När jag träffade min psykolog förra veckan så pratade vi bland annat om vikten av att låta tankarna i skallen skrota runt lite som de vill. Jag brukar likna tankarna vid getingar som kan ha ett oerhört högt tempo - kasta sig hit och dit. En rask promenad kan få dem att stilla sig, flyga lite mer synkroniserat, till och med sätta sig ner och vila en stund.

Jag har historiskt fyra sjukskrivningsperioder av utmattningsdepression i bagaget. Den första 2007 och den sista 2021. En sak som är ett väldigt tydligt symtom är att mitt lösningsfokus blir överhettat. Problem är till för att lösas. Punkt. Det får till följd att jag vaknar vid fyratiden av att min hjärna väcker mig: ”Du, jag har tänkt på det här - om du gör så och så och….” Jävligt jobbigt. Det är tacksamt att min hjärna löser problemen, men det är en jävla tid på dygnet att göra det på. Min nattsömn är SUPERVIKTIG. Den är grunden till allt typ.

Jag känner mig inte ett dugg stressad just nu, men samtidigt måste jag ju ha en plan för att inte hamna där igen. Jag måste jobba förebyggande. Och då kom vi att prata om hjärnans sätt att processa just problem, som min skalle är sällsynt förtjust i. Och om den inte får tid att göra jobbet dagtid så tar den till nätterna.

Jag har i många år valt att ha poddar eller ljudböcker i öronen varje ledig stund. På promenaden, i bilen, när jag diskar och lagar mat osv. Alltid. För att få min skalle att sluta tänka. Stackars skallen. Den behöver ju tid att tänka. Och får den inte tänka dagtid så kan den ta med problemen in i sömnen. Så nu försöker jag tänka om. Inga ljudböcker eller poddar på hundpromenaderna. Vanlig skvalande radio i bilen (förutom då jag övar på körens sånger).

Det känns lite rastlöst, jag känner mig ineffektiv 🤣 Men samtidigt är det viktigt att min skalle får sköta sitt jobb. Dagtid.

Kram 🐘