Förändra sitt drickande

"Förändra din situation om du inte gillar den" brukar mitt motto lyda. Jobbade i Norge i 1.5 år, drack kontinuerligt från juli till oktober 2015. Utan alkohol var otänkbart. Jag behövde ett sätt att sluta tänka, bry mig. Kom ur det negativa antagandet. Började träna men tårarna fanns där. Tårarna gav tillräcklig motivation tills jag ändrade min situation.

Börjar studera. Har inget direkt att klaga på bara likgiltighet.

Finns det någon som vill prata..med samma problem, stötta varandra osv.
######### Posten är redigerad då detta är ett anonymt forum/ Admin

Hej.

Gårdagen var hemsk. Vaknade fruktansvärt bakis: yr, illamående, svettig, huvudvärk, äcklig bakfyllesmak i munnen och rivande ångest. Barmen sov lugna och varma på var sin sida om mig och jag längtade så starkt efter att helt och hållet kunna uppleva min kärlek till dem i denna stund, utan att bakfyllan, självföraktet och ångesten skulle vara som ett plexiglas mellan mig själv och dem, - Kände mig så misslyckad. En ravin av mörker öppnar sig rakt ner inom mig, samtidigt som sovrummet är stilla och barnen sover lugnt. Jag svävar ovanför en avgrund. - Vad är det som är fel med mig? Varför?

Hej trojja här
jag har aldrig skrivit i den här gruppen, bara gruppen för anhöriga som dricker.
jag kan inte påstå att jag har alkoholproblem... det klassiska dricker jämt, osunda konsumtioner mm
MEN!! För min egna del så mår jag inte bra av den lilla konsumtionen jag får i mig en så kallad aw på fredagen.
Jag mår så illa, det räcker med knappt en öl, eller ett halvt glas vitt vin ( kan inte dricka rött, kräkningar av det )

Hej Alla,

Efter några fina "trilla-tillbaka" situationer så har jag försökt se om jag kunde hitta några siffror som kan påvisa % som faktiskt tar sig igenom beroendet och tar bort/eller hittar en balans, (i)sitt drickande.
Men jag kan inte riktigt hitta det, kanske för att det är en subjektiv bedömning? Någon här som har en tumme-pekfinger-känsla, eller som hittat en artikel liknande som kan vara intressant för ämnet?

Mvh

Så mycket tankar och rädsla att misslyckats men jag går in i de här med en känsla av att de kommer bli en fantastisk resa och början på ett nytt bättre liv. Alkoholen har förstört så jävla mycket i mitt 38åriga liv och jag har fått nog! Trodde jag hade kontroll på de men demonerna kommer fram direkt när de blivit för mycket alkohol så då var de bara att inse att de inte går att kompromissa med den mer. De finns bara en väg för mig och de är total nykterhet för resten av mitt liv! De kommer bli tufft men jag är en envis jävel och tänker inte förlora den här kampen!

Hej!

Imorgon har jag varit nykter i nio veckor. Jag har aldrig varit nykter så länge och jag har klarat det tack vare antabus och att jag fått ett fantastiskt nytt jobb där jag vill göra ett gott intryck.

Men vad händer sen då? Senaste veckan har jag låtit bli att ta antabus - vet inte om det är för att jag undermedvetet planerar att dricka igen? Jag har så svårt att tro att jag kan bli en nykterist, planen var att vara nykter ett tag och låta kroppen läka. Nio veckor är inte nog. Men jag känner ingen glädje över livet, helgerna används mest för att sova.