Förändra sitt drickande

Nyvaknat, klockan är sex på morgonen och huvudet sprängs i bitar. Bakfull och helt slut. Känns som jag inte orkar mer just nu.
Jag vill sluta dricka men vet i fasen hur jag ska det...lovar mig ju varje dag...varje fylla för att sedan sitta med ångesten...
Varit utan sprit i tre år och sedan åkte dit igen för jag trodde jag kunde hantera skiten.
Nej det kan jag verkligen inte.

Hej. Jag är en tjej på 22 år och jag dricker för mycket, har en pappa som är nykter alkoholist och en mamma som är tablett missbrukare och ny börjad alkoholist. Jag bor ihop med min sambo, som jag verkligen älskar över allt annat men så fort jag är full vill jag förstöra allt. Inte med meningen men "det spelar ingen roll jag är ju full". I söndags (juldagen) var vi ute och jag har flera timmar utav minnesluckor. Jag hatar detta. Vet inte hur jag ska ta mig ur det. Känner inte alltid sug efter alkohol men tillräckligt ofta för att det ska bli ett problem för mig själv.

Vart börjar jag?
Jag har romantiserat över alkoholen sedan första fyllan, när jag var 17. Jag och en kompis drack xider framför datorn och fnissade som små barn, födda på nytt.
Euforin var där, jag älskade alla och alla lite mer.

Detta blev språngbrädet för år av misslyckade fyllor och efterlängtade återfall.
Jag har alltid blivit, som så många andra, mer modig, mer rolig, mer vild, mer omtyckt, av alkoholen. Till en början. Den blev ett signum och fast än jag festade för mycket så såg ingen något negativt i det. Inte då.

Är inte många dagar in i min nykterhet men, är rädd för den sociala biten som kommer komma. Har inte berättat för mina vänner eller flickvän att jag tycker att jag har problem, skulle helst vilja undvika det samtalet med mina vänner iaf, flickvännen berättar jag såklart för! Men nu till den jobbiga biten, mina vänner dricker alltid när vi umgås, vilket man kanske gör i min ålder? (25) och när dom/vi dricker/drack så finns det inget stopp, finns inte bara "en" öl när vi dricker. Hur ska jag ta mig till?

Rädd att jag håller på i trillar dit ordentligt. Dricker i veckorna vilket jag aldrig gjort tidigare. Ofta när det gått bra i något sammanhang så belönar jag mig själv med att dricka. Blir sällan asfull men ofta berusad vilket är målsättningen. Äter inte dessa dagar för att jag inte vill gå upp i vikt. Tränar rätt mycket och då vill jag inte gå upp i vikt. Sitter på jobbet och är bakis! Hur kul är det? Usch!! Har dessutom ett jobb där jag ska vara ett stöd för andra vilket jag är bra på. Sämre på att ta hand om mig själv.

I dag ska jag inte ta det första glaset men är livrädd att jag inte ska klara det. Har ingen A hemma. Håll tummarna att jag lyckas med min första dag!

Det måste vara så nu... jag fattar ju att jag har en osund relation till alkohol.. Även fast jag försöker övertyga mig själv att jag inte har några problem.. Men så många flaskor jag tömt och försökt att dölja.. Drickandet har varit ett sätt att fly, ett sätt att hantera stress, ensamhet, glädje, vänner.. ja det finns alltid en anledning.. Är

Dagen innan julafton spårade jag totalt av att ha självmedicinerat med adhd medicin inte för att knarka men jag trodde det var oriskabelt att testa en behandling på mig själv. Det i kombination med mitt drickande slutade med att jag hamnade i psykos och hämtades av polis. Mitt i allt stod min flickvän där trots att jag beteende mig som ett svin mot henne. Det är fruktansvärt... jag har iaf nu ringt min läkare och berättar om mina alkoholproblem och det är numera ett faktum i min släkt.. jag kan alltså inte längre manipulera omgivningen med att dricka.

Jag har länge haft ett alkoholberoende, ibland har jag tänkt tanken att jag är alkoholist men förkastat den. Jag? En högutbildad man i mina bästa år, med bra arbete, säker inkomst, nytt hus och underbar familj. Utåt sätt helt perfekt altså. Men under ytan gömmer sig något helt annat.

Den tanken har jag haft en lång tid nu. Ungefär fem år iallafall. Jag kanske ska börja med att förklara vem jag är och hur mina alkoholvanor ser ut. Jag är väldigt ung, endast 24 år. Dock så känns det som att jag levt i en evighet ibland. Jag är den tjejen som ör väldigt utåtriktad och social. Jag tycker om att göra andra människor glada och får grov ångest när jag gjort något fel.