Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
I dag har jag varit nykter i 5 veckor. Så otroligt skönt!! Så stolt över mig själv. Och de roliga är att de var ju lättare än jag trott att välja bort skiten. Hade jag vetat de hade jag slutat för länge sen ;)
Jag tycker att Alkoholberoendet är en ensamhetens sjukdom. När jag dricker går jag in i mig själv och då finns bara flaskan och jag. Den
yttre världen upplever jag som störande. Sedan under tillnyktringsfasen är ensamheten också påtaglig. Då är det jag
Tänkte bara säga hej. Jag är ny här. Jag är en man i fyrtio års åldern som vill sluta dricka... Igen...
Är inlagd på sjukhus med kaliumbrist och hjärtarytmi. Har kollat mina levervärden som var ok. Har inte berättat hur mkt jag dricker. Är det någon här som vet om kaliumbrist kan bero på högt alkoholintag. Dricker ca 40 standardglas/enheter i veckan. Tacksam för svar.
I min umgängeskrets så är alkohol en hobby, det är över en öl vi ses för att umgås. Jag har alltid trivts med detta, det har alltid fungerat för mig fram tills för ungefär 2 år sedan. Jag brukade vara den roliga personen som aldrig blev för full, jag brukade kallas "mamman" i gänget då jag tog hand om mina vänner när de drack sig redlösa. Men under det senaste året har det hänt väldigt mycket som haft en negativ påverkan i mitt liv. Jag har tidigare lidit utav depression men hade det inte återkommande när jag träffade mitt ex, som hade ett enormt problem med alkohol när vi var tillsammans.
Det är nu snart ett år sedan jag skrev mitt första inlägg på forumet. Det har inte gått helt rakt men jag kämpar på och mitt mål är idag nykterhet. Jag har under sommaren druckit lite mer (en BiB i veckan) än vad som är hälsosamt, men även haft en helt nykter period i höst. Jag sökte hjälp på beroendemottagningen för 3 veckor sedan, för jag behöver hjälp. Jag behöver hjälp som medberoende och för mitt eget bruk. Jag går på samtal och har fått Naltrexon.
min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....
Hej alla fina och kloka här inne!
Jag registrerade mig här för ett par veckor sedan då jag under en längre tid funderat över mitt drickande. Har ännu inte skrivit något här inne, men känner att det är dags, mest för min egen skull. Tror det är oerhört viktigt att få ned sina tankar och känslor på "papper" och därmed kanske kunna förstå sig själv bättre. Eller åtminstone få ur sig något av allt det som hela tiden byggs på.
Tror att det är sex år sedan jag hittade till forumet och skapade min första tråd. Efter det gjorde jag ett andra försök till nykterhet. Skapade ny tråd under nytt namn.
Ingen av dessa gånger lyckades jag hålla mig nykter. Jag lyckades inte med att "bara festdricka" heller...eller att bara dricka 3,5:or. Eller att bara dricka på lördagarna...Alla strategier att lyckas hålla kvar alkoholen i livet har alltså misslyckats.
Nu vill jag inte mer och faktum är att min kropp orkar inte mer. Eller jo, det gör den - den orkar massor! Men, den orkar inte med mer alkohol!
Hej.. nu har jag gjort de igen. Jag har satt mig i en fruktansvärd situation som jag mår pyton över.. Jag blir en sådan fruktansvärd människa när jag är full.. inte alltid men de händer. Jag har en tendens att hetsa mig själv till att dricka när jag inte mår bra, och jag är medveten om vad de kan få för konsekvenser men jag gör de ändå. Det händer med jämna mellanrum att jag skriker, hetsar folk, är fruktansvärt elak och till och med klappar till personer när jag är full. det spelar verkligen ingen roll vem som står i min väg.
