Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.

Jag lät det gå alldeles för långt

Jag, en vuxen karl med en underbar fru och tre fantastiska barn. Med en släkt full av alkoholister och alkoholberoende människor. Alla mer eller mindre duktiga på att upprätthålla fasaden mot omvärlden att allt minsann är ok! Jag, som var så övertygad om att inte trilla dit. Jag, till och med rädd för att trilla dit och bli beroende. Här sitter jag nu med min insikt som sakta smugit sig på att jag blivit beroende av alkoholen. Inte smaken utan av effekten...! Va f_n, hur kunde det bli så här?

Nu får det vara nog, nu lägger jag ned!

Som sagt, nu får det vara nog! Jag orkar inte mer, att vakna på morgonen med sån jävla ångest och bakrus för att man ännu en gång tappade kontrollen och var så rädd för att det underbara ruset skulle försvinna att man hinkade i sig alldeles för mycket.
Har alltid haft en osund relation till alkohol och jag vill inte fortsätta åt fel håll. Nu är jag 26 år, mamma till en 3,5 åring och fru till världens finaste man som orkar med all min skit.

Hejdå din lömska djävul.

Som de flesta av er så har jag oxå ett låångt förflutet med A inblandat i mitt liv, olika mycket under olika perioder. För exakt ett år sedan klarade jag av att hålla upp i 3 veckor, sen smöög det sig på igen. Jag har familj med två barn samt en son sedan tidigare förhållande, nu när jag reflekterat extremt mycket sedan i tisdags då jag bestämde mig till 100% att göra en riktig förändring, så tror jag att A var en stor bov i detta. Vilket jag inte alls såg då.. Jag har druckit nästan varje dag sedan jag var 19 år , är nu 34....

Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

Jag är så trött på vad alkohol gör med mitt liv. Orkar inte ens sammanfatta min historia, men den liknar många andras.
Jag måste inse att jag inte kan vara bakfull EN GÅNG TILL i mitt liv. Mitt lilla problem är att jag "kan" dricka socialt, tex 3 glas vin på middag. Men var 15de gång blir det tokfylla, förnedring och spya. Besvikna barn och familj. Ångest.

Jag orkar inte med bakfylla och självförakt längre.
Finns nån därute som kan stötta mig?

Ny här

Nu vill jag ändra mina vanor och har läst mycket här och är tacksam för alla som skriver. Det gör mig glad att läsa allt och hjälper mig själv inser jag. Vill ändra mina vanor och börjar nu idag och det känns bra. Känner att det har blivit för mycket och nu är det dags att ta tag i det. Vet ju hur bra jag mår av det att inte dricka för mycket. Kanske jag efter detta forum slutar helt.

Hjälp att sluta dricka?

Hej.

Jag har ett oerhört självdestruktivt beteende när jag dricker och önskar inget hellre än att få bukt med problemen. Jag har försökt att köra på "dricka måttligt"-varianten men det spårar ur förr eller senare igen och jag gör dumma saker som skadar mig och personer jag bryr mig om. Nu har jag bestämt mig för att sluta helt, men skulle gärna vilja ha tips från er här i forumet gällande vart jag kan vända mig för att få stöd och prata om det? Någon form av psykologmottagning för folk med alkoholproblem i Stockholmsområdet, t.ex.

Nu. Nu börjar första dagen av mitt nya liv.

Har varit inne här många gånger de senaste åren, läst, våndats, suttit med klump i magen, tagit del av alla kloka människors erfarenheter och råd. Jag vaknade, som vanligt, i svinottan idag. Jättetrött, försökte hålla kvar drömmen.....men, som vanligt, tog ångesttankarna och skulden över och jag gick upp. Gråt i halsen, klump i magen. På köksbordet låg (som av en händelse.....) senaste numret av KP-tidningen, ni vet den som tidigare hette Kamratposten. Äldsta (14 år) barnet hade varit uppe nån gång i natt och druckit mjölk, och lagt tidningen strategiskt nära min plats.

Omöjligt att leva normalt utan alkohol?

Jag dricker helst minst varannan dag, jag dricker helst mellan 8-15 starköl , jag mår skit över detta såklart, jag har slutat massor av gånger, men varit nykter som längst i 14 dagar nån enstaka gång.
Jag har sumpat 2 heltidsjobb pga. Detta. Inte mitt nuvarande som jag fortfarande har, men med en skarp varning från chefen då jag försov mig en hel dag. Hade jag inte varit duktig på jobbet de flesta andra dagar och chefen gillat mig så hade jag fått gå direkt tror jag.