Förändra sitt drickande

Jag dricker i stort sett varje dag. Har gjort detta i ca ett år nu och har nyligen kommit under insikt att det jag gör sänker mig.
Tidigare har jag tränat flitigt, varit social, arbetat hårt och försökt få hemmalivet att fungera på ett bra sätt.

Jag har "självmedicinerat" under de senaste fyra- fem åren vilket innebär att jag druckit ca 4 stora stark alt en halv till en hel flaska rödvin varje kväll. Det hela började med svår sjukdom och medföljande sjukdomsångest i ungdomen. Därefter hade jag inga behov av att dricka annat än några glas på helgerna i drygt 25 års tid. Sedan svår sjukdom i 50-års åldern, botat från denna men vanorna fortsatte.

Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Det var inte hänt något speciellt i mitt liv. Det handlar inte om yttre omständigheter. Det är jag. Jag mår dåligt - väldigt dåligt. Jag gör det ibland.

Det finns inte mycket jag kan göra åt att jag mår så här - mer än att vänta tills det går över och jag känner mig gladare igen. Problemet är att jag försöker göra detta nykter nu - vänta ut den långsamma tiden, håglösheten, meningslösheten.

För varje dag som går känns det mindre och mindre meningsfullt att låta bli att dricka sig igenom det. Jag vet att det blir uthärdligt då. Det blir lättare - inte lätt, men lättare.

Jag började en tråd för ett år sedan. Och hade då en hel del att ta itu med.

Nu har jag tagit itu med massor och mycket.

Har insett masdor och mycket.

Men till syvende och sist är min "paus"knapp kvar.
Det är så det känns. Den största anledningen till att svepa ett glas vin, förlåt. En flaska vin.

Att få somna bort. Och vakna till en ny dag.

Jag älskar söndagar.
Ingen alkohol finns. Jag kan vara nykter.
Jag hinner göra tusen och en saker.

Och sover bra. Snurrar ett tag innan jag somnar, Men sover.

Ny här. Jag dricker inte ofta och har inga problem med att vara utan alkohol, men vid dom få tillfällen jag dricker så blir det ofta för mycket, slutar med att jag vaknar upp med minnesluckor, ångest, hjärtklappning och förlorad självrespekt. Har varit helt utan alkohol i längre perioder och det har gått bra och väldigt lätt (senast 3 månader). Kan fortfarande gå ut, vara social och umgås med andra som dricker utan några som helst bekymmer. Verkade mest vara andra som ibland hade problem med att jag inte drack.

Hej!

Är 29 år gammal man, jobbar mån-fre vanliga arbetstider. Nästan varje dag efter jobbet dricker jag. När helgen kommer fortsätter jag på samma sätt fast i större mängd. Jag dricker uteslutande öl. Dricker mig aldrig kalasfull utan blir mest dåsig och somnar tillslut.

Jag har insett mitt problem och har nu bytt ut starköl mot att dricka 3,5or i veckorna för att göra något litet åt saken. Jag blir inte berusad på samma sätt men suget att öppna en till öl finns hela tiden.

Idag är det tre veckor sen jag bestämde mig. Inte en droppe har runnit ner i min mage. Först nu börjar det bli lite lättare har inte riktigt samma abstinens längre. Jobbiga perioder kommer givetvis men har man konsumerat alkohol ofta i 17 år så vore det väl konstigt om det bara gick över. Dessa tre veckorna har inte varit en dans på rosor. Nej snarare dans på spik och glas väldigt jobbigt periodvis men idag känns det rätt okej. :) Mitt första delmål är en månad när det målet uppnått satsar jag på tre månader osv. Jag är noga med att unna mig något som belöning efter varje genomförd vecka.

En vecka sedan återfallet. Gick in här på forumet och berättade. Läste massor av andra inlägg. Känner igen mig i så mycket. Jag vet sedan länge att mitt beroende är kroniskt. Vet att jag riskerar livet om jag tar ett återfall till. Jag har fått kommentarer om min klarsynthet. När jag skriver om all hjälp och stöttning jag har och läser hur ensamma många är i sin kamp tänker jag att jag har alla förutsättningar att klara hålla mig nykter. Skriver om hur jag planerar och förebygger när motivationen finns för att ha skyddsnät när min hjärna börjar spåra ur.

Har läst här då och då under ett års tid. Jag har nu nått en punkt då jag känner mig totalt slut. Har sen i början av 20-årsåldern haft en kärlek till alkoholen och hade mellan åren 20 och 30 perioder då jag drack mycket, gjorde bort mig, hade minnesluckor. Drack även i smyg på dagtid. Efter jag fyllt 30 år började jag nog dricka mer eller mindre varje kväll. En halv flaska vin eller ett par starköl. Efter 40 års ålder så har det eskalerat allt mer och jag har nu i flera års tid druckit en liter vin varje kväll. Eller kväll och kväll...