Förändra sitt drickande

Efter flera år av "för mkt av det goda" har jag insett att det har spårat ur och blivit ett problem. Jag har fått veta att jag är alkoholberoende, det gjorde mig iskall i hela kroppen. Jag?? Det stämmer liksom inte in på mig.. men jag kan förstå varför det har blivit så även om andra säkert skulle ha svårt att förstå. Idag blir min första dag med Champix, jag vill ta avstånd från både snus och alkohol men kan inte säga just nu hur länge. Tänker väl ett år men måste tänka en månad i taget tror jag. Vad har ni för erfarenheter av Champix?

Vi vet ju allesammans som är här, att vi är här av en anledning.

Det känner vi längst där inne, så också jag.

Så många gånger jag försökt sluta med skiten!
Det går två dagar max 4 eller kanske en vecka om inte abstinensen är för hård.
Sedan är jag på't igen.. tror att jag är safe.. för att sedan inse faktum när jag vaknar upp på natten eller morgonen helt kallsvettig, darrig och luktar förtidig död..

Jag tog hjälp idag.
Ringde det där jobbiga telefonsamtalet till beroendemottagningen.

Hej alla,

De senaste åren kan mina dagar utan alkohol räknas på händernas fingrar. Fast i box-träsket och hela tiden nya ursäkter för att dricka. Om det inte var för att fira så var det för att sörja. Var det inte för att stressa av så var det för att pigga upp och mota ångesten bort. Alltid har det funnits ursäkter.

Är så sugen på att gå ut på juldagen, det är ett roligt musikevent jag vill gå på och där kommer att finnas massa människor jag tycker om.
Jag har valt bort att gå ut på krogen den senaste tiden innan jag slutade dricka pga att jag kände mig obekväm just pga av att jag var berusad.
Egentligen är jag inte så rädd att jag skulle dricka, jag vill ju inte det så varför tvekar jag?
Det är absolut pga alkoholen som jag tvekar.
Jag behöver komma ut bland folk, jag behöver verkligen få lite uppskattning och jag vill så oerhört gärna flirta och dansa.

Hej alla,

Jag har varit passiv läsare av det här forumet en längre tid, men känner att nu behöver en förändring ske. En mer bestående förändring.

Fy sjutton!
Så känner jag. Och usch! Är så less, på mig själv, på att jag trillar dit/ väljer (för det gör jag, ingen tvingar mig ju) att dricka återigen, trots att jag vet vilka konsekvenser det får.

Jag vill ju inte bli full, det är hemskt, och ångesten dagen efter är ju fruktansvärd. Känner mig så smutsig, svag & värdelös.

Men jag är motiverad! Jag vill verkligen förändra detta.

Hej! Jag dricker aldrig ensam, bara när jag ska vara social eller agera med andra. Andra i detta fall är tyvärr också min familj, eller främst man. Jag vet exakt mina triggers, vet exakt vilket problem jag egentligen har. Får inget stöd från maken trots att jag förklarat precis vad jag behöver, dvs förebyggande dialog, ett varför eller hur tänkte du nu. Älskar att vara social, har stora nätverk, sköter mitt jobb perfekt och det går bra för mig. Kan dock erkänna att jag ibland fixar det exakt på gränsen då jag ibland festar till det mitt i veckan.

Har haft problem med att dricka för mycket alldeles för fort tidigare. Nu är jag på väg in i samma sväng igen. Dricker alltid en flaska vin och några öl på fredagar. Har även druckit mitt i veckan vilket inneburit att jag varit trött som tusan på jobbet. Grundorsaken tror jag är ensamheten som ger mig ångest. Har en underbar dotter som bor hos sin mamma men som jag har en bra relation till. Dricker aldrig när hon är hos mig. Skulle vilja vakna en lördagsmorgon och vara utvilad!

Idag har jag varit nykter i 1 vecka, hejja mig!
Det händer iofs ganska regelbundet utan att jag tänker på det men nu gör jag ju verkligen det.
Jag tillåter mig att känna sug, stanna i känslan och känna hur det känns i kropp och själ.
Jag låter det passera och känner hur det känns.

Har kunnat möta och hantera andra svårigheter på ett mycket bättre sätt nu när beslutet är taget att inte döva med alkohol.