Förändra sitt drickande

Hej alla! Tack för er inspiration :)

Nu är Patsy här. Jag är en frånskild tjej (ett hemsk äktenskap med misshandel och hot), singel sedan många år. Jag har levt med svåra depressioner i 20 års tid (och gör fortfarande) och tagit en massa mediciner som inte hjälpt nämnvärt. Ingen terapi, det har inte "funnits resurser" för det där jag bor. Men nu har jag fått en ny läkare som lovat mig terapi, så jag hoppas att det blir så. Jag har varit konstant sjukskriven och bara haft piller som icke-fungerande hjälp de senaste 5 åren.

Hej, är det någon som har genomgått CRA-behandling? Vad tyckte du i så fall? Har någon kombinerat med antabus?

Hejsan!

Jag är egentligen en väldigt lycklig människa. Världens bästa sambo, ett jobb som är väldigt stressigt men som jag trivs väldigt bra med, fint hus och en dröm om barn. Jag är taggad på livet.

Jag har dock inte alltid haft det lätt. Jag har alltid varit "svag" psykiskt. Jag har ofta haft lite ångest. Som liten var jag väldigt ängslig. Jag vet inte riktigt varför. Uppväxt i ett tryggt och kärleksfullt hem. Visst, min mamma har haft lite problem med alkoholen men det handlar mer om att hon blivit för full på fester där vi barn inte varit välkomna.

Jag fick mig en så rejäl näsbränna. Har funderat innan, vääldigt mycket på mitt eget drickande. Sökt på skrumplever av rädsla för att få det. Sökt hjälp hos kurator och på vårdcentral de senaste åren Inte har jag fått någon hjälp...Drickandet har eskalerat väldigt mycket sista 8 åren tills för ca 1 månad sedan, då en väldigt, väldigt nära och käraste anhörig fick åka på akuten med skrumplever och leversvikt. Då kunde jag sluta dricka...Det var väldigt lätt att sluta då.

Ny här!

Jag har missbrukat i ca 7 år. Vad som helst som får mig lugn eg.
Men det sista halvåret har det i princip bara varit alkohol. Problemet med det är att jag får sån sjuk ångest av det. Mycket mer än jag fick av andra berusningsmedel, men att återgå till de är inget alternativ.

Vill eg inte sluta dricka men jag är trött på all denna ångest och jag är klar med annat så nu gör jag ett försök.
Tänkte börja med 14 dagar helt nykter för att se om ångesten släpper något.

Det har gått bättre de två sista åren, ungefär. Det finns många dagar och veckor och nyligen över en månad på raken utan vin.
Vad lätt det är att se all förbättrad livskvalitet och göra kopplingen till alkoholfritt, egentligen ! Kanske inte de enstaka dagarna (de kan vara jobbiga) men efter en sammanhängande nykter period.
Jag är då en sund och ganska klok och trygg individ som älskar naturen och mina barn och mina djur och gläds åt att vakna på morgonen och gå och lägga mig på kvällen.

Hej allihop, ny här.
Idag eller rättare sagt inatt typ 03:00, så vaknade jag och insåg att jag är en alkoholist.

Jag har fått det sagt det till mig tidigare, men har slagit bort det att jag inte alls har något problem med alkohol. Men det har jag!

Jag har sedan inatt googlat ämnet alkoholism, jag har funderat på när detta började osv. Hittade detta forum, så nu skriver jag av mig.

Jag har druckit mycket mindre, en gång i veckan istället för 4-5 dagar i veckan, men jag har begått en riktig blunder.

Ja precis som rubriken lyder. Jag skulle ju aldrig hamna här! Det har jag lovat mig själv sen småbarnsåren. Nu är jag här personen utan självkontroll när väl alkoholen kickar in. Jag blir självisk tänker bara på mitt eget rus. Det gör att jag får de som står mig närmst att må dåligt. När fyllan släpper får jag ångest och tänker nästa gång ska jag dricka som man ska, men så blir det inte så ofta. Jag vet att jag aldrig helt kunnat hantera alkohol på ett sunt sätt. Var ständigt den som tonåring som blev för full något man gladeligen skämtade om.

Livrädd för att jag har levercancer
Det här är första gången jag för någon annan än mig själv skriver om min alkoholism. Jag har sambo och två barn. För 8 år sen började jag dricka mer och mer. Jag övergick från att dricka på helgerna till att bli berusad även ibland i veckorna. Jag skötte det hela "snyggt" eller jag söp alltså i smyg efter att barnen lagt sig. Min sambo märkte dock så småningom att jag drack och tog upp det med mig. Det ledde till att jag under en tid kraftigt minskade mitt intag.