tänkte att jag skulle bli piggare utan alkohol men hittills sover jag dåligt och blir jättetrött tidigt. Jag har någon svag aning om att det är det senaste halvårets undantryckta trötthet som kommit ifatt mig. Att min med alkohol fejkade "vila" bara gjort att tröttheten har lagrats inom mig och nu vill den ta sin plats. Så nu är jag snäll mot mig själv och vilar när kroppen signalerar det. Jag, mästaren på att strunta i kroppens signaler, lyssnar faktiskt! Å inom mig känns det så gott.

Jag har alltid haft problem med mängden jag dricker, kan inte sluta när jag väl börjat.
Inget behov att dricka varje dag, kan utan problem vara utan alkohol en månad eller mer, därav har jag vägrat inse att jag har alkoholproblem..
Självklart har folk i min omgivning påpekat att jag blev sjukt full. Jag vaknar upp utan att ens veta hur jag kommit hem. Kan ha grov ångest i flera dagar efter en festkväll, oavsett om jag varit ute och festat eller suttit hemma själv och pimplat några flaskor vin.