Förändra sitt drickande

Från att i lördags på en fest bli så in i helsikes berusad Dräggfull att jag igentligen inte minns ngt alls vissa bitar minns ja absolut till att sitta med värsting ångesten på söndagen till att börja med Antabus i morron har ju faktiskt inte tagit 5 dagar.
Snarare 2 år.
Jag vet inte men jag blev bara så trött på mej själv. Pratade med en person jag ser upp till Personen i fråga erbjuder sej att följa med mej till Vårdcentralen för att söka hjälp.
Jag tänker jaa varför inte.
Åker dit i går. Känns överväldigande omtumlande å sjukt läskigt

Jag nådde gränsen, min flickvän fick mig att vakna upp.
Insåg inte själv att det var konstigt att dricka 8 öl innan två på en söndag.
Jag har ju söndagsångest och dämpade den med några öl.

Förnekat mitt A problem i tio år.
Varit kraftigt berusad, (minnesluckor) minst en dag på helgen i tio år. (tors-söndag).
Därav söndagsångesten.

A tar alla mina endorfiner i tre dagar efter helgen.
Är väldigt låg på jobbet och hemma mån, tis, ons.

När man förstår att det är på väg att gå åt helvete men fortfarande kör på. Då skulle jag säga åt min vän: Stanna biljäveln för fan och kliv ur. Ställ dig och spy i dikesrenen. Ja, jag kan vara våldsamt odiplomatisk beträffande andra. Tror att jag tolererar mina tillkortakommanden och tål inte andras. Hur kan nu detta komma sig? Man kör på den här vägen och har ingen odiplomatisk polare. Man är bara duktig på att hålla käften och gömma undan sig själv. Passerade jag en stoppskylt precis? Nämen, det gjorde jag väl inte. Jag sitter ju i ett fordon som bara går och går.

Har varit inne på forumet sen två månader som gäst, och fått många ahaupplevelser. Har väl altsen tonåren druckit för mycket, och de sista 10-15 åren av mitt arbetsliv drack jag nog varje dag även om det på vardagarna bara var en whiskey eller ngt glas vin för att koppla av. På helgerna blev det den normala Nordiska helgfyllan. Pensionerade mig för fyra år sedan, och då försvann ju bromsen som arbetet utgjort. Jag vet inte hur många mornar jag bestämt att nu får det bli en vit vecka, men icke. Den 5 februari bestämde jag mig av ngn anledning och lyckades i 3 månader.

hejsan jag heter Sandra är 29 år jag tog ett återfall efter 4 månader förra fredagen ja drack dygnet runt
i 6 dagar tog återställare när ja vakna osv jag blev jättedålig när ja blev nykter igen ja fick kramper
intensiva madrömmar hallucinationer osv.hamna på avgifting efter 6 dagar för kände mej döende
när ja kom in där hade ja 3.84 promillen för promillen hade höjts för varje dag ja druckit å tagit återställare
och ej ätit och så vidare kan inte få i mej någon mat när jag dricker min längsta nyktehet va 2 år går annars på a.a möten 3 dagar

hejsan jag heter sandra och är 29 år jag e alkolist sen 2008 har vart på avgifting 3 gånger och en gång tvångsvård
längsta nykterheten är 2 år nu hade jag vart nykter 4 månader med hjälp av antabus och a.a möten tog ett återfall på 7 dagar
nu nu har jag vart nykter 4 dagar och vil verkligen inte dricka mer en natt hade jag intensiva madrömmar och nån slog mej i ryggen men fanns ingen där såg ba skuggor va de dille tacksam för svar

Står i dilemmat nu tänkte skriva av mej är bortrest ihelgen finns ingen som kollar mej och baren en våning ner håller öppet långt in på natten.. Alkoholdjävulen skriker i mitt vänstra öra medans nej sägaren skriker i det andra, vill inte men har ändå suget, motiverar mej med att har jag lyckats hålla mig vit i 20 dagar ska jag förbanne mig klara denna 21 ochså

FJORTON FUCKING DAGAR UTAN ALKOHOL!!

Jag är stolt som tuppen över mig själv. Satan i gatan vad jag är bra. Inte är det lätt men det går och jag kämpar vidare.

Ska gå ut o äta middag idag och bestämt mig för att jag inte ska dricka. Ju närmre kvällen kommer desto större blir suget... Jag har inte druckit alls på 10 dagar o äter Naltrexon. Sen känner jag att jag måste o vill kunna gå ut o äta en middag o att detta inte ska innebära alkohol!! Blir arg på mig själv o slagen av suget! :(
Jag SKA klara det!

Har kämpigt med mitt psykiska mående och alkohol. Alkoholen har varit en skön och säker tillflyktsort. Att få sitta där i mörkret och dricka sig bort från all stress, ångest, ledsamheter och alla måsten har varit så skönt. Men konsekvenserna jag fick på köpet blev ett helvete. Jag är mamma och vill tro en bra mamma men INTE en mamma som dricker, som får mina barn att må dåligt. En sådan mamma är INTE jag. Ändå har jag druckit. Fy fan för mig alltså.