Förändra sitt drickande

Jag skulle nog kalla mig själv en periodare. Varje period har dock en tendens att bli värre och värre. Och när jag befinner mig i en sund period verkar jag helt glömt av att jag någonsin haft problem. Då är jag en vältränad kille som gymmar och går på dieter. Sommaren är lömsk. Den här gången började det med en grillfest. Efter detta fick jag mersmak och började jag dricka hemma för mig själv, igen. Lyckas ändå klara av att jobba mellan varven men det är på den skakiga gränsen, känner hur psyket blir sämre.

God morgon!

Tillbaka i forumet efter försök/återfall/försök/återfall/.... och givit upp (det är ändå semester). Har glömt lösenord till min gamla användare (bortsupen), så här kommer jag i ny tappning. Min story finns här:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/7249

Det känns rätt egoistiskt att starta en tråd om sig själv och för sin egen skull. Men min förhoppning är att den ska ge mig styrka och framförallt påminna mig om varför jag måste avsluta mitt förhållande med A. Kanske kan jag också få några glada hejarop då jag kommit dit att jag förtjänar det.

Hej på den som vill läsa detta. Första gången jag skriver här. Har dock varit inne och läst, och läst ett flertal gånger i flera års tid. Är så imponerad av er som klarar av att strunta i alkoholen. Hur kommer man till det "beslutet". När kommer jag dit? Vet att jag borde skippa A helt. Det går inte längre. Men hur? Tänk om jag misslyckas? Har gjort så många knäppa saker i fyllan. Skulle nog kunna fylla en hel "då-gjorde-jag-bort-mig-bok". Hoppas verkligen att även jag får styrkan och viljan att säga till mig själv att nu får det vara nog.

Hej!

Sitter och sippar på den sista ölen jag har på balkongen med en halvtrasig fot som blev till när jag var full som en gnu i natt och ramlade i en rulltrappa. Kom hemrullandes 09 i morse till en lägenhet där en napalmbomb har släppt och ångesten trappades upp. Sket i allt och rotade igenom kylen och se om jag hade någon kall.
Det hade jag och inser att jag verkligen har sjunkit längst ner på botten nu. Trots baksmälla så tar jag mig en återställare för att ens orka ta tag i allt här hemma.

Jag orkar inte längre fly.

Jag vet att jag måste sluta dricka.

Hej,

Jag bestämde mig för att sluta dricka för snart 1 månad sen. Har haft problem med alkoholen under många års tid.
Men senaste halvåret innan jag bestämde mig för att sluta så fick jag såna fruktansvärda problem när jag druckit mycket.

Sömnproblem och ångest som ledde till panikattacker.
Panikattacker som ledde till depression.
Depression som ledde till tankar på självmord.

Det var efter en hård helg bröt ihop och åkte in till psyk-akuten.
Nu äter jag anti-depp medicin och atarax vid behov. Har gjort i 4 veckor.

Ny här och egentligen inte! Har varit inne på detta forum i åratal, registrerat mig i omgångar men aldrig kommenterat eller förrns nu skapat en tråd. Vet egentligen inte varför jag just denna natt valt att skriva. Har levt med missbruk sedan jag föddes, min far var periodare...senare i livet har jag levt med en man som missbrukat alkohol. Har alltid själv haft en knepig inställning och också försiktig inställning till alkohol. Lämnade för 5 år sedan min pga av att han drack. Började själv självmedicinera mig med alkohol och slutligen även att spela.

Nu har jag bestämt mig för att bli nykterist. Ska på samtal på soc igen. Livrädd att det ska hända mig eller min familj något. Jag går på öppenvårdsbehandling via min arbetsgivare. Jag var ärlig när det hände första gången och bad om hjälp. Var helnykter i 7 månader kändes jättebra. Nu har jag raderat hela skiten. Äter antabus så jag kan inte dricka. Nu ryker väl mitt körkort också? Blir iaf utredning. Jag har bestämt mig att aldrig mer röra alkoholen. Ska aldrig mer försätta mig eller min fru och barn för detta.

Hej!

Hej. Första gången jag skriver här. Idag har jag sådan ångest som kommer efter en hård helg i alkoholens tecken. En sådan dag då jag undrar hur jag kan utsätta mig själv för det här. Är det värt att tappa sitt flow, inspiration, känna som att man vill isolera sig och inte vilja svara i telefon!? Eller att man vill be alla om ursäkt och ringa och bikta sig till hela familjen. En sån dag då jag känner att det måste bli ett slut på det här, jag klarar inte av ångesten. Men likförbannat så festar man till igen då man känner sig stark och blivit människa igen. Känner någon igen sig?