Förändra sitt drickande

Har varit nykter alkoholist sedan 2009. Plötsligt var jag där igen! Har tagit några återfall sedan i somras i form av några dagar med alkohol här och där. Senast var igår och nu måste det få ett slut. Lyckades undanhålla detta för min man ganska länge men nu vet han. Han är givetvis ledsen, besviken och arg. Förstår honom helt och fullt. Känner mig så himla misslyckad och hemsk.

Ja, så här är det: mådde kanon med mitt vita liv. Men så hände det. I fredags. Jag var på jobb, ringde hem och undrade om mannen kunde påbörja maten så att jag slapp äta lunch ute. Lunchmaten är ofta dyr och onyttig. Jaa, han lät lite lullig men fullt? kapabel. Kommer hem, trött, hungrig, måste gå ut med hunden - och maten är inte ens påbörjad! Hannen sitter där skrattande framför tv:n med sitt påsvin! Jag gick hundpromenad, kom hem, fortfarande trött, hungrig, ledsen, arg. Kolkade upp den flaska vin han så lägligt köpt hem.

Ja, jag dricker för mycket. Jag dricker framförallt av fel anledning: jag mår så bra när jag är full! Ingen oro, finns på små rosa moln när jag är berusad. Jag har gått upp i vikt de senaste månaderna på grund av detta. Jag dricker i smyg, kanske två extraglas i hemlighet, och två glas som andra ser.

Hädanefter ska jag inte dricka i smyg, tänker jag. Men nu känner jag att det är jobbigt. Och bara tanken på att jag tycker det är jobbigt, visar hur osunt förhållande till vin jag har.Klarar jag inte sluta dricka i smyg får jag sluta helt.

Sitter just nu och väntar på att vc ska ringa och ge mig tid för leverprov och lite andra prover. Undrar just hur mycket skada inre viktiga organ som tagit skada egentligen?? Det är dag 10 utan vin. Försöker fylla mina dagar med aktiviteter nästan hela tiden. Men i dag måste jag vara stark!!! Känner att suget ligger där. Väldigt lätt att ta bilen till systemet som öppnar om 40 min!! Men det tänker jag inte göra. Har fallit i den luckan förr kan jag säga och då vet jag att det är kört. Jag har den här gången tagit hjälp från vc och beroende centrum.

I kväll satt jag med otrolig ångest efter ännu en helg som spenderats bakis och fylld av skam. Jag googlade "psykologisk bakfylla" och hamnade här, vilket ledde till att jag spenderade över en timma åt att läsa trådar här inne. Det blev tydligt att min bild av en alkoholist inte är den där uteliggaren på gatan som har ruinerat sitt liv i beroendets tecken. Många här har exakt samma problem som jag, en öl slutar alltid med sprit och en taxiresa hem där man i princip är utslagen och oftast inte ens minns.

De senaste tre dygnen har jag druckit 7.5 liter vin.

Min flickvän har till och med gömt den sista boxen men jag hittade den och svepte i mig minst en liter alla fall.

Vit en vecka och mår så jävla bra!!!

Min sambos alkoholmissbruk har eskalerat. Jag har tappat räkningen på antalet ggr han bett om förlåtelse för sitt beteende och lovat att bättra sig. Det går max två veckor sen är han tillbaka i sitt vanliga.
Jag har hotat varje gång att lämna honom. Och nu känner jag att jag måste göra slag i saken. Om han inte vill ha hjälp så förstår jag ine vad det är jag själv försöker göra här?

Hallååå,
jag skrev här för några månader sen och ingenting har förändrats, eller det har till och med blivit sämre. Jag började universitetet i augusti och jag tänkte: "jamen då måste jag ju sluta dricka!" Vilket jävla skämt. Många lektioner antingen bakis eller till och med full! Inte kul alltså. Hänt några gånger att jag har vaknat full och bara fortsätter dricka resten av dagen. Usch.

Det är andra gången för mig nu!! skäms som en hund men det är nu eller aldrig!!!! Jag har sagt upp mig från jobbet, pallar inte ens att åka förbi där. I måndags var jag på vårdcentralen och blev sjukskriven och i dag har jag varit på beroende centrum. Den här gången ska det gå hela vägen.... det finns inget annat helt enkelt. I dag har jag varit A fri i 7 dygn.