Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Hej (wall of text).
Jag har lidit av psykisk ohälsa i snart tio år. Jag fick nyligen diagnoserna social fobi, depression och ångest. På senaste tiden har jag börjat ta medicin, SSRI, som får mig att känna mig mer avtrubbad så jag kan hantera mitt liv bättre. Sedan jag började med medicinen kan jag dock inte hantera alkohol på samma vis.
Jag tog beslut igårkväll att satsa på en vit månad till att börja med. Blir två månader ännu bättre. Blir det hela livet, så bra!
Men en dag i sänder tjejen, säger till mig själv.
Tror att ni, blev min katalysator (utlösande faktor) att leva ett liv utan vin. Själva beslutet känns bra. Att säga det högt ännu bättre. Att genomföra det - ta en dag i sänder precis som jag gjorde när jag inte kunde gå, för att min fot blev inflammerad av ett brustet ledband.
....?
Bokstavligen alltså :(. Så här skrev jag inär jag gick med i tråden om ett vitt 2014: Skrivet av Ladytramp 30 december, 2013 - 14:15
När barnen var små drack jag inte så ofta, mest några glas vin med maken på helgerna. Men sedan ett par år tillbaka har drickandet sakta eskalerat.
Fredag och lördagkväll utan vin är otänkbart. Dessutom blir det gärna söndag och ett par kvällar i veckan också. Förut försökte jag hålla måndag och tisdag vita, men det har inte gått så bra på senare tid. Passar på att dricka lite extra om maken är på resa. De senaste veckorna har jag även "smygdruckit", vin i kaffemugg så inte barnen ska se, vin tidigt på eftermiddagen innan maken kommer hem. Detta skrämmer mig.
Hej!
Trodde nog aldrig jag skulle sitta här. Jag har förstått länge att jag har ett osunt förhållande till alkohol, men det har aldrig "straffat" sig tillräckligt för att jag skall behöva förändra mig.
Jag är fortfarande relativt ung (30), har ett bra jobb, är duktig eller ser till att bli på i princip allt jag tar mig för, har skötsam ekonomi och har nyligen accepterat att jag lever med livstemat "perfektionism" så jag är något av ett kontrollfreak i vardagen. Jag har en underbar sambo som jag älskar över allt annat och det är mycket för hans skull jag vänder mig hit.
Hej Alla kämpar här inne, jag är lite vilsen i livet, dricker mer än jag borde, tappar bort mig själv i det. Känns igen eller hur?
Vet inte hur jag ska klara mig.....vill sluta med alkoholen, men rasar tillbaka oftare än jag hinner räkna själv.
Jag skulle vilja ....men har inte rätta " knycken! som Tjorven sa till Farbror Melker. Hur klarar man tiden till vanligt liv, suget efter att fungera normalt..?
Du har alltid funnits där. Sen jag var 14 år och du blev en av mina bästa vänner.
Vi har så många minnen ihop. Jag gillade dig direkt. Du fick mig att våga mer och flyga högre…
Det var som en dröm..Plötsligt var inget omöjligt! Jag som knappt vågade prata med tjejer innan, blev i ditt sällskap Kung i baren, ja överallt. Tjejernas favorit! Allt var så enkelt, livet lekte.
Själen bultar vill ut vill inte leva i det här. Känslan av overklighet är stor, jag skriver här, nu. Har läst mängder av trådar och ämnen blir
För en tid sedan drog jag igång en tråd som handlade om att jag hade druckit, fått nog, och nu skulle jag minsann förändra mig för jag hade insett att det inte fungerar att försöka lära mig att dricka. Jag var så säker på mig själv, jag skulle klara, jag hade fått nog. Aldrig mer, nu jävlar liksom...
