Förändra sitt drickande

Vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv att nu räcker det, "Aldrig mer". Att vakna upp och inte ha en jävla aning om vad som har hänt kvällen innan är den värsta känslan jag vet. För jag vet att jag har sårat någon, men jag vet inte hur. Vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Ångesten kommer som ett brev på posten och den äter upp mig inifrån. Jag tycker inte synd om mig, jag hatar mig.

Jag har insett att jag dricker för mycket. Detta för att jag i många år levt med ångest/panikångest/hypokondri. Vad jag har gjort är att jag självmedicinerat med alkohol. Inte jättemycket, men ett par öl, var och varannan kväll.När jag är på jobbet och har fullt upp är det inga problem men kvällar och helger är det värre och jag har smygdruckit en hel del. Och ångesten blir bara värre och värre. Har nu bestämt mig för att sluta dricka helt men behöver lite peppning och motivation.

Cyklade ut till havet i morse...bara jag...och havet...

Om det fanns en hjälpande hand då...en ängel...

Har nog aldrig bett till Gud..men då var det nära...

Så fint...och så sorgligt på en gång...

Hade allt...nu har jag inget...

Om det är synd om mig?

Jag vet inte..upp till er...

Hursomhelst....ibland behöver man va själv..och tänka...

Bara havet och jag....

Himlen runt hörnet,,,

Och ändå så långt borta...

Mår ju inte så bra just nu...

Fan.Fan.Fan

Alkoholdjävlen tog mig...

Igår var det midsommarafton och planerad fest.. som i vanliga fall hade inneburit en stor mängd, alldeles för stor, alkohol för min del. Ramlat i säng runt 4-5 på morgonkvisten. Vaknat idag med ångest och minnesluckor och mått som skit hela dagen!

Varför står det inte tillgänglig på mitt inlägg?

Hej

Jag kommer att måla ut mitt scenario och leverne senare men just nu har jag behov av ett snabbt svar. Håller på att bli tokig av ångest nämligen.

Jag har druckit i snitt en flaska vin per dag i 1.5 år om jag får gissa grovt. Har rannsakat mig själv för jag vet att det är lätt att ta till i underkant ;-)

Jag vet och har vetat länge att alkoholen tar en alldeles för stor del av mitt liv. Jag dricker alldeles för mycket, alldeles för ofta.
Just nu står jag i ett vägskäl. Jag vet exakt vad som är det bästa för mig.. Det är att lägga flaskan, alkoholen och framför allt ångesten på hyllan. Men jag vill inte. Det är så sjukt konstigt. För alkoholen gör mig mest ont. Men jag vill så gärna klara av att dricka hälsosamt. Vilket jag gör i perioder.

Hej!

Jag har sån otrolig ångest så jag vet inte vart jag ska ta vägen, kryper ur mitt eget skinn snart.

I lördags var jag ute på krogen, med några vänner och pojkvän och det blev helt enkelt några shottar för mycket och jag blev helt dyngrak och minns iprincip ingenting.

Det sista jag minns är att jag och min pojkvän och nån annan tar en shot, sen är resten av kvällen helt svart. Minns inte hur vi kom hem eller någonting, har ett litet svagt minne att jag storlipade för trodde jag hade tappat mina nycklar, men de låg i fickan där de alltid ligger så aa..

Har de senaste månaderna fört dagbok och ser att jag av 46 dagar har jag druckit 16 dagar, detta trots att jag verkligen vill sluta!! Jag dricker för mycket, mår dåligt av det och tappar helt tron på mig själv. Nu sitter jag här med ångesten från gårdagens misslyckande och vill helst bara ha en fastforvardknapp så jag kan snabbspolad tiden fram tills jag mår bra igen. Jag ska inte dricka på 30 dagar nu, efter det ska jag ta trettio till och så vidare för jag tror jag måste ha delmål så här i början.

Jaha då har man alltså tagit tag i det idoga supandet & vibrerar omkring i huset igen.
Lyckades hålla mig nykter i 6-mån förra gången men har nu haft en väldigt blöt period i ett par månader.
Vände mig till samma rehabcenter som förra gången. Att det skall va så svårt att hålla sig nykter.
Alltid samma visa. "Några öl fixar jag väl". Sen är snöbollen i rullning och man tvingas kröka för
att inte må dåligt. Funderar på antabus men många säger att det är rena rävgiftet? Rehab vill ge mig