av Andrahalvlek

Andrahalvlek
sön, 2024-10-13 - 09:36

Nästnästa helg fyller jag 55 år. Det var på min 50-årsdag som jag nådde min ”botten” och sen tog det några månader innan jag blev mogen att ta beslutet fullt ut. Min äldsta dotter hade ordnat ett överraskningskalas. Kontaktat mina vänner, lagat massa god mat, sett till att få tillgång till min lägenhet medan jag var på spa med en kompis och när jag kom hem: Tadaa 🎉

Det var så mysigt och trevligt och fullständigt mindblowing. Min första överraskningsfest någonsin. Sådant ordnar jag för andra - att vara huvudpersonen är otroligt ovant. En fest till mig? Och jag drack alldeles för mycket vin. Och för snabbt. Det slutade med att jag vaknade upp nästa morgon och jag hade spytt i sängen under natten, och jag kom inte ihåg hur kvällen slutade och hur jag kom i säng ens. Gigantisk minneslucka. Och skammen var total. Jag slängde sängkläder och kuddar över rödvinsspyan i sängen, öppnade fönstret på vädring och mitt hjärna bultade i 190 medan jag försökte rekapitulera kvällen. Vad hade jag sagt? Gjort? Sluddrat? Raglat?

Efter en stund kom äldsta dottern in i sovrummet och kröp ner bredvid mig i sängen. ”Godmorgon, hur känns det idag? Var festen lyckad?” Och jag stammade och mumlade, kunde bara tänka på spyan under oss, under alla sängkläder och kuddar. Fick nog inte fram ett vettigt ord. Mitt hjärta bultade så hårt att det ekade i öronen på mig. Sen sa hon: ”Det luktar konstigt?” Och jag mumlade att det nog kom utifrån, fönstret var ju öppet. Sen klev hon upp och sa ”vi äter frukost om en stund” och gick ut ur rummet.

Pust. Jag hade klarat mig. Blir svettig bara jag skriver om det. Hennes trevliga beteende tydde också på att jag nog inte hade betett mig illa under kvällen. Det är märkligt med minnesluckor pga alkoholen. Man kan gå, stå, prata och delta nästan normalt men man minns inte hur man kom i säng. Som en zombie. Det sista året innan jag slutade hade jag allt oftare minnesluckor. Värst var när jag på lokal och knappt mindes hur jag kom hem, vad som helst hade kunnat hända utan att jag ens mindes det. Att jag inte råkat riktigt illa ut var mer tur än något annat.

Sen tog det som sagt ytterligare några månader innan jag valde att sluta helt. Hösten 2019 blev jag medlem här på forumet, och precis som så många andra försökte jag lära mig att dricka måttligt. Efter 50-årsfesten, och sen en påföljande nyårsfest som spårade ur fullständigt, så insåg jag att gränsen var nådd. Noll alkohol var det som gällde för mig.

Mitt nicknamn valde jag för att efter 50 inleds liksom andra halvlek i livet. Jag kan ingenting om sport, men som den lekman jag är på området så har jag förstått att andra halvlek i fotboll verkligen kan vara avgörande. I första halvlek kanske man blir ställd av motståndarens speltaktik, och ytterhögern är jävligt snabb och man lyckas inte riktigt markera hen tillräckligt.

I pausen hinner man snacka ihop sig, ändra i sin speltaktik, se till att utse någon som ska punktmarkera ytterhögern osv. Man lär sig av erfarenheterna i första halvlek. Och sen går man in och köttar - revanscherar sig totalt och står som slutvinnare i matchen.

Det är en fin metaforisk bild att ha för mitt inre - nu jäklar ska jag visa var skåpet ska stå. Och de första fem åren har varit riktigt bra, förutom ett drygt år med sjukskrivning för utmattningsdepression förstås. Men jag behövde kanske det läroåret för att inse att mina resurser inte är outsinliga. Jag behöver göra saker som jag mår bra av. Livet är för kort för att alltid göra alla andra till lags. Tillfällen och situationer som bara tar energi från mig, utan att ge något tillbaka, har jag valt bort i mitt liv i så hög utsträckning som det är möjligt.

Att byta jobb - från att vara ansvarig chef till att ”bara” vara en kugge i företagets produktion - var en riktigt gamechanger för mig. Inga möten, knappt ingen e-post, inga svar att invänta, inga stora beslut att ta. Bara jobba och när arbetstiden är slut stänger jag av datorn och har FRItid. Jag tänker knappt på mitt jobb när jag är ledig längre. Tidigare tänkte jag massor på jobbet, löste jobbproblem i sömnen till och med.

Jag har också blivit duktigare på att se när hamsterhjulet börjar snurra lite för snabbt, och då sakta ner hjulet istället för att abrupt tvärstanna hjulet, för då ramlar den stackars hamstern ut ur hjulet med buller och bång. Sakta farten lite, lite i taget är en bättre taktik. Tänka ”dansa, pausa” eller varva aktivitet och vila likt zebrans ränder. Jag är verkligen förtjust i bildliga liknelser 🥰

Igår promenerade jag en hel fucking jävla mil i skogen med lillprinsen. Mina knän håller för det, tjoho! 🥳🥳🥳🥳 Och sen åkte jag och bowlade ihop med yngsta dottern och hennes LSS-boende - personal, boende och deras föräldrar. Sen avslutade vi med gemensam pizza på boendet. Så mysigt 🥰 Men jag var iväg i sex timmar. Så idag är det minst möjliga aktivitet som gäller. Punkt.

Kram 🐘