Förändra sitt drickande

Har idag varit på mitt tredje aamöte.
Aldrig gått tidigare och jag kan bara innerligt rekommendera det.
Vilka underbara människor det finns. Precis i samma sits som jag.

Mitt problem är egentligen inte drickandet med vänner utan drickandet i min ensamhet.

Jag börjar inse att jag nog inte ska ha någon alkohol i kroppen. Någonsin.
Men jag tar en dag i taget.
Har varit nykter sedan i måndags.

Efter sommaren tjock.Minst fem kilo mer.Plufsig. Ständigt bakis. Panik. Bestämmer mig i övermod varje morgon för att det blir vit dag idag. Nej inte bara en dag, måndag till onsdag ska vara HELVIT! Jaha! Men varje dag slutar berusad.Jag är så patetisk.Och ledsen. GÅR ALDRIG TILL typ 12 stegs. Har gjort det en gång och fick bara skuld och skam skit snacket. Vad ska jag göra går under?

Jag har nu tragglat fram och tillbaka under flera år och ältat det här med alkoholen till leda.

Jag har läst på detta forum i flera år, har också startat ett flertal trådar Nu med ett ny nick, orkar inte längre.lever numera ensam men har stor familj, 3 barn som nu är vuxna. Hade inga problem med alkohol under deras uppväxt, tack ock lov för det, men under de senaste åren som jag levt ensam har det blivit ett problem. Sitter här i min ensamhet och återigen tar jag ett beslut att förändra mitt drickande, i morgon blir dag 1, som sagt återigen.....

Ja igår blev jag livrädd och trodde att jag skulle dö. Jag hade druckit jäger och kollapsade. Benen bara totalt vek sig och jag tänkte att nu dör jag. Det jag såg framför mig var min älskade familj och barn. När jag låg där på badrumsgolvet bestämde jag mig. NU RÄCKER DET. Jag har smygdruckit i 3 år och min familj förtjänar mer än en fru och mamma som kastar bort sitt liv på giftet. Jag vill vara världens bästa fru och se mina barnbarn en dag. Hur kunde jag hamna i alkoholens käftar: mycket asperger och att jag förlorade min bästa vän i cancer och tappade allt vett.

Efter ett par månader långt återfall inser jag att det är dags. Dag ett. Och här sitter jag med abstinens som jag så väl känner igen. Småfladder i bröstet, svettningar, stickningar i skinnet (typ myrkryp) och ångest.
Mitt i alltihop, jag kan ju ibland bli väldigt konstruktiv, har jag skaffat nytt jobb. Första dagen imorgon. Skönt faktiskt och känns som en räddning. Hoppas bara kunna sova. Och må lite bättre imorgon.

Dag 1 på forumet och dag 1 utan alkohol.

En lång semester med mycket alkohol. 4 veckor med dagligt intag. Skulle bli en vit månad efter semestern men druckit nästan dagligen i två veckor sen jag börja jobba. Var även så innan semestern, lång tid tillbaka. Maxade mig på nåt alkoholtest och hamnade här. Har väl inte insett tidigare att det börjat gå ut över familj, arbete och hälsa.

Ne nu ska jag köra. Dag 1 snart avklarad.

Hej!

Här läst på forumet ett par veckor. Samlat mod och kraft, idag skriver jag. Skriver för mig själv och ser detta som min dagbok och plats för reflektioner runt det som händer och sker. Men hoppas också på all den kunskap och vänskap som finns här. Vill ta nya tag, vill bli människa igen och är beredd att ge det en chans. Alternativet är skrämmande och den slutstationen vill jag inte ens tänka på. En dag i taget!

Är det någon mer än jag som blir gasig i magen av alkoholfriöl samt uppsvälld i magen?

Jag har beslutat mig för en nykter period efter senaste festen jag var på. Jag stressdrack så att jag fick minnesluckor och fick hjälpas hem. Trillade i mina höga klackar. Stiligt som bara den...
Ångest, vågar inte fråga vad jag sagt och gjort och då var det dags. Nu räcker det!
Jag har berättat om beslutet och varför för mina sex närmaste vänner och var jätterädd för deras reaktion. Fick bara kärlek och stöd.
Men vad sårbar jag känner mig! Och rädd. Och ful som människa. En som inte hanterar alkohol...