Förändra sitt drickande

Alkoholproblem borde inte vara svårare än vilken åkomma som helst att söka och få hjälp för.

Jag är så trött på det.
Att så många människor lider i det tysta och åren bara går.

Ensam är inte stark när det kommer till att mota bort och göra sig fri från alkoholdjävulen.

Alkoholdjävulen älskar att vi inget vågar säga, ju ensammare vi är med vår hemlighet, vår skuld och skam ju lättare offer är vi för honom.

En armé av anhöriga, vänner, läkare, AA (för många) och terapeuter i kampen mot alkoholdjävulen gör oss starkare att stå emot.

Nu har jag letat efter din tråd utan att hitta den, så jag skickar en hälsning på detta sätt istället.

Det finns många här jag tänker på ibland och som dyker upp i mitt minne.
Du är en av dem.
Jag hoppas att du mår väl och gör du inte det så hoppas jag att du tar hand om dig på bästa tänkbara sätt.

Kram

Eftersom jag har bakgrund inom vård och kontakter med diverse personer inom olika områden så kan jag inte kontakta typ beroendecentrum eller vårdcentral. Jag känner mig helt maktlös!! Om det kommer ut: beroende, alkoholist eller vad det må vara så är jobbvägarna stängda för mig.
Jag vågar inte söka hjälp för då blir jag helt utan jobb!
Finns det bra läkare i Mälardalen som kan se mig , vara diskreta och ev skriva ut mediciner mot alkoholen?? UTAN registreras på sin vårdcentral!! (som är inport till atlt).

Nu får det vara nog.... Jag har levt i en lögn så många år. Jag är framgångsrik terapeut och dricker själv för mycket. Pinsamt minst sagt när man behandlar andra. Har tänkt på att sluta i flera år, men det har aldrig blivit av. Jag kanske är alkoholist eller inte, vad vet jag men det skiter jag i. Alkohol förstör människor, familjer och relationer PUNKT..
Så nu tänker jag hoppa över det i mitt liv, aldrig mer är så trött på skiten.

Så vad händer om man ringer alkholhjälpen? vad får man stöd med? jag vet man är anonym.

bara undrar om nån av er talat med nån där och om det hjälpt---

Hej alla. nu är jag här, synlig i osynligheten. Poppy 50 år, singel

dricker sedan ca 5 år väldigt regelbundet, allt för mycket. vin

började efter jag blev sambo, myste till det lite, släppte på nervösa hämningar sen bara fortsatte det, ett dåligt förhållande ökade att jag hellre drack med honom och själv, hellre själv.
nu singel sen ett år, jag avslutade men separerade inte från vinet.

Jag ser att det finns många som söker en mer personlig kontakt..

Jag vill be er att respektera, att vi som finns här på forumet, kanske av många skäl, föredrar att vara anonyma!

Det är just den här anonymiteten, som gör att många av oss vågar öppna oss på ett sätt som vi annars INTE skulle göra..

Personligen, har jag också en väldigt stark integritetsgräns, som gör att jag själv väljer, om jag vill engagera mig extra i något.. (jag har varit med om situationer, där man räckt fram ett finger och någon tagit hela armen.. Och sedan blivit förbannad för att man backat!)

Så nu är jag här, med mig själv och mitt liv. Försöker kolla tillbaka och se när detta har börjats. Hur livet var när jag inte var alkoholens slav.

Nu har det hänt igen sitter med jordens ångest efter gårdagens fylla vilket innebär bla fyllekörning.
Har förstått att jag är alkolist och att det inte står rätt till i min ärthjärna, när jag vet att spriten påverkar mitt omdöme ,skadar familjen och mig själv men ändå så dricker jag.
Jag har inget att skylla på då jag har ett välmående företag och nära och kära är friska så jag blir mycket besviken på mig själv.

Hej,
Behöver lite råd kring hur jag ska ta tag i mitt drickande utan stöd från partnern som inte vill se problemet.