Förändra sitt drickande

God morgon

Inne på min tionde dag på mitt nya liv. Abstinensen är borta får lite sug på kvällarna men det är mindre kraftigt nu. Jag tror jag har bromsat i tid, absolut var jag beroende men var inte så djupt nere, även om tillräckligt illa för att vara mentalt och fysiskt ohälsosamt.

Läste någonstans att nikotin och A triggar samma del av hjärnan och att det är därav de flesta alkolister även är beroende av nikotin?

Hej! jag har nyligen acceptera mitt problem med alkohol... är ett stort steg att ta men måste göra det för att kunna leva ett seriöst liv i framtiden.
Jag har tre barn och vill finnas där för dom i alla lägen tills dagen jag dör.

Lite klassiker.. starta på ny kula på nya året.
Jag vill verkligen komma ur alkoholträsket. Så trött på förstörda dagar, undran över vad jag sagt och gjort, att kroppen snart lägger av.
Igår blev det 2,5 flaska vin... Herregud.. Fattar inte hur jag kan dra i mig så mycket på en kväll. Skäms!!
Ska även sluta med rökandet som hör till glaset med vin.. 2 dåliga saker i en smäll.
Måttlighetsdrickande finns inte för mig. Dricker tills det är slut om jag så ska stupa på stället.
Nu vill jag verkligen sluta dricka.

Nu börjar det äntligen.

Hej!

Gråt, ångest.

Lättnad, taggad.

Imorgon träffar jag en terapeut.

På nyår ska jag ta bilen till en vän.

Sen vänder jag blad och andas in nytt år. Eller jag måste nog byta bok.

Det räcker för nu. Tack för all er inspiration och vilja att dela med er. Det inger hopp.

Snart ska jag också orka.

/Dagssländan som ska försöka ta ett långvarigt beslut.

Jag skäms djupt over alla års skit-trådar jag skrivit här. Samma skit, om och om igen. Samma pepp från er, samma gamla inlägg från mig. Orka. Patetisk människa.
Nu har varit fantastiska på alla sätt.
Nu är jag så heligt trött på vad alkoholen gör med mig.
Jag fick en liten uppsträckning av nån av er som kändes, nån av er sa att jag kunde dra nåt gammalt over mig tills jag verkligen VILL sluta dricka. Fan vad det tog. Jag ville inte. Nu börjar jag tro att jag vill.

Hej!

Jag tror att jag är alkoholist. 22 år gammal som egentligen har hela världen liggandes mitt framför näsan på mig men låter alkoholen ha en sån stor inverkan på mitt liv. Och nej, jag är ingen som är ute på krogen och härjar på helgerna och är en partydonna. Jag kan ofta sitta själv hemma och dricka mig full. Och ofta kan jag använda alkoholen som ett slags beröm när jag jobbat mycket eller liknande.

När jag vakna på juldagen, insåg jag att om jag fortsätter med alkoholen som min bästa vän, kommer den ta mitt liv. Aldrig någonsin tidigare mått sämre dagen efter, svårt att andas, sova, darrig, svårt med balansen, mm.
Om inte annat förstöra mitt liv för gott, så jobbar ens vän..Vart bjuden till en bekant samt deras trevliga familj på julafton...tror dom flesta vet vad som hände...värsta är bara att jag inte skulle kunna åka, abstinens är för stor nuförtiden. Mycket av den varan sista året..säger nej eller inte ens hör av mig när jag är bjuden någonstans, just en fin kille..