Förändra sitt drickande

God kväll alla fina människor på detta forum! Jag tog beslutet att söka hjälp den 30/9. Jag vet inte om jag duperade eller om läkaren var blind men allt resulterade i - INGET ALLS! Höll mig helt nykter i 2 veckor efter besöket, därefter har det bara eskalerat. Har en enorm ångest, vilket jag är ganska övertygad om till stor del beror på alkoholen. Försöker alltså medicinera mot det som orsakar min ångest....Har varit ledig idag och druckit en flaska vin-mår skit och skäms så. Nu måste det till en förändring! Hoppas och tror att detta forum kan hjälpa mig.

Jag har druckit under en längre tid. För ett par år sedan var det så illa att jag gick för att få hjälp med samtalsterapi. Fick i samma veva bröstcancer och kände att jag inte mäktade med terapin. Drack inte en droppe under tiden då jag behandlades för cancern och hade inget sug efter alkohol. Efter det intalade jag mig själv att det var "säkert" att dricka lite så där i sociala sammanhang, men det väckte tyvärr ett rasande begär. Jag känner mig värdelös.

Nyktert 2017
Jag satsar på ett nyktert 2017, Kanske är det att ta i men jag har alla förutsättningar att lyckas. Stöd här på nätet, en bra läkarkontakt på beroendeenheten, hyfsad ekonomi, pensionerad, fina barn och barnbarn och en underbar sambo. Men sedan har jag det andra också. Det inre mörkret som ibland kommer smygande, en benägenhet för depression när själva livet känns tomt. Men detta måste jag bearbeta och jag vet att tar jag till alkoholen störtdyker jag i mörkret. Någon lockelse i alkoholen känner jag inte alls för närvarande.

Har druckit konstant i 5 dagar och är helt slut. Halsade både vin och gin igår - mitt på soliga dagen. Min man är less och besviken. Vad håller jag på med?!!!!

Spriten har tagit mig fullständigt det senaste året. Nu är jag skakig, har knappt sovit och röker som en idiot. Jag vill bara krypa ur min kropp och lämna den i snön här utanför.

Ung tjej, med bra jobb (som jag inte har åkt till idag för jag vågar inte blåsa i alkolåset på min bil). Fan vad jag är besviken på mig själv. Legat på behandling i somras, kört rattfull, varit på avgiftning. Det här går inte längre.

Har efter många gångers förnekande insett att jag måste sluta. Ligger i soffan och kan knappt skriva, skakar, hjärtat slår i volter, tryck över bröstet och ångest och skam. Vad händer känner att jag för snart. Ringt och sjukanmält mig på jobbet ljugit
Hjälp

Hej,

har faktiskt för mig att jag skrivit här för länge sedan men jag drar bakgrunden lite snabbt.

Har druckit för mycket i över två djäkla år. Före det drack jag - ironiskt nog - nästan aldrig. Var aldrig någon partypingla som yngre utan ständigt den måttliga, som bar runt på kompisar och höll deras hår när de mådde illa ;-) Blev förälder och då glömde jag för det mesta bort att det alls fanns något som hette alkohol, hände en gång per år kanske att jag drack ett glas vin.

Vad händer på beroendemottagning eller AA?

Hej igen!

Egentligen började det väl i gymnasiet, det sociala spelet var svårt för mig med autism och alkohol hjälpte. När pengarna tog slut drack jag handsprit. När jag var 20 gifte jag mig och hamnade i ett abusive relationship. Men han fick mig iaf att sluta dricka så mycket. Efter mycket otur blev vi av med lägenheten. Bodde hos en av hans vänner ett tag men sen flyttade han och vi var hemlösa. Till slut flyttade vi in i min mammas tvåa. För ett år sedan skiljde vi oss pga att jag inte orkade med hans drogproblem eller hur han behandlade mig. Än idag bor han kvar.

Jag har klarat mig såhär långt. Jag har inte fallit tillbaka. Jag har berättat ALLT för min familj. Alla känslor, knasiga tankar, om a, misshandel, uppväxten och om mitt drogberoende.

Jag har er på alkoholhjälpen att tacka för detta. Kommer att fortsätta mitt liv utan a och alltid veta att jag har er i ryggen om jag trillar dit igen. Ni förstår inte hur tacksam jag är. Vill dela med mig av detta innan jag går in i ett nytt år, oavsett om når ut till en själ eller hundra. TACK. Ni har verkligen räddat mig!!!! Tillsammans är vi starka!!!