Förändra sitt drickande

Hej,

Jag är en man på 39 år, ensamstående men med ett gott socialt nätverk. Jag har bestämt för mig att bli total alkoholfri för resten av mitt liv. Jag tror att hela mitt vuxna liv har gått till detta beslut. Alltid druckit mest, förstört sociala kontakter, förstört med flickvänner, förstört med familj. Jag har dock alltid skött mitt jobb och min träning, har alltid sett ung ut, varit smal, haft enkelt att attrahera kvinnor. Dessutom välutbildad och inte en "a-lagare" Jag har nog ljugit för mig själv i tjugo år.

Det jag gjort idag var både det värsta men samtidigt bästa! Efter att ha legat vaken sedan kvart över två i natt med ångesten från helvetet och skakande händer som omöjliggjorde att hålla ett vattenglas vid 7-tiden ringde jag en beroendemottagning och blev ombedd att omedelbart komma in. De panikattacker jag upplevde på vägen dit gjorde att jag trodde jag skulle tuppa av. Fick ett otroligt varmt bemötande, pratade länge med först en sköterska och sen en läkare som gjorde lite kontroller.

Jag har skrivit en massa inlägg förut. Nu ska jag försöka vara helt ärlig. Men det är så mycket liksom.
Var nykter ett och ett halvt år. Mådde bra. Men känner att jag blev nykter men kom inte vidare. Har så mycket inom mig. Blev nykter men förändrade inte tillräckligt på något vis. Svårt att förklara.

Sitter i väntrummet på min vc. Ska idag öppna upp mig för min husläkare och säga att jag dricker för mkt. . Är livrädd...för tänk om jag möter en oempatisk läkare. ...
Usch . Skäms så mkt. Varför kan inte jag dricka normalt som alla andra?!?! Så jävla arg på mig själv . Har dessutom jobbat här på denna vc.
Men jag ska bita i det sura äpplet och försöka göra det bästa av besöket.

Ja heter Carolina o är 45 år o har ett jättesug efter alkohol dricker minst en bag-in-box o veckan. Har oxå återställa behov dagen efter, har kännt så här i 10 år ,försökt sluta men när ja mår bra igen så känns de som man är som alla andra som kan dricka vanligt. Snälla behöver alla tipps o råd som gör att ja kan sluta. Har kommit så långt att för mej är de ingen a alls, klarar ej att dricka normalt .

Men jag håller i. Ett återfall för en vecka sedan i morgon. Känns bra och det var ju inte hela världen. Hoppas att det här håller i sig. Jag väljer ju själv och jag mår bra nu och mycket piggare. Men visst är det en daglig kamp på många plan.

Då har även jag insett att jag måste göra något åt min a-konsumtion. Jag hade bestämt mig för att sluta redan innan sommaren, men eftersom jag visste att jag skulle på en sedan länge inplanerad resa till oktoberfest i slutet av sommaren så var det svårt att komma till skott. Istället har drickandet bara eskalerat under sommaren och börjat göra mig allvarligt rädd. Nu är oktoberfesten avslutad och det är dags att komma till handling. Det är fantastiskt att kunna använda sig av det här forumet och inse att man inte är ensam.

Hej.
Hittade in på detta forum för några dagar sen..Har läst många trådar med såå mycket igenkännande,både som den drickande och även beteendet som ni anhöriga ser.
Tänker att jag drar igång min egna tråd och påbörjar resan..
Har inget långvarit missbruk bakom mig,men druckit hårt i ett halvår och känner att det gick väldigt fort att hamna i "skiten".
Skakningar,svettning och galen ångest utan A,precis som många andra här känner.

Hej!

Hej,

Jag har insett att jag är alkolist och behöver hjälp.
Jag har jobb och familj , så utåt sett verkar mitt liv bra men jag har mörkt att när jag dricker så blir det bara värre och värre. Ångest för att jag druckit och dåligt ölsinne ( börjar bli aggressiv fast jag inte vill), dålig balans kär jag druckit samt minnesluckor.

Vet ni något behandlingshem , alternativ terapeut som arbetar med helheten dvs alkohol , kost och motion samt mindfullness ( terapeut helst nära Göteborg )???

Hjälp mig snälla