Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Midsommarafton och ledigt. Har varit i yogastudion och njutit av att ha all tid i världen till min yogapraktik. Först en halvtimme andningsövningar, sedan fysisk yoga 90 min o därefter 25 min meditation och 20 min avslappning. Typ tre timmar investerade i mig själv. Jag är så lycklig o tacksam över min yoga o att jag hittat den. Det ger mig så mycket. Och på måndag bär det iväg till Spanien 10 dagar med allt detta i råge. Plus helpension med härlig vegetarisk mat lagad med kärlek. Jag ska njuta extra mycket, det är verkligen inte givet att jag har råd att åka nästa år.

Annars inte så mycket nytt. Jag tänker med tillförsikt på framtiden, och är faktiskt helt lugn i allt. Mår bra.
Ett exempel på det är att maken glömde min födelsedag i veckan. Han var bortrest, helt tyst från honom på hela dagen. Jag lade just inga känslor i det. Hade en jättebra födelsedag, med massor av kärlek från så många andra håll. Jag blev själv lite förvånad att jag inte kände något annat än ett konstaterande att han glömt, och istället glädje över all annan uppvaktning. Ett inre skifte som känns värdefullt!

Jag önskar er alla en fin midsommar!🌸🌸🌸

@Sattva Det låter underbart m Spanien👌🏼Känner du någon som åker på samma resa? Tycker det är så modigt när man följer sitt hjärtas röst❤️Dina rutiner m yoga, meditation känns också så himla gott för måendet!

Grattis i efterskott på din födelsedag! Också ett steg i rätt riktning…i måendet!

Önskar dig en fin Midsommar och härliga dagar i Spanien🌺☀️Kram🥰

@Varafrisk Detta blir tredje året i rad som jag åker på samma retreat, så jag känner många andra som jag vet ska med. Men jag är helt obrydd med sånt. Min motivation, drivkraft, meningsfullhet handlar i första hand om själva yogans olika delar. Att känna andra är sekundärt. Man lär känna så många nya likasinnade om man är fri att delta i det man känner för oavsett ev andra som trygghet. Jag träffade min make på yogaretreat i Indien. Kände inte en kotte.
Ja det är härligt att följa sitt hjärta!
❤️💫💕

@Sattva Jag tycker iaf att det är modigt😉Jag övar mig på eller nja det kanske jag inte gör just nu då jag behöver bli starkare men det är den vägen jag vill vandra….att lyssna t hjärtats röst❤️
För sex år sedan var jag en vecka på sommarkurs på en folkhögskola i frigörande dans. Det var helt fantastiskt! Jag kände ingen vilket gjorde absolut ingenting.

Kram🥰

Är nu i Spanien på yogaretreat sedan i måndags. Hem i slutet på nästa vecka. Verkligen lyxigt, jag är så tacksam att jag kan göra sånt här.
Upplägget är detsamma som de två föregående åren jag varit här, och typ hälften har varit med tidigare.
Jag märker att jag förhåller mig annorlunda till saker som störde mig första året. Då var jag störd över att flertalet drack vin till maten. Jag hade då varit nykter i 1,5 år. Jag blev inte sugen, bara störd. Jag bryr mig verkligen inte om det längre. Tror inte det störde mig förra året heller. Ingen blir berusad. De som dricker vin, tar 1 glas. Inte så många väljer det i år som tidigare år dessutom.

Jag har o har haft mycket tid att känna och tänka. I den ordningen. Har haft en del obehag o oro. Kunnat hitta roten till det. Finns mer där att känna och bearbeta, men jag tar det allteftersom det pockar på. Grunden har jag fått fatt på.
Och jag tror att orsaken att det kommer upp nu, är att jag är så långt hemifrån. Inser att jag varit i hög inre stress/överlevnad väldigt länge. Då kommer man inte under lagren i känslorna. Man löser här o nu på bästa sätt.

Jag tillåter mig att vara lite låg, att behöva mycket ensamtid. Det är en tillåtande atmosfär.

På måndag 1/7 har jag varit nykter 3,5 år!

