Förändra sitt drickande

Nu tänker jag starta en tråd här för att ha en hållpunkt för alla tankar kring mitt drickande och mående. Jag är i en ganska förvirrande situation just nu då fokus i min familj ligger på min mammas missbruk. Jag är själv 29, hon 58 och nybliven mormor till min systerson. En högpresterande kvinna som varit en underbar mor när vi var små som nu är utbränd och alkoholen har ett fast grepp runt henne.

Hej på er!
Min gamla tråd (vid namn "Alternativ till morötter sökes" från 2009 tror jag den var?) är låst så jag kan inte fortsätta i den.
Den var förvisso hemskt gammal men det skulle ändå varit roligt att ha allt samlat i samma tråd.
Nåja, man ska inte fastna i gamla fotspår utan nu är det nytt som gäller.

Har gått bra i två månader...sen åker jag dit igenm...Blev så full i fredags....hamnade i gamla vänners lag....min gubbe blev sviken igen. ..fan också hur svårt det är??

Lite svettig
Lite rödögd
Lite "mysig"

------------------------------------------------------------------------------
Hej Fröken

Han: Skulle du vilja ta ett par glas vin med mig någon kväll eller får jag bjuda dig på en drinklunch?
(alltså vad fan är en drinklunch?) Han lever farligt med tanke på att han inte vet hur jag blir när jag dricker.

Jag: Nej tack jag dricker inte alkohol.

Han: Mäh va? Inte ens ett glas vin?

Jag: Nej inte ens ett glas vin.

Han: Inte ens en liten öl?

på jobbet och jag betraktar galenskapen på avstånd.
Fylla, snygga damer som ser ut som skit efter ett par timmar, bråk och allmän stökighet, lite hångel i hörnen, borttappade mobiler, handväskor etc.

Är jag själv sugen på att dricka?
Nope, inte det minsta.
Jag får avsmak.

Just idag är jag stark!

Jag är en tjej på snart 22 år som ätit antabus från och till flera gånger. Tappat räkning men ca 5-7 gånger. Jag har lyckats hålla mig från alkoholen och ätit antabusen som planerat i högst 3 månader 2 gånger av alla. Och under de 2 gångerna har cannabisbruket blivit dagligen som en ersättning för alkoholen.
Dom första 3 gångerna jag började med antabus var det mest för andras skull, jag ville i princip få tyst på familj och vänner runtom som tjata om mina alkoholvanor.

Förnekelse har väl de flesta av oss tillämpat. Inte enbart i den enkla meningen att vi inför omgivningen förnekar något vi sagt, gjort eller tänkt. Utan i den för oss själva allvarliga formen att vi förnekar inför oss själva. Åtminstone har jag under många år gjort så.
Jag vägrar helt enkelt ta in uppenbara fakta.

Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.

Jag sökte mig hit därför att jag slutade dricka i eftermiddags. Efter mångårigt drickande och på tok för mycket mängd sprit, oftast diekret stod jag där framför husläkaren och berättade precis alltifrån kopparrött kiss, till kräkningar och fick snabbt veta att jag har en förstorad lever. Hon berättade att jag måste sluta direkt, annars riskerar jag att ja, till och med dö...
Det var för några dagar sedan som jag upptäckte att jag har gulnade ögonvitor och det blev droppen, jag blev rädd.

Hej,