Förändra sitt drickande

Hej alla! Jag är en 40+ trebarnsmamma och särbo. Mitt liv är väldigt bra. Jag har ett bra jobb, roliga intressen, en fantastisk familj, fina vänner och ett ideellt engagemang. Jag har också en alkoholkonsumtion som är allt annat än sund. Jag är så kluven. Å ena sidan vill jag ju må bra. Jag vill vara frisk och glad och kunna vara den bästa mamman, partnern, vännen etc. som jag kan vara. Alkoholen ger mig onödiga kalorier, hälsorisker, ångest och frustration. Å andra sidan verkar det så himla trist att avstå... "alla andra " dricker ju, och det är ju så trevligt att dricka.

Har försökt allt, tycker jag. Ätit antabus. Gått på AA-möten, Men tar mina återfall och mår jättedåligt efter. Vad skall jag göra?
Har hållit upp under 2 år, men det är 8 år sedan. Jag dricker några dagar på rad och mår sedan dåligt lika många dagar, som
jag druckit. Periodare? Jag vill sluta helt. Men lyckas inte. Vad skall jag göra?

21/5 Nu har jag svettats i 2 dagar...

det har jag sagt tusen gånger, men jag hoppas det är den sista för nu är jag verkligen nere på botten och krälar, har förlorat så mycket nu. Jag vill inte förlora mer. Jag hade nordens avtändning igår natt, jag frös som aldrig förr men ändå var sängen dyngsur av svett

Skrev här för flera år sedan om mina alkoholproblem. Har lyckats ganska bra att låta bli det, men inte helt. Trodde nog att det skulle gå bra att dricka ibland. Det har det gjort, fast inte riktigt senaste veckorna. Har i stort sett låtit bli alkohol det senaste året (och varit restriktiv under 2-3 år), tränat, ätit ganska nyttigt och mått ganska bra. Min fina hustru lämnade mig för ett drygt år sedan men vi har haft god kontakt och jag har haft en förhoppning om att hon skulle komma tillbaka till mig.

Sitter här på söndagkväll efter att ha druckit mig berusad varje kväll sedan i onsdags och inser att så har det varit varje helg och ledighet i många år nu. De senaste åren har det allt oftare blivit även till vardags, inte så stora mängder då, men absolut tillräckligt för att vara lätt bakis på morgonen efter.

Jag mår så fruktansvärt dåligt. Ångesten är hemsk. Söp till igår och gick ut på puben. Bakis idag så jag var tvungen att säga nej när en vän ville prata. Håller på att långsamt ta livet av mig. Nu får det vara slut. Jag vill må bra, leva ett liv utan vin och ångest. Jag ska ta upp träningen och börja räkna nyktra dagar. Jag är ny i detta forum och väldigt tacksam att kunna läsa om era livsresor. Min har precis börjat.

Diskussionen är avpublicerad på användarens begäran.

/magnus
alkoholhjälpen

Länge sedan jag skrev här. Kikar in mer eller mindre dagligen, men har inte skrivit på ett tag.
Jag är idag 134 dagar nykter.

Jag borde jubla och slå frivolter - men jag gör inte det.

Allt går exemplariskt - jag går på AA möten regelmässigt, jag har en sponsor, jag jobbar med de 12 stegen (är mitt uppe i det femte steget), jag har vid flertalet tillfällen varit på fester och middagar utan att falla för frestelsen.
Suget blir allt mindre och allt mer avtagande och jag är inte besatt av alkohol längre.

"Dina värden är exceptionella." Allt är perfekt.
Allt i sin ordning. Men jag är defekt.
Klumpen i halsen. Trycket över mitt bröst.
Andas... Andas...
Gråt ut. Finn sen tröst.

Torra tårar. Tårar som inte rinner.
Händerna skakar. Kinderna brinner.
Bröstet krampar. Hjärtat blöder.
Andas djupt. Ta det lugnt. Det går över…

Låt mig gråta. Låt mig skrika.
Låt tårarna rinna. Låt benen ge vika.
Låt mig slåss. Låt mig blöda.
Låt mig förlora. Låt skammen flöda.

Vill delge er mitt första försök med medicin...
Jag har under ganska lång tid druckigt för mycket i åratal, känt att jag tappade kontrollen efter skilsmässa november i fjol.