Förändra sitt drickande

Första januari slutade jag på egen hand. Pga min sociala fobi blir det här närmast hjälp jag kan komma. Abstinensen är hemsk. Kallsvettningarna, skakningarna, yrseln, hjärndimma, mardrömmarna, ångesten osv... Men dag 4 och jag jobbar ändå, är det enda som får mig att fokusera. Lämnar kontantkortet hemma så jag inte kan köpa nått på hemvägen.
Har inget riktigt sug än men min födelsedag skrämmer mig.

Försöker , kämpar med att dra ner på alkoholen , inne på andra natten utan o det är ett rent helvete - svettas o skakar om vartannat. Försöker peppa mej med att jag kommer må så mycket bättre och orka mkt mera på dagen om jag inte är bakis. Kämpar på ...
Testat Campral utan att det kändes ett dugg skillnad ... vad kan ni rekommendera för att minska suget ?? Vill inte

Hej !
Jag hittade det här forumet när jag googlade på antabus ikväll. Nu har jag suttit och läst i 3 timmar om allas kamp mot alkoholen. Det var så skönt att känna att jag inte är ensammast i världen om det problemet. Tack för att ni delar med er. Hoppas att ni vill skriva med mej, känner att jag behöver prata med nån som förstår hur det är. Jag är inne på min tredje omgång med antabus på 5 år. Har haft nyktra år men sen trillat dit om och om igen.

Hej,

Jag har varit nykter ett par år, något jag aldrig trodde att jag skulle få vara.

Vet hur svårt det är att sluta, kampen, sorgen, varför kan alla andra men inte jag.?

Ville inte leva på slutet. Kunde inte stå emot att dricka hur mycket jag än ville.

Alkoholism : en tredelad sjukdom, fysisk allergi: onormal kroppslig reaktion på alkohol, kan inte sluta när jag tagit det första glaset. Suger blir värre ju mer åren går.
Obotlig sjukdom.

Besatt: tänker på det hela tiden,,kan inte stå emot fast jag vet hur det blir, år efter år.

Nu har jag fått nog!
Jag har läst här inne en hel del och även skrivit nån gång. Känner igen mig i många berättelser.
Jag är en helt vanlig 37 årig kvinna. Barn, hus, man, bra jobb, tränar, läser, älskar livet. MEN så blir jag ett vidrigt monster. Jag skulle ju bara njuta av ett glas vin. Men super ner mig i två dagar. Bråkar, gör bort mig, gör pinsamheter som jag sen får be om ursäkt för.
Jag vill aldrig mer utsätta mina barn eller mig själv för den här faran igen.
Jag vill vara en sund mamma och människa.

Hej hopp!

Vet inte ens varför jag skriver här... men jag har inga direkta alkoholproblem med supande i veckorna eller så. Det är på helgerna jag trillar dit och super. Är väl den vanliga helgalkolisten eller vad man ska kalla det.

Har druckit konstant sen jag var 16. Är 27 idag. Har ett bra jobb och en fin familj. I somras fick jag en vändpunkt och började supa och festa mer. Hela helgerna ligger jag oftast bakis. Blir ofta fredagar och lördagar.

God kväll alla fina människor på detta forum! Jag tog beslutet att söka hjälp den 30/9. Jag vet inte om jag duperade eller om läkaren var blind men allt resulterade i - INGET ALLS! Höll mig helt nykter i 2 veckor efter besöket, därefter har det bara eskalerat. Har en enorm ångest, vilket jag är ganska övertygad om till stor del beror på alkoholen. Försöker alltså medicinera mot det som orsakar min ångest....Har varit ledig idag och druckit en flaska vin-mår skit och skäms så. Nu måste det till en förändring! Hoppas och tror att detta forum kan hjälpa mig.

Jag har druckit under en längre tid. För ett par år sedan var det så illa att jag gick för att få hjälp med samtalsterapi. Fick i samma veva bröstcancer och kände att jag inte mäktade med terapin. Drack inte en droppe under tiden då jag behandlades för cancern och hade inget sug efter alkohol. Efter det intalade jag mig själv att det var "säkert" att dricka lite så där i sociala sammanhang, men det väckte tyvärr ett rasande begär. Jag känner mig värdelös.

Nyktert 2017
Jag satsar på ett nyktert 2017, Kanske är det att ta i men jag har alla förutsättningar att lyckas. Stöd här på nätet, en bra läkarkontakt på beroendeenheten, hyfsad ekonomi, pensionerad, fina barn och barnbarn och en underbar sambo. Men sedan har jag det andra också. Det inre mörkret som ibland kommer smygande, en benägenhet för depression när själva livet känns tomt. Men detta måste jag bearbeta och jag vet att tar jag till alkoholen störtdyker jag i mörkret. Någon lockelse i alkoholen känner jag inte alls för närvarande.

Har druckit konstant i 5 dagar och är helt slut. Halsade både vin och gin igår - mitt på soliga dagen. Min man är less och besviken. Vad håller jag på med?!!!!

Spriten har tagit mig fullständigt det senaste året. Nu är jag skakig, har knappt sovit och röker som en idiot. Jag vill bara krypa ur min kropp och lämna den i snön här utanför.

Ung tjej, med bra jobb (som jag inte har åkt till idag för jag vågar inte blåsa i alkolåset på min bil). Fan vad jag är besviken på mig själv. Legat på behandling i somras, kört rattfull, varit på avgiftning. Det här går inte längre.