Förändra sitt drickande

Hej. Har precis blivit medlem här då jag känner att jag har ett behov av att få kontakt med likasinnade.. känner mig så fruktansvärt ensam och uppgiven i mitt problem som jag helst inte pratar om och gör allt för att dölja för familj och vänner.. Mitt beroende har blivit starkare, och jag dricker nu nästan varje dag. Har länge haft problem med alkoholen.. men min sambo har gjort det svårare för mig att leva ut det.. det var nu nyligen då han flyttade utomlands för studier som det verkligen satt fart.

Hej! Jag kämpar just nu på med att klara en vit månad. Jag har lovat mig själv att klara detta. Sista dagen jag drack var i lördags 4 januari, då hade jag druckit mer eller mindre varje dag i kanske en månad. Sedan 2010 har jag försökt ha en "vit period", men det har inte lyckats. När jag dricker så dricker jag mig inte plakat, jag spårar aldrig ur på ett allvarligt sätt. Jag är mer en mjukis-alkoholist. Jag klara att gå till jobbet (om än bakis) vissa dagar dricker jag inget alls. Men det går ALDRIG mer än max 5-6 dagar innan jag MÅSTE dricka.

Det är är mitt första inlägg här på alkoholhjälpen. Jag har som många andra här läst och läst och läst!
Orkar inte egentligen skriva just nu eftersom jag står och nästan är på väg att gå ner och köpa några folköl..
För att göra en lång historia kort så är jag kvinna i 30 års åldern med en 8 månaders bebis hemma. Jag har nu varit nykter i 10 dagar ( nyårslöften)!
Idag ska vi ha barnkalas och massa människor kommer och eftersom jag aldrig umgås med dessa människor nykter ( alltid smygfull) så slår suget till och känns övermäktigt!!
Hjälp!!

Hej,

ny här. Är idag 27 år, har haft konstant armbrytning med alkohol i åtta år men börjar bli utmattad.

Jag har egentligen inget att tillägga som inte andra (klokare personer) har gått igenom i andra trådar, men vill skriva av mig för skrivandets skull.

Hej alla goa människor. Läst i trådar om alla kamp och kämpaglöd. Jag ska prova att via er stärka mig i mitt val. Nyktert leverne.

Var ska man börja? Levde ett alkoholiv modest mellan 17-30. Fick smak i FN-Tjänst, vi drack rätt kraftigt. Kom hem. Skilde mig...givetvis efter att aspackad varit otrogen.
Kom ut som singel 35-39 typ. Med fest 3 dagar i veckan. Träffade en ny kvinna, hon ställde krav. Då var konsumtionen 3 dar i veckan. Ohållbart. Jag sökte hjälp faktiskt, tyckte jag var duktig men fortsatte eländet. Skötte jobb och ungar men tog till vinet på kvällstid.

Efter att ha läst en del inlägg här på forumet är jag långt ifrån ensam med detta problemet. Det som gör mig mest ledsen är att många skriver att barnen far mer illa än man tror. Jag är själv 30+ och har en son på 7 år . Under de senaste åren har jag druckit i princip varje dag. Har väl länge vetat om mitt problem, och ska nu göra allt för att kunna bli fri från detta. Att inte vara hon som "fått för mycket"! Häromkvällen när jag verkligen blev rädd för mig själv, hade jag på 6 timmar druckit ett bag in Box själv, och kunde fortfarande gå och prata relativt bra.

Jag VET.... men jag vill inte erkänna...

Jag dricker på tok för mycket... 1-1 1/2 flaska vin varje dag... minst... i snart 5 år...

Jag har ett liv ingen kan klaga på, barn och make jag älskar mer än livet, bra jobb, fint hus... men jag dövar mig själv, stänger av det jobbiga med alkoholen. Jag hatar det och jag älskar det. Jag dricker av rastlöshet, eller om inte så skyller jag på det inför mig själv.

Min 12-åriga son ruskar om mig när jag ligger I soffan I vardagsrummet och sover. Klockan har passerat midnatt, för ett bra tag sedan, och han skulle bara gå upp och kissa när han såg mig ligga där. Jag skrattar till åt honom och skämtar lite om hur trött jag är efter allt jobb och han smiter in på sitt rum och fortsätter sova. Jag blir sittande och tittar på den orangea konen mitt I VLC playerns fönster på tv:n och inser att jag missat ännu en nedtankad film.

Hejsan, ny här.. Sitter med en enorm ångest över att jag har gjort bort mig för min dotter igen, fy faaan va jag äcklas av mig själv! Hon är femton och har sett mig full alldeles för många gånger och hon är jättearg med all rätt! Jag är ju faktiskt en väldigt vettig kvinna, förstår inte varför jag är så dum! Men jag ser detta som ett första steg mot ett bättre liv, helt underbart att det finns såna här hemsidor och till er andra här: TACK FÖR ATT NI FINNS!

Hej.
Jag är ny här.

Jag har äntligen bestämt mig för att förändra mina alkoholvanor. Jag vill helt enkelt inte ha det som jag har haft det.

Jag är 32 år gammal, har en fru och två barn. Jag bor i en villa och har ett bra jobb.

Och jag dricker för mycket.

Sedan jag var tonåring så har mycket kretsat runt alkohol, kompisar, fester, konserter, alkoholen gick som en röd tråd genom allt.
Nuförtiden så är det parmiddagar, renovera huset och titta på tv -allt med ett glas vin eller tre, fyra.

Nu känner jag att det är nog.