Förändra sitt drickande

Jaha.

Så hamnade man här till sist. Eller kanske inte till sist, utan det är väl snarare en början, inte ett slut.

Kort sammanfattning:
Har bott utomlands i två års tid med ett helt fantastiskt stimulerande och roligt jobb. Men redan innan jag åkte ut visste jag att kostymen jag tog på mig var stor och att det skulle krävas en stor insats för att klara av det. Kan även tilläggas att jag hade med mig man och en 13 månader gammalt barn i bagaget.

Jag tycker det är svårt att förklara för anhöriga att man vill sluta dricka. Jag upplever att många förminskar mina problem, att "du måste bara lära dig att dricka lagom", men det är ju just det jag inte kan. Jag känner i dagsläget att det är enklast att vara ärlig med att att jag anser att jag har ett problem för att folk skall lämna mig ifred och inte försöka dra med mig ut eller truga med alkohol. Jag berättade för min mamma att jag kommit till ett vägskäl, att jag tycker det räcker nu. Hon undrade vad jag hade gjort, som var så hemskt.

Sanningen är väl....jävligt svårt! Tydligen...

Tänkte på något sätt skapa en ny tråd...en sista livlina...ha någonstans där jag får skrika rätt ut....gråta..sörja...och förhoppningsvis till slut också skratta och va glad...

Just nu känns det som en utopi..kan inte ens se hur jag ska ta mig upp igen...känns som jag brände mitt sista skepp i natt....så just nu skriver jag för att på något sätt orka leva..vill skrika högt!

Hej!
Mitt första inlägg..Jag har varit in på den här sidan många gånger,men aldrig tagit steget att registrera mig. Nu är det gjort!Ville först inget skriva,varför vet jag inte?Men nu känner jag att det är dax att ta de första stegen bort från det som jag registrerade för.

Min första tråd, registrerade mig i januari men har inte känt mig mogen tidigare att skriva något om mig själv.
Har läst på många trådar, mest på Berra,s för att försöka få veta att "alla kan" och kanske även jag någon gång...???

Småföretagare med två anställda, har tidigare kunnat hantera mitt drickande men fick för ca 10 år sedan ekonomiska problem
i mitt företag som gjorde att jag arbetade nästan dygnet runt tills jag "gick in i väggen" samtidigt blev ett av mina barn
skadad i en trafikolycka.

Jag har bestämt mig för att sluta dricka då jag har problem att kontrollera drickandet när jag väl dricker. Jag är en antingen/eller-person som kan undvika alkoholen om jag bestämt mig, men så fort jag börjar så kan jag inte sluta. Varje gång jag överväger om jag skall dricka eller inte så tänker jag att denna gång skall bli annorlunda, att jag kan skärpa mig om jag vill. Eller så skiter jag i det och tar konsekvenserna av drickandet.

Idag är första dagen på mitt nya liv:) Jag börjar idag att ta Antabus vilket jag känner mig mäkta stolt över att jag äntligen fattat det här beslutet. Beslutet kommer efter att ha haft en otroligt jobbig långhelg med drickande fyra dagar på raken då jag som vanligt blivit alldeles för full o som vanligt gjort bort mig. Det här sjuka drickandet får mig att må så dåligt o det händer VARJE gång jag dricker.

Hej på er alla!

Kallar mig Wilja här och detta är mitt första inlägg på forumet.

Min överkonsumtion av alkhol är ganska ny(?). Jag har druckit för mycket knappt ett år.

Det var en räcka negativa och jobbiga händelser i livet som fick mig att hitta till "vintrösten". Vinet har tidigare bara varit förknippat med fest, helg eller någon enstaka gång ett par glas mitt i veckan.

Jag känner ett behov av att ha vänner som också dricker och som jag kan chatta med direkt utan att avslöja sin identitet. Går det? Detta forum är bra men det tar så lång tid innan folk svarar. När man får lite panik dagen efter vill man kunna få tröst och hjälp direkt. Finns det ingen annan som känner behov av att prata med någon som är i samma situation för att stötta varandra? A A har jag provat men det gav mig inget för dom är ju inte riktigt på samma nivå som jag för dom har ju redan lyckats att sluta dricka.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.. Jag började mitt drickande ganska sent, när jag träffade min exman. Innan dess så drack jag nästan aldrig, och när jag drack var det enbart måttligt, kände mina gränser.. För ungefär fyra år sedan så började jag må sämre och sämre i förhållandet, vågade inte göra slut, vågade inte bli ensam.. Därefter så gick det bara utför..