Förändra sitt drickande

Hej alla. nu är jag här, synlig i osynligheten. Poppy 50 år, singel

dricker sedan ca 5 år väldigt regelbundet, allt för mycket. vin

började efter jag blev sambo, myste till det lite, släppte på nervösa hämningar sen bara fortsatte det, ett dåligt förhållande ökade att jag hellre drack med honom och själv, hellre själv.
nu singel sen ett år, jag avslutade men separerade inte från vinet.

Jag ser att det finns många som söker en mer personlig kontakt..

Jag vill be er att respektera, att vi som finns här på forumet, kanske av många skäl, föredrar att vara anonyma!

Det är just den här anonymiteten, som gör att många av oss vågar öppna oss på ett sätt som vi annars INTE skulle göra..

Personligen, har jag också en väldigt stark integritetsgräns, som gör att jag själv väljer, om jag vill engagera mig extra i något.. (jag har varit med om situationer, där man räckt fram ett finger och någon tagit hela armen.. Och sedan blivit förbannad för att man backat!)

Så nu är jag här, med mig själv och mitt liv. Försöker kolla tillbaka och se när detta har börjats. Hur livet var när jag inte var alkoholens slav.

Nu har det hänt igen sitter med jordens ångest efter gårdagens fylla vilket innebär bla fyllekörning.
Har förstått att jag är alkolist och att det inte står rätt till i min ärthjärna, när jag vet att spriten påverkar mitt omdöme ,skadar familjen och mig själv men ändå så dricker jag.
Jag har inget att skylla på då jag har ett välmående företag och nära och kära är friska så jag blir mycket besviken på mig själv.

Hej,
Behöver lite råd kring hur jag ska ta tag i mitt drickande utan stöd från partnern som inte vill se problemet.

Nu ska A bort ur livet. Jag har försökt innan i livet och det går bra ända tills huvudet tycker att jag har bara rättigheter och inga skyldigheter.

Det som skiljer sig från tidigare försök, är att denna gång känner jag ingen rädsla inför beslutet.

Bara att sitta här nu i flera timmar och läsa gör att man känner sig oerhört motiverad.

Beslutet kan bara jag ta själv, men att läsa om alla som lyckats gör mig stark.

Resan är lång, men jag är motiverad och det känns skönt.

Nykter igår och tänker vara nykter idag!

Hej. Jag är en kille 30 år som vill in i den varma gemenskapen som ni verkar ha här.Jag har läst en hel del och är mållös hur snälla och icke-dömande alla verkar vara. Vart ska jag börja?
Har val i ca 7 år haft känningar att det gått mot en av mina största mardrömmar. Jag Alk... Nej inte jag. Jag dricker ju inte så ofta. Tränar Mån till fredag kör lite extra knäböj lördag så är man väl värd en öl? Men en öl blir flera, typ 10. Vill jag leva livet såhär. Bakis trött och jävlig. Svaret är nej, ändå gör jag det gång på gång på gång.

Bjuden på glöggfest hos god vän började kvällen så mysigt och fint, men valde ju glöggen med A och drack 3 små muggar...tänkte gå hem efter ett par timmar men då plockade värden fram sprit och började bjuda runt. Och jag satte mej igen och tog ett glas... och sen kopplade hjärnan ur!!?? slutade med att jag druckit flera glas, varit otroligt tramsig, skämt ut mej, stannade till sist och kom hem rejält full. Mådde illa och spydde, yr i en timme...

Har inte varit här på väldigt lång tid. Mitt drickande har inte blivit ett dugg bättre sen sist. Fick i tisdags ledas hem för jag var totalt packad och hade förmodligen hamnat i nåt dike eller så. Skulle upp och jobba dagen därpå. Däckade med kläderna på och hade inte ställt nåt larm men mirakulöst vaknade jag i tid och genomled arbetsdagen under helvetes alla kval... Naturligtvis tänker jag -aldrig mer! Som så många gånger förr. Min ambition var att bara ta ett eller två glas och sen gå hem vid 21 men så blev det ju inte. Blev mer aspackad än någonsin med en total blackout efter ca. 22.