Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.

Ge fan att dricka när kroppen bara skriker efter mer

Lång historia kort, har typ förlorat min fru precis, vi har bestämt att separera efter att bägge har varit struliga med ärligheten.. Och jag har ju inte varit hjälpt att jag dricker mycket... Å nu hotar min snart att bliva exfru att ta barnen om jag inte slutar å dricker, i torsdags efter att ha druckit alldeles för mycket å hota min fru att ta livet av mig så skjutsade hon in på på psykakuten.. Visste inte annat vad jag skulle göra men där var det ju inte mycket hjälp.. Utan hem därifrån med ett vipors till vårdcentralen dagen efter...

Varför jag är här o framtiden.

Hej. Ny här, men ändå inte, o tänkte skriva i den här tråden som stöd o ventil i mitt liv. Min resa började för 5-6 år sedan, i en relation där vi började dricka oftare o oftare. Det blev vin till middagen, fler dagar i veckan, än det inte var vin. Insåg senare att relationen då höll på att bli sämre o sämre men att jag inte kunde/ville se det. Efter knappt ett par år hamnade jag i en kris. Jag slutade nästan att äta o levde på kaffe...och vin. Jag hade sån ångest när min partner skulle komma hem fr jobbet att jag tog ett glas vin för att döva ångesten och klara av situationen.

Två vita månader - sen oerhört dålig av halv flaska vin

Efter två vita månader provade jag att dricka lite (med mina mått mätt) vin igår till maten. Hade mått pyton hela dan pga andra saker än alkohol och tänkte "lätta lite på trycket. Blev hel fel, fick värsta ångesten och oron nästan med en gång - brottas med det nu i skrivande stund efter nästan ett dygn. Varför en sådan reaktion? Är det nån som vet? Jag är ju van vid att dricka mångdubbelt.

Ångest o självhat håller mig kvar i drickandet

Mitt första inlägg här. Borde ha slutat med alkohol för länge sedan. Från att ha varit en periodisk tröstare vid behov har mitt drickande accelererat våldsamt de senaste 3-4 åren. Har knappt varit nykter en enda kväll de senaste två åren. Vardag som helg dricker jag tills jag går och lägger mig. Inga våldsamma mängder alltid, brukar ligga runt 3-6 glas och så ibland tappar jag räkningen helt. Ett fåtal blackouts, kanske två dagar då jag sjukat mig från jobbet men annars håller jag skenet uppe, tar mig upp ur sängen och går till arbetet.

Min resa...

Jag är en medelålders man med ett helt vanligt jobb, med en vanlig familj, med ett vanligt socialt umgänge i en helt vanlig stad i Sverige. Jag har vad jag har förstått en inte helt ovanlig ovana att dricka för mycket. Jag dricker i princip varje dag och jag inser att om jag inte slutar med detta kommer det som är vanligt i mitt liv snart bli väldigt ovanligt.

Jag har upparbetat en väldigt hög alkoholtolerans vilket gör att min omgivning väldigt sällan ser mig påverkad eller berusad. Jag har också utvecklat det klassiska missbruksbeteendet i att dricka i ensamhet.

Att förlåta sig själv

Hej! Jag är helt ny på detta forum, hittade hit idag eftersom jag själv har insett att allt har gått alldeles för långt. Har under lång tid haft psykiska problem som jag trodde att jag förutom SSRI kunde hantera med alkohol. Givetvis en stor villfarelse, ångesten växer för varje urspårad fylla. Slutade i fyllecell senast. Aldrig skämts så mycket, självkänslan är i botten och självhatet gror något oerhört. Jag ska söka hjälp nu, hittat lokal AA- grupp och en terapeut som jag tänkte ringa till imorgon. Men det känns långt till imorgon.

Prenumerera på Förändra sitt drickande