Förändra sitt drickande

När jag kommer hem från jobbet tar jag alltid en sväng till mamma för en fika innan jag fortsätter med dagen. Så gjorde jag även igår. Jag parkerade hemma när det slog mig: "varför ställer jag bilen hemma istället för att köra hela vägen". Svaret kom blixtsnabbt genom hjärnan. "Därför att du och mamma alltid dricker vin och du kan inte köra därifrån". Utan att tänka på varför har jag nu fortsatt att parkera hemma och gå till mamma! Detta trots att jag inte dricker längre. :-)

Efter att haft ångest mer eller mindre halva eftermiddagen var jag nästan på väg att ta mig till Systembolaget, för att inhandla vin och dämpa ångesten.

Har sedan några månader tillbaka insett att min alkoholkonsumtion bara eskalerat, tills att det nu blivit så illa att jag faktiskt druckit något varje dag sedan några månader tillbaka. Isolerat mig mer och mer från vänner och familj (eftersom jag inte vet hur jag mår från dag till dag så har jag inte kunnat planera nåt, utan ofta fått ge återbud, vilket gör att folk tröttnar och slutar höra av sig).
Senaste veckorna har jag börjat känna mig mer och mer deprimerad (såklart, när världen enbart kretsar kring alkohol för att kunna må "någorlunda").

Hej alla!
Jag har läst och läst trådar här på forumet i hopp om att hitta styrka själv. Nu måste jag det. Väntar hela tiden på att "bli redo", men inser att jag nog aldrig kommer bli det i den bemärkelsen jag tror. Drickandet går ut över min fru och mina vänner. Blir aldrig någonsin våldsam eller liknande, men de ser hur jag blir sämre, däckar på soffan vid kl 20.00 mitt i en film osv.
Levern ömmar sen 1 månad tillbaka, och min konsumtion är uppe i ca 3 boxar vin i veckan + ett antal öl.

Hej!

Nu är jag inne på fjärde dagen som alkoholfri. Hittills har jag haft stark ångest på kvällarna, men idag känner jag mig väldigt uppåt, nästan manisk. Är det fler som upplevt det? Jag storstädar, jobbar, kastar mig från det ena till det andra med en energi som inte verkar ha någon gräns. Orkar knappt sitta stilla för att skriva klart det här inlägget (bokstavligt talat).

Det är ju skönt och bra med den känslan, men jag hade inte väntat det.

Hejsan
Dricker för mycke nu utan direkt anledning känns de som. Började för typ 2 år sedan då jag hade de jobbigt och drack pga de. Men sedan ett tag tillbaka mår jag mycke bättre men de sitter i att jag dricker ändå fast jag mår bra. Skulle behöva hjälp med de. Finns de någon man kan träffa och prata med om de i Karlstad ? Skulle verkligen behöva hjälp de.
Tack

Hej. Jag har varit här tidigare under annat nick. Och har försökt hålla mig ifrån alkohol. Men jag har som vanligt underskattat min motståndare. Det blir lätt så. Jag har varit alkis sen jag föddes, men det är svårt eftersom den här skiten finns överallt, och man inbillar sig att man klarar det bara för att hamna i samma mörka återvändsgränd. Jag dricker egentligen ganska sällan, men kan inte sluta när jag börjat. Jag halkar sen lätt in i nåt mönster med helgdrickande. Jag dricker aldrig på vardagar, det har jag aldrig gjort. Jag jobbar och har familj.

Varit alkoholist i flera års tid, men alltid hoppats på att jag fixar det... Men hur f...n gör jag? Livet börjar klarna nu efter mycket om och men men jag kan visst inte sluta ändå. Lovar mig själv varje gång att aldrig mer men det håller visst inte länge... Är så trött på mig själv och på ensamheten. Har isolerat mig länge men inser nu att jag behöver någon, någon "normal" vuxen att prata och umgås med. De veckorna jag är barnfri tänder jag knappt en lampa när jag kommer hem till min ensamhet. Det är tröttsamt att leva så och jag vill ha en förändring, jag måste ha en förändring.