Förändra sitt drickande

Hej,

...jag kan inte sluta!! Varför? Jag hatar mig själv så mycket så tror jag straffar mig själv med att sjunka ännu lägre. Botten är nådd och jag orkar inte längre...

Vill vara stark som er andra men känner mig så ensam.

En sådan här tråd borde finns någonstans och vet någon var den finns så vore det jättebra med en länk dit. Jag börjar denna nu för jag "litar" inte hundra på vad som skrivs - även om jag litar mera på vad som sägs än vad folk säger, jag tackar absolut inte nej till "officiell" kunskap om olika mediciner och terapier. Och denna tråd är inte för att ifrågasätta vad som förskrivs av läkare eller andra, givetvis inte, de är experterna och vi måste lite till dem till dess motsatsen bevisats. Men!

Nyvaknat, klockan är sex på morgonen och huvudet sprängs i bitar. Bakfull och helt slut. Känns som jag inte orkar mer just nu.
Jag vill sluta dricka men vet i fasen hur jag ska det...lovar mig ju varje dag...varje fylla för att sedan sitta med ångesten...
Varit utan sprit i tre år och sedan åkte dit igen för jag trodde jag kunde hantera skiten.
Nej det kan jag verkligen inte.

Hej. Jag är en tjej på 22 år och jag dricker för mycket, har en pappa som är nykter alkoholist och en mamma som är tablett missbrukare och ny börjad alkoholist. Jag bor ihop med min sambo, som jag verkligen älskar över allt annat men så fort jag är full vill jag förstöra allt. Inte med meningen men "det spelar ingen roll jag är ju full". I söndags (juldagen) var vi ute och jag har flera timmar utav minnesluckor. Jag hatar detta. Vet inte hur jag ska ta mig ur det. Känner inte alltid sug efter alkohol men tillräckligt ofta för att det ska bli ett problem för mig själv.

Vart börjar jag?
Jag har romantiserat över alkoholen sedan första fyllan, när jag var 17. Jag och en kompis drack xider framför datorn och fnissade som små barn, födda på nytt.
Euforin var där, jag älskade alla och alla lite mer.

Detta blev språngbrädet för år av misslyckade fyllor och efterlängtade återfall.
Jag har alltid blivit, som så många andra, mer modig, mer rolig, mer vild, mer omtyckt, av alkoholen. Till en början. Den blev ett signum och fast än jag festade för mycket så såg ingen något negativt i det. Inte då.

Är inte många dagar in i min nykterhet men, är rädd för den sociala biten som kommer komma. Har inte berättat för mina vänner eller flickvän att jag tycker att jag har problem, skulle helst vilja undvika det samtalet med mina vänner iaf, flickvännen berättar jag såklart för! Men nu till den jobbiga biten, mina vänner dricker alltid när vi umgås, vilket man kanske gör i min ålder? (25) och när dom/vi dricker/drack så finns det inget stopp, finns inte bara "en" öl när vi dricker. Hur ska jag ta mig till?

Rädd att jag håller på i trillar dit ordentligt. Dricker i veckorna vilket jag aldrig gjort tidigare. Ofta när det gått bra i något sammanhang så belönar jag mig själv med att dricka. Blir sällan asfull men ofta berusad vilket är målsättningen. Äter inte dessa dagar för att jag inte vill gå upp i vikt. Tränar rätt mycket och då vill jag inte gå upp i vikt. Sitter på jobbet och är bakis! Hur kul är det? Usch!! Har dessutom ett jobb där jag ska vara ett stöd för andra vilket jag är bra på. Sämre på att ta hand om mig själv.

I dag ska jag inte ta det första glaset men är livrädd att jag inte ska klara det. Har ingen A hemma. Håll tummarna att jag lyckas med min första dag!