Hej!
Jag är här nu 😊!
För bara två dagar sedan hade jag inte en tanke på att flytta, inte än.
Men livet händer och ibland blir det så enkelt.
Jag vill inte dricka mer.
Jag behöver inte alkohol.
Livet är så mycket bättre utan - och jag vill leva!!

Så jag packade det viktigaste och traskade hit. Tänker bygga en rejäl, rejäl som i stadig inte stor, permanentbostad och flytta in för gott.

Adressen blir "Ljusare tider" för de är här nu, de ljusare tiderna som jag strävat mot. De kan, och kommer att, bli ännu ljusare. En dag i taget. Mörka moln kommer också att dra förbi, men så är det ju på sommaren, plötsligt kan åskan dra in. Men då kan jag vila i tilliten att strax kommer solen igen - det är inte mörkt för alltid.

Jag tänker på förra vintern (2019-2020) när jag var nykter en längre period första gången. Vilka bekymmer jag hade över att inte få sitta på min framtida altan och ta en drink i solnedgången. Ja, det var då det... Vilka bekymmer över något som inte finns!! Som fick mig att börja dricka igen...

Igår var en underbar dag!
Gubben hjälpte mig - vi har börjat bygga altanen! På kvällen var det helt stilla när solen började sjunka, utsikten helt magiskt vacker! Vi satte oss på regelverket som vi byggt under dagen, jag med en Tonic med lime, och bara njöt av att vara här och nu.
Jag ska sitta därute många sommarkvällar och bara njuta, helt närvarande utan "bedövning".
Jag vill ju inte missa en enda sekund av allt det vackra i livet!

KRAM! 💖💖💖

@Soffi Så befriande att du på djupet insett att alkohol inte är lösningen på ditt liv - det måste till andra lösningar. Och lösningarna kommer på sikt. Nu har du öppnat det ”fönstret” mer och mer och snart står det på vid gavel. Först vill man inte tro att det är så illa, men till slut inser man med kraft att man måste hitta en lösning. Då kommer lösningarna, när man är öppen för att släppa in dem.

Andas, andas, andas. Okej, okej, okej. Kram, kram kram ❤️

Kram 🐘

@Soffi så bra ändå att du är nykter i allt detta!! Det är det viktigaste och jag tror att vi alla behöver påminna oss själva om att det är ok att prioritera sig själv först! För oss är det nog extra viktigt ned tanke på nykterheten!

Har själv brottats lite med tankar på hur jag/vi kan effektivisera vår vardag sen när jag måste börja pendla drygt 10 mil per dag till kontoret...
Det jag funderar främst på är faktiskt att ta in städhjälp! Ska kolla upp vad det skulle kosta. Kanske i kombination med en robotdammsugare..
Sen att förbereda viss mat på söndagar.

Om ditt jobb är för stressigt överlag- är det ett alternativ att söka nytt jobb? Kanske i en annan bransch?

Önskar dig en fin och avkopplande lördag 🥰

@soffi jag känner igen mig så otroligt väl i det du beskriver. Det är ett jobb (som du är mitt uppe i) att hitta en ny balans i livet. Drick inte.
Jag har under ca 1,5 års tid arbetat med tankarna, oj oj, första veckorna blev en hel del gjort pga sån rastlöshet. Sen tog det nästan ett år av orimligt mycket vila innan jag började komma ikapp mig själv och på riktigt hitta gränserna för vad jag orkar och i vilken takt.
Jag vilar fortfarande mycket, jag funderar varje dag på förhållningssätt så att det inte ska bli ohanterligt, livet.
Men det här präglar inte mitt liv, istället är det tacksamhet att jag har fått chansen att skapa ett liv som är hållbart, fyllt av känslor, grundglad är ett bra ord de flesta dagar!

Härligt att höra från dig Soffi! Fullt förståeligt att du behöver prioritera🥰
Åh, känner också igen mig i det du skriver, om kampen att klara vardagen och tankar på att "hur ska jag orka ha det såhär till pensionen?". Jag är i en liknande process, där inte heller för mig alkohol ingår i bilden. Jag har använt alkohol som bedövning. Hoppat direkt till avslappning- och bedövningsglasen. Först räkna ut hur mycket jag kan dricka o alkoholen vara borta ur kroppen till första patientens bokning. Cyklar ju till jobbet så bilkörning har inte funnits med i kalkylen. Ibland vissa kvällar då det inte räckt med de glas jag kan dricka, tagit både ett eller två extra. Ja fy sjutton vad tacksamma vi ska vara att vår destruktiva lösning på livets utmaningar är slut!!! Jag är på riktigt så otroligt tacksam över det, även om jag inte lyckats lösa grundproblematiken än. Som jag vet vad den är tror jag. Skriver om det i min egen tråd när jag funderat lite mer.
Soffi! Vi kommer klara ut detta! Tålamod och självödmjukhet. Har man kört på på ett visst sätt i många år, tar det tid att hitta en hållbar lösning. Men det kommer gå❣

Måndag morgon.
Tårarna rinner, jag är så trött!
Trött på denna ständiga dimma i skallen, trött på trycket över tinningarna som kommer av för lite/för dålig sömn, trött på att hela dagarna följas av tankar på när jag kan få sova ...
Jag fick en frist från detta under semestern, men det tog bara en dag innan det var tillbaka ...
Nu startar en ny vecka igen.
Okej.

Jag skulle ha svarat er igår, men jag var på ett sådant monsterhumör, även det pga ovanstående, så jag lät bli..

Det blir nog korta svar idag...

@Andrahalvlek skrev:"Då kommer lösningarna, när man är öppen för att släppa in dem."
Tack! Ja, jag repeterar för mig själv: Tillit. Andas. Okej.

@Mamsen skrev:"@Soffi så bra ändå att du är nykter i allt detta!! Det är det viktigaste och jag tror att vi alla behöver påminna oss själva om att det är ok att prioritera sig själv först!"
Tack! Ja, jag är nykter. Det är väl därför livet "kommer ifatt"... En puckel att kämpa sig över "bara" ... Att backa är inget alternativ.
@Mamsen skrev:"Om ditt jobb är för stressigt överlag- är det ett alternativ att söka nytt jobb? Kanske i en annan bransch?"
Ja. Jag behöver nog byta jobb om jag inte kan få till en radikal förändring på nuvarande. Och då måste det nog bli en annan bransch. Jag har satt en gräns vid att jag inte vill pendla mer än max en timma enkel väg. Är dock väldigt villrådig kring vad jag vill bli när jag blir stor ... och vad jag kan klara ... Vill inte hamna ur askan i elden.

@Se klart skrev:"Jag vilar fortfarande mycket, jag funderar varje dag på förhållningssätt så att det inte ska bli ohanterligt, livet.
Men det här präglar inte mitt liv, istället är det tacksamhet att jag har fått chansen att skapa ett liv som är hållbart, fyllt av känslor, grundglad är ett bra ord de flesta dagar!"
Mmmm ... jag behöver ju uppenbarligen också vila mer ... fast jag har typ halverat allt redan ... Har bara ett jobb, en häst, ett hus nu ... Kanske behöver jag dra ner ytterligare ... men det tar ju tid ... kan ju ta år att förändra ... Vore lättare om jag var biltokig, en bil kan man ju lämna i garaget en period.
Okej, jag är lite uppgiven just nu.
Men samtidigt tacksam! Jo faktiskt! Insikten om att jag nog bränt ljuset i båda ändar OCH eldat på mitten med hjälp av alkohol i typ hela livet ... Nej, det är ju inte hållbart ...
Men just nu gäller bara att bita ihop tills jag vet vad jag kan ändra och kunnat göra det också. Tålamod och tid.

@Sattva skrev:"Först räkna ut hur mycket jag kan dricka o alkoholen vara borta ur kroppen till första patientens bokning."
Det slår mig när jag läser. Jag har glömt hur jag räknade!!!! Jag hade ju en liten snabbekvation som jag räknade varje dag ... mängd, alkoholhalt, antal timmar ... Riktig fena på huvudräkning!
-Så skönt att slippa!! Låta ekvationen ligga kvar där i glömskan.
@Sattva skrev:"Skriver om det i min egen tråd när jag funderat lite mer."
Jag har läst. Ja, vi har lite samma issues. Det är inte lätt att få livet att gå ihop utan raketbränsle. Och med de egna invanda mönstren och tankarna som kan vara så svåra att se själv.... Men lyckas vi så blir ju allt mycket bättre. Övertygad om det!
@Sattva skrev:"Soffi! Vi kommer klara ut detta! Tålamod och självödmjukhet. Har man kört på på ett visst sätt i många år, tar det tid att hitta en hållbar lösning. Men det kommer gå❣"
Det är klart vi klarar det här!!
På något sätt.

Här och nu ska jag nog ta hjälp av en skogspromenad.
I skogen och i stallet är de enda ställena där jag inte konstant tänker på att sova.
Och jag jobbar hemifrån idag så jag kan styra min tid själv.
Promenera och torka tårarna. Det blir bra.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!

KRAM Soffi!!❣
Ja när jobbet bara är ett jobb, som tar all ens ork o tid, så att det inte finns över ork till det man verkligen vill göra så bränner man ju ut sig. Tänkte på dig när jag mådde sådär förra veckan, en trötthetshuvudvärk på gränsen till illamående. En uppgivenhet, nedstämdhet o matthet. Tänkte också på en del av de patienter med utmattningssyndrom, som beskriver precis sådana symtom. Sjukdomskänsla o enorm trötthet.
Men du, vi letar lösningar. Vänder o vrider, skruvar om o provar som Se klart skrev i min tråd. Funderar också på byte av jobb. Till något mer avgränsat, mindre brett och spretigt. Eller gå ner i tid...
Nej, nu snodde jag din tråd, inte meningen!
😍🌼💫🙏

Lider verkligen med dig 😢 Så jobbigt på alla sätt. Lång pendling och noll struktur på jobbet låter vidrigt, helst om man själv inte rår över strukturen på något sätt.

Jag brukar säga till mina kollegor som kommer tillbaka efter utmattning att det finns inga stressfria arbetsplatser. Det enda man kan styra över är sitt eget förhållningssätt. Hur man reagerar och agerar på stressen. Men det är lättare sagt än gjort, jag vet.

Jag har gått tillbaka till samma jobb efter utmattning två gånger. Lite klokare varje gång. Lite mer hållbart tänk. Men det är en ständigt pågående resa.

Din fortsatt konstanta trötthet tyder på att du behöver vila ännu mer. Och det vet du ju. Tröttheten kan man inte trolla bort eller önska bort med viljekraft. Den består så länge den behöver bestå, oavsett vad du tycker om det.

Men piggheten finns där i kroppen någonstans, bidar sin tid. Väntar på sin tur. Tålamod. Acceptans. Andas. Okej, okej, okej.

Kram 🐘

Ja, du är ok som du är och det räcker bra!
Tänker att det du beskriver om jobbet är lite det som jag upplever nu i mitt jobb. Jag vet inte hur jag ska lösa jobbet helt enkelt, eller jo, nu efter ett möte idag har det klarnat en del. Men oron, ovissheten, känslan av otillräcklighet har varit rätt förödande. Och inte har jag kunnat hälla på alkohol.
Det här med pendling - har ju ingen aning om vad du jobbar med men det går ju att sköta en hel del jobb på distans också. Det kanske finns fler möjligheter nu än det har funnits tidigare?
Bara lite tankar eftersom det känns som om ditt jobb verkar så oförutsägbart.

@Soffi Jag förstår att du har det tufft nu. Det positiva är att du ju ändå har en del av stigen framåt utstakad. Du vet inte exakt hur du ska göra, men mycket vet du ju redan, som att alkohol inte kommer lösa dina problem, att du behöver vila mer och att du behöver ha tålamod etc. Så du famlar ju inte i blindo i alla fall, även om det kan låta som en klen tröst.

Som andra redan har varit inne på så låter det verkligen som att det är just vila du behöver, samt förmodligen undvika de stressfaktorer som går att undvika. Vissa saker som man plöjer ner tid och energi i får man ju ändå också energi tillbaka från, som kanske t.ex. en häst. Men du kanske kan identifiera sådant som tycks kosta mer än du får ut av det? Jag har väl inte så jättebra tips egentligen :/ Önskar mest att du mådde bättre.

Still alive!

Tack alla för kloka tankar och omtanke!💖💖💖

Jag har tagit mig igenom jobbveckan med "Okej, okej, okej".
Ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan ...
Ja, det är ju inget jag sagt högt, bara tänkt "OKEJ! för mig själv.
Jaha, då börjar gubben surna ihop "-Det där skulle jag aldrig acceptera ..."
Det blir inte lättare då ...
Jag har druckit ett glas vin nu i veckan ...
Efter två tolvtimmarspass på raken var den där totala förtvivlan där igen -Hur ska jag orka? Jag MÅSTE SOVA!
Det är INTE BRA! Men jag tänker ändå att det är tur att jag ringat in och definierat alkohol som medicin. Jag tar bara ett glas, vill inte ha mer. Ungefär som en huvudvärkstablett, man provar allt innan man tar en för att dämpa huvudvärken, dricka vatten, äta mat, vila om man hinner, men blixtrar det för mycket och synen påverkas - ja då tar jag en. Man tar ju aldrig två, för hjälper inte en så kommer två heller inte att hjälpa.
Jag måste göra något åt min situation!!
Även om det är typ 40 dagar mellan mina enstaka glas så är det mer än jag vill ha.
Tacksam ändå att det jämfört med tidigare är en ringa mängd.
Tacksam för att det inte ger mersug, jag blir ungeför lika sugen på mer alkohol som jag skulle bli sugen på att skaffa mig blixtrande huvudvärk igen efter en huvudvärkstablett för att få ta en tablett till.

Mod? Eller total idioti?
Jag fick ett jobberbjudande igår!!
Något som jag skulle må bra av!
Men ... varför finns det alltid ett MEN?!?!
Grundlönen är mindre än hälften av vad jag tjänar idag. Och det är en halvtidstjänst.
Jag skulle alltså få ut ca 20% av inkomsten jag får idag.
Jag kan inte leva på det. Tror ingen skulle kunna leva på det.
Ändå funderar jag!

Regn och rusk ute. Känns som det passar mig perfekt just idag!
Det kanske får mig att kvickna till?
Japp - mot stallet!!😍😍😍

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!

@Soffi Helt galet – men jag fick ett väldigt liknande jobberbjudande i veckan. Jag funderar på att ta det, trots att jag inte kommer att gå runt. Sitter just nu och går genom min ekonomi och funderar på var jag kan skära ner. Om jag kan ta lite extraknäck och dryga ut. Etc...
Jag tror ärligt att man egentligen kan leva på väldigt mycket mindre pengar än vad man tror, om man är harmonisk i övrigt.
Avundsglad över att du kan ta ett glas utan att