Förändra sitt drickande

Själen bultar vill ut vill inte leva i det här. Känslan av overklighet är stor, jag skriver här, nu. Har läst mängder av trådar och ämnen blir

För en tid sedan drog jag igång en tråd som handlade om att jag hade druckit, fått nog, och nu skulle jag minsann förändra mig för jag hade insett att det inte fungerar att försöka lära mig att dricka. Jag var så säker på mig själv, jag skulle klara, jag hade fått nog. Aldrig mer, nu jävlar liksom...

Sitter och är besviken på min man som blir rastlös då han är arbetslös sen 3 år och fem månader. Jag ska upp och jobba och försöker förklara att jag inte kan gå på krogen när jag ska upp och jobba. Han blir sur och kallat mig massa för sig själv. Har haft många sjukdoms tillfällen redan men han ska ändå övertala mig. Går jag inte med blir han väldigt ego mot mig och hotar med att lägga sig halv sju som han gjort den senaste tiden. Han har nu druckit varje dag men lyssna börjar inte förrän vid tretiden på em, han dricker sig trött och är sur och sitter i ett annat rum.

Efter flera års vinpimplande och försök att sluta fram och tillbaka så ska det nu ske på riktigt. Vad f-n är det för fel på mig? Dricker, ägnar tre dagar åt att må dåligt, mår perfekt den fjärde dagen och dricker då igen. Använder vinet som en slags självmedicinering för att känna frid och harmoni, vilket lurendrejeri!

Har varit nykter i 6 dgr, kämpigt bitvis. Har druckit varje dag sen nyår, nu måste det bli ett stopp. Eller ett uppehåll. får inte tänka att detta är permanent, klarar inte det då. Jag ska lägga mig nykter ikväll, känna hur skönt det är att stiga upp i morgon utan ångest. Blodtrycket, det med.

Har en diskussion med mina syskon om huruvida det är allt eller inget. en av våra föräldrar som har problem sparkar bakut kring tanken att sluta helt. är avtrappning och halvdant försök bättre än inget. Eller är de bara att lura sig själv?

Hej på er.
Har suttit i min vrå och skåpsupit igen. Men jag körde bil onykter för några dagar sedan. Min man upptäckte det och jag fick mig en tankeställare.
Jag har börjat ta antabus igen så jag inte kan väja själv om jag ska dricka eller inte. Bara tanken att jag inte kan gör att det blir lättare.

I kväll har jag sett en film som heter Home Run.
Handlar om en man med alkoholism och hans väg tillbaka.
Den har gett mig lite motivation. Hoppas kunna hålla kvar denna känsla nu bara.

Kram på er alla. Kämpa på!

Varje kväll kommer SUGET. Inser att det är fel, men alla mina goda avsikter motarbetas av mig själv. Det räcker att klockan är efter 17 och jag är trött från arbetet.
Varje morgon tar jag fram en ny strategi - aldrig mer, men på kvällen är den glömd. Hur i hela världen är det möjligt?
Litar inte längre på min egen kraft, måste få hjälp.
Testade en medicin en gång, men det var omöjligt att jobba med den i kroppen - huvudet tänkte inte klart.
Alla preparat verkar ha biverkningar.
Återstår egen kraft som jag nu inte litar på.

Startade en tråd i fel forum del tydligen så gör ett nytt försök här.
Blir min andra dag nykter men trots min glädje över beslutet så mår jag som en råtta, har väl en hel del abstinens men är ju all annan skit man måste ta tag i oxå, försakade barn, körkort, jobb, ekonomi, vänner, spel och för att inte tala om min egen hälsa o hygien. Viktigast är väl att försöka hålla sig undan alkoholen så följer väl de andra med, även om de inte känns så nu. Har inte de bästa av psyken så brukar gräva ner mig rätt hårt vid motgång.

Hej på er!
Är en kvinna på 35 år som egentligen aldrig klarat hantera alkohol. Första fyllan drack jag för mycket och fick omhändertas.
Under tiden barnen var små drack jag nästan ingenting, men nu dricker jag flera gånger i veckan, ibland har jag svårt att sluta innan jah blir för påverkad.
Hur gör man för att lägga av helt? En dag i taget? Hur distraherar man sig en fredagskväll för att inte ta det där glaset rödvin.