Förändra sitt drickande

När barnen var små drack jag inte så ofta, mest några glas vin med maken på helgerna. Men sedan ett par år tillbaka har drickandet sakta eskalerat.

Fredag och lördagkväll utan vin är otänkbart. Dessutom blir det gärna söndag och ett par kvällar i veckan också. Förut försökte jag hålla måndag och tisdag vita, men det har inte gått så bra på senare tid. Passar på att dricka lite extra om maken är på resa. De senaste veckorna har jag även "smygdruckit", vin i kaffemugg så inte barnen ska se, vin tidigt på eftermiddagen innan maken kommer hem. Detta skrämmer mig.

Hej!

Trodde nog aldrig jag skulle sitta här. Jag har förstått länge att jag har ett osunt förhållande till alkohol, men det har aldrig "straffat" sig tillräckligt för att jag skall behöva förändra mig.

Jag är fortfarande relativt ung (30), har ett bra jobb, är duktig eller ser till att bli på i princip allt jag tar mig för, har skötsam ekonomi och har nyligen accepterat att jag lever med livstemat "perfektionism" så jag är något av ett kontrollfreak i vardagen. Jag har en underbar sambo som jag älskar över allt annat och det är mycket för hans skull jag vänder mig hit.

Hej Alla kämpar här inne, jag är lite vilsen i livet, dricker mer än jag borde, tappar bort mig själv i det. Känns igen eller hur?
Vet inte hur jag ska klara mig.....vill sluta med alkoholen, men rasar tillbaka oftare än jag hinner räkna själv.
Jag skulle vilja ....men har inte rätta " knycken! som Tjorven sa till Farbror Melker. Hur klarar man tiden till vanligt liv, suget efter att fungera normalt..?

Du har alltid funnits där. Sen jag var 14 år och du blev en av mina bästa vänner.
Vi har så många minnen ihop. Jag gillade dig direkt. Du fick mig att våga mer och flyga högre…

Det var som en dröm..Plötsligt var inget omöjligt! Jag som knappt vågade prata med tjejer innan, blev i ditt sällskap Kung i baren, ja överallt. Tjejernas favorit! Allt var så enkelt, livet lekte.

Själen bultar vill ut vill inte leva i det här. Känslan av overklighet är stor, jag skriver här, nu. Har läst mängder av trådar och ämnen blir

För en tid sedan drog jag igång en tråd som handlade om att jag hade druckit, fått nog, och nu skulle jag minsann förändra mig för jag hade insett att det inte fungerar att försöka lära mig att dricka. Jag var så säker på mig själv, jag skulle klara, jag hade fått nog. Aldrig mer, nu jävlar liksom...

Sitter och är besviken på min man som blir rastlös då han är arbetslös sen 3 år och fem månader. Jag ska upp och jobba och försöker förklara att jag inte kan gå på krogen när jag ska upp och jobba. Han blir sur och kallat mig massa för sig själv. Har haft många sjukdoms tillfällen redan men han ska ändå övertala mig. Går jag inte med blir han väldigt ego mot mig och hotar med att lägga sig halv sju som han gjort den senaste tiden. Han har nu druckit varje dag men lyssna börjar inte förrän vid tretiden på em, han dricker sig trött och är sur och sitter i ett annat rum.

Efter flera års vinpimplande och försök att sluta fram och tillbaka så ska det nu ske på riktigt. Vad f-n är det för fel på mig? Dricker, ägnar tre dagar åt att må dåligt, mår perfekt den fjärde dagen och dricker då igen. Använder vinet som en slags självmedicinering för att känna frid och harmoni, vilket lurendrejeri!

Har varit nykter i 6 dgr, kämpigt bitvis. Har druckit varje dag sen nyår, nu måste det bli ett stopp. Eller ett uppehåll. får inte tänka att detta är permanent, klarar inte det då. Jag ska lägga mig nykter ikväll, känna hur skönt det är att stiga upp i morgon utan ångest. Blodtrycket, det med.

Har en diskussion med mina syskon om huruvida det är allt eller inget. en av våra föräldrar som har problem sparkar bakut kring tanken att sluta helt. är avtrappning och halvdant försök bättre än inget. Eller är de bara att lura sig själv?