@Sattva Låter som du har det härligt även om det är tunga stunder emellan. Skönt att atmosfären känns tillåtande och att du kan få vara i dig själv så mycket du behöver och vill. Vi behöver vara i det och våga vara i det, tills det är färdigt och det får ta den tid det tar, läkningsprocessen pågår.

Grattis till snart 3,5 år!🥳 och ha en fortsatt givande och skön retreat.❤️

@Sattva Så härligt det låter ändå att vara i en tillåtande atmosfär. Klok som en bok🙏🏻 Å varmt Grattis till 3,5 år som nykter🥳🌺

Önskar dig en fortsatt skön och rogivande semester🥰

@Sattva Grattis till 3,5år! Vad bra att du beskriver att du fortfarande störde dig på att folk drack efter 1,5år, jag har stört mig på att jag stör mig på det väldigt länge, det börjar bli bättre men jag ser fram emot när jag inte bryr mig längre. Kram

@Sattva Grattis till 3,5 år som nykter! 🥳🥳🥳

Delar din upplevelse av att verkligen behöva vänta in känslorna. De håller sig hopkurade långt inuti mig medan jag fixar och donar, löser problem. Har väldigt svårt att komma fram.

Jag ser framför mig en lång, blond 12-åring med tofsar och sidenband. Hellugg. Polotröja. Kavat och lillgammal, men samtidigt hyperkänslig för andras sinnesstämning och jag drog mig undan när bråket fanns i luften. Djupandades. Jag hade ett mantra: ”Bara jag blir vuxen snart så jag får leva mitt eget liv.”

Lilla andrahalvlek blir lite tydligare i kanterna för varje gång jag tänker på henne. Sätter ord på det jag ser.

Ha en fortsatt toppenyogaresa 🥰

Kram 🐘

Hemkommen igår från yogaretreaten. Jag har haft det jättebra. Men också varit väldigt ledsen. Skrivit o tänkt mycket. Drömt många jobbiga drömmar. Hittat ensamhet som en grundrädsla inför separationen. Vaknat vissa mornar med ångest, som handlat om rädsla för ensamhet. Men också kunnat härleda den känslan till en jobbig singeltid på flera år, innan jag träffade barnens pappa. Jag är en annan nu. 30 år äldre. Med så mycket kärlek i mitt liv.

Jag har lagt mycket tid den senaste veckan på att söka vidare kring denna ensamhet. Trillade in på anknytningsmönster. Och där trillade poletten ner. Hämtade en bok på biblioteket igår om anknytningsmönster (av Camilla von Below). Har läst o känner att jag hittat en viktig pusselbit kring varför jag inlett två långa relationer där jag borde ha sett röda flaggor tidigt. Och också mycket förklaringar till hur jag agerar i relationer o livet överlag. Denna självständighet jag alltid haft, men som bottnar i att jag tidigt lärt mig att det är ingen ide att be om hjälp. Att jag (haft) svårt med egenomsorg, drivit mig själv hårt. Kan ha svårt att hitta känslor. Och många andra saker som stämmer med mig.

Detta kom till mig i helt rätt tid. Jag har känt till anknytningsmönster tidigare, men det har inte väckt något i mig. Det finns ju många förklaringsmodeller inom psykologin. Denna gav mig vad jag behöver just nu. Tacksam!

@Sattva Tack för boktipset! Jag har också svårt för anknytning. Med min uppväxt och inga synskon har jag alltid känt att den enda jag kan lita på är mig själv. Att då bli sjukskriven för utmattningsdepression, och faktiskt inte kunna klara sig själv, har varit megaknäckande.

I alla typer av relationer slår jag nästan knut på mig själv för att få det att funka. Först på senare år har jag medvetet valt bort aktiviteter som jag inte gillar, men som det förväntas att man ska gilla. Festivaler, marknader, blues- och jazzkonserter, pubkvällar, musik-quiz… Listan kan göras lång och den fylls på hela tiden.

Nu under tiden efter barnen, då man gjorde mycket för deras skull, tänker jag: ”Vill jag det här? Genuint verkligen vill?” Fortfarande styr delvis barnens intressen, men jag försöker leja bort det jag kan. Stadsmarknaden nästa helg och Astrid lindgrenteater tillsammans med yngsta dottern får boendet ta hand om tex. Vi hittar på andra saker, som även jag har behållning av.

Astrid Lindgrens Värld hoppar vi över helt i år, jag kan liksom inte förmå mig 🤣 Det är vidrigt! Med mina mått mätt, men för yngsta dottern är det paradiset och när vi åker dit är jag genuint glad för hennes skull.

Kram 🐘

@Sattva Vad häftigt att du hittade den viktiga pusselbiten och att du kom på att ensamheten är en grundkänsla inför separationen. Känslan av ensamhet handlar ju inte bara om att man inte har någon relation eller folk omkring sig, det sitter mycket i en själv, med sig själv. Det kan sitta i djupet och av de erfarenheter man har med sig från tidig ålder.

Det kan vara så mödosamt och tungt på vägen och det är en befrielse när vägar öppnar sig och man får en slags aha-upplevelse, saker sätter sig mer på plats. Kunskapen och förståelsen om sig själv ökar. Man får en ny stig att vandra på i sitt liv. Anknytningsteorier är mycket intressant och kan ge en bättre förståelse för sig själv. Kanske är man inte alltid helt klockrent till en viss kategori men det kan finnas starka tendenser som drar åt ett visst håll eller en blandning av olika kategorier, är min erfarenhet.

Sköt om dig!❤️

Suck, hade skrivit ett långt inlägg, så kom jag åt nåt o det försvann...

Jobbar igen nu några veckor. Helt ok. Semester i augusti igen.
Maken flyttar om tre veckor. Ska huvudsakligen bli skönt. Han får skapa ett eget liv. Ta ansvar för sitt mående.

Varit en händelserik vecka inombords. Var hos terapeuten i veckan. Vi konstaterade att jag blivit så mycket starkare. Jag vet vad jag vill o var jag står. Hon tycker jag gjort ett jättejobb med relationen med dottern (o det har jag. Jag förstår mekanismerna som sker, kan hantera dem. Tack vare terapeuten som hjälpt mig!). Min utmaning nu i höst blir att stå upp för det jag känner. Jag är i grunden tveksam till en fortsatt hållbar relation med maken. Vad ger relationen mig egentligen? Vill jag vara gift med någon som har betett sig som han, och inte är villig att se eller ta ansvar för sin del? Många sådana tankar. Som jag ska lyssna på nu i höst.

Har fortsatt att läsa o lära om anknytningsmönster. Så mycket klarnar. Jag fortsätter resan inåt, att hitta hem i mig själv. Det är ju där tryggheten finns som bär en.

Förresten, här är en länk till forskningsbaserad kunskap (på svenska) om beroende.
https://www.knowaddictionacademy.com/blog

Kram o fin lördag🌸🌸🌸🌸

@Sattva Ja, man kan inte annat säga att du verkligen får jobba med processer…hur hantera olika relationer…med dotter…med make. Inte alltid enkelt men du har bra stöd av din terapeut samt att vara lyhörd till dig själv…att våga även om det kan kännas obekvämt.

Kollade in din länk. Intressant. Jag följer Johannes Cullberg på instagram. Säger många intressanta och viktiga saker om bla mat/livsmedel, socker, processad mat och vikt.

Ha det fint🌺Kram🥰

@Sattva Så fint att relationen till dottern forsätter bli bättre.
Bra att du ska bearbeta din relation till maken och förstå vad den i grunden handlar om. Om han tar tag i sina problem och genomgår en personlig utveckling kanske ni kan hitta tillbaka såsmåningom men fortsätter han bete sig som ett trotsigt argt barn finns det nog inget för dig att hämta där? Du har verkligen visat dig stark och ju längre tiden går och du får distans till er relation så tror jag du kommer få en mängd aha-upplevelser. Kram

@Sattva Har sällan skrivit hos dig, men nu läst en del angående dina familjerelationer. Måste ha varit en riktigt tuff tid. Är imponerad över hur du tar dig framåt i små men beslutsamma steg. Ditt kloka resonemang kring det hela har säkert hjälpt dig att komma så här långt.

Kände att jag ville säga det och önska dig lycka till i framtiden - vilka vägar du än väljer. 🥰

Kram