Förändra sitt drickande

Någon som känner igen sig i att du har svårt att bli full?
Kan dricka, jag blir lite lugn, lite lugnare, inte super lugn men lite, ångesten försvinner.. men sen där efter händer det inget, nada... kan hälla i mig, men händer inget, ibland dock har jag blivit som full, men är sällan..
Därför känns det för mig helt meninglöst att dricka så fundera på sluta helt nu typ om de går eller vågar (har blivit skämd av allt som kan hända då man slutar). Någon annan? Eller bara jag som har detta problem?

Bestämde mig igår för att det får räcka nu. Vaknade som vanligt inatt och drack en halv liter vatten, trots att jag var nykter. Tänkte att det nog tar ett tag innan kroppen repat sig. Kom fram till att jag nog varit halvpackad/packad minst tre kvällar upp mot fem kvällar i veckan i 28 år bortsett från en paus på tre år då jag väntade, födde och ammade min son. Jag har totalt supit kontrollerat i 25 år. Jag har skött jobb, studier, hem och barn. Jag har haft ett socialt trevligt liv, fester, resor och goda middagar.

Min vuxna dotter begick självmord för snart två år sedan. Sedan dess har jag druckit vin varje kväll, att det är skadligt har inte spelat mig någon roll jag har bara velat döva sorgen. Nu börjar jag känna en lust att leva igen men vill inte sluta dricka alkohol, motsägelsefullt. Hur tänker ni kring detta? Är det någon här som upplevt samma sak?

Hej,
Jag tänkte ha en liten tråd här för mig själv. Se över mitt drickande, vilket är alldeles för mycket, och försöka förändra mitt beteende. Jag vill inte att alkohol ska ha en så stor plats i mitt liv som den nu har nu.

Den här veckan har varit skit. Har minnesluckor men tror att jag har druckit varje dag förutom måndag. Spelar ingen roll vad det är, öl, whisky whatever. Bara det är alkohol så dricker jag vafan som helst.

Jag är ung, i 20års ålder, svårt att bestämma att bli nykter just nu. Vill bara må bättre.

Jag är en 28 årig tjej en beroende tjej av rang. Jag lever de perfekta livet (utåt) jag har 3 fina barn ett 4 på väg bor i vårat hus vi renoverar och med min sambo jag älskar högt! Jag har dock ett problem ett hemligt sådant som ingen vet om lr jo min sambo märker ibland men när jag mår dåligt då dricker jag . Har alltid gjort sen jag iaf var 15.

Förra måndagen var jag på väg att springa hemifrån till jobbet med andan i halsen, stressad, kallsvettig och med hjärtklappning. Jag insåg när jag var på väg ut genom dörren hur dåligt jag mådde och beslutade mig för att stanna hemma.
Det är inte första gången jag har arbetat mig till gränsen av utmattning. Det är heller inte första gången jag har själmedicinerat min stress och depression med alkohol. Det är heller inte första gången jag försöker åstadkomma en livsstilsförändring. Frågan är om det är sista gången?

Hej!

Jag är ny här och är småföretagare 60+, med ekonomiska problem och dessutom alkoholist.

Drickandet har eskalerat med åren och jag har försäkrat mig själv, att jag inte har alkohol problem, men det har jag. På torsdagen svepte jag i mig fyra flaskor vin och söp hela natten och det stanna inte där, utan när butiken öppnade for jag efter starköl för resten av dagen. Vaknade bakis och kände att hjärtat kommer ut ur bröstkorgen, så jag beslöt att ta en öl, men det var startskottet för att dricka ytterligare fem liter öl under dagen.

Det började för tio år sen, hamnade på sjukhus... fick ingen hjälp..
Så efter åren de blivit allt mer, "jag tar ett glas för jag är deppig" osv
Sen för snart två år sen, fick jag mitt liv förstört och de var då allt började.
Jag fick/har ångest hela tiden 24/7 ... jag fick piller av läkare på senare år men de piller, var som sockerpiller typ, fick nå narkotika piller men de var samma där, mer bråk kom med vården.. allt spårat ur... jag har hela mitt liv levt med män jag inte känner osv alltid varit den utsatta personen.

Heej!
Detta är del 1 av min bakgrund, men vill börja min framtids-tråd med att berätta om min historia. Det blir nog en lång text och många inlägg.

Tänk att man låter det gå så långt. Tänk att man låter allting bara falla.
Jag hade ju gått minnesotaprogrammet 2007. Gick på aa möten även om jag aldrig riktigt fastnade. Gick dit och kände någonstans att de här människorna är på en annan nivå. Jag är inte som dom. Jag är ju en vanlig kille. Visst lite minnesluckor och elakheter mot de jag älskar här och där men vad fan de här är ju vrak.