Förändra sitt drickande

Jag har sagt upp mig från jobbet. Min man är långt borta och jobbar. Jag har två veckor (eller kanske mer) innan han kommer tillbaka och vi flyttar tillsammans dit och skapar ett nytt liv. DET ÄR PERFEKT! Perfekt tillfälle att bryta rutiner och skapa nya. Jag är ensam och det är exakt vad jag behöver just nu. Få tänka utan krav.

Det visar sig att min man inte är helgalkoholist som jag trott utan han drack Nästan varje dag. Vrje gång jag lämnar huset. Han erkände problemet i lördags. Jag sa att jag flyttar ändå- jag orkar inte längre. Alla lögner o gömmor.
Nu har vi haft ett bra samtal och han vill sluta. Flyttar jag är det ingen ide att sluta.

I grund o botten älskar jag honom och ger inte upp så lätt. Men bergodalbanan är jobbig och gråt och lögner (gömmor). Jag har ingen energi kvar.

Nu har det gått en vecka sedan jag inte drack sist och jag känner mig stolt för att jag klara detta. Nu är det fredag efter en arbetsvecka och helgen stundar. Att vara hemma en helg utan mina barn eller min nya särbo är för mig inte lätt, jag vet att detta är min akilleshäl. Det är i dessa stunder jag har druckit mer än nyttigt, ingen som stoppar mig, ingen som jag behöver stå till svars för, ingen som jag behöver förklara mig för, ingen annan som jag skadar genom mitt drickande, ingen rättrådighet som jag måste mötas av i stunden eller dagen efter. Den enda som jag skadar är mig själv.

Hej!
Jag har varit med här tidigare. Höll mig Nykter i nästan ett helt år den gången, med undantag för något enstaka återfall.
Nu har jag små krökat i 2 år nu. Det började med några Finlands kryssningar med konferens. Billigt och bra för firman men men inte bra för den som vill hålla sig borta från A.

Skulle du släppa min hand
vid sängen om
jag var cancersjuk med.
Vända din blick bort och gå.

Jag gav min hand till
dig för alltid,
du gav din till
mig tills det vart jobbigt.

Du vänder dig om och går
utan att ens möta min blick
för att säga att du inte
Älskar mig mer.

Om jag trampat på dig,
så har du trampat
dubbelt tillbaka.

Du ger mig ingen
chans att bygga upp
det jag råkat riva ner
av misstag.

Forumet är ju till för oss beroende och medberoende.. Då känns det extra tråkigt när en som jag ser det gammal medlem får spatt och kräker ur sig hela sitt mående (som av uppenbara orsaker är dåligt, inte tu tal om den saken) i andras trådar! (håller man sig i sin egen tråd, så kan ju folk välja att scrolla förbi!)
Man mår aldrig bättre, av att få andra att må dåligt!
Tyvärr finns det säkert stunder, när medvetandet är så fördunklat att man inte ser det..

Har i hela mitt liv haft dålig självkänsla, dock haft ett bra självförtroende och lyckats med de mål jag satt! Har en beroendehjärna!! Har rökt, tuggat tugummi och lyckats sluta! Senaste är alkohol för att döva ångest! Har nu pågått i år, har dock accelerat sista åren! Har ingen kämpaglöd längre!

Det värsta när man ska tända av från alkoholen är att man kan inte sova, men man behöver sova.
Man kan inte äta, men man måste äta. Maten bara växer i munnen och man vill bara gå och spy.
Nu käkar jag mest nyponsoppa och fil med flingor för att försöka få upp aptiten.
Sen det som är värre än värst är denna jävla ångest. Skär i bröstet och känns som jag ska dö.
Ångesten som kommer inför kvällen då jag ska sova men vet inte om jag kommer kunna. Jag vet ju innerst inne att det blir bättre. Man måste bara rida ut stormen.

Vet att jag har ett problem, men stoppar huvudet i sanden och låter dagarna gå. Varje kväll kommer jag fram till samma beslut. Imorgon ska det ske! Och så kommer morgondagen och ångesten är för stor. Kan inte värja mig och så tänker jag, imorgon - DÅ. Det här är väl en klassiker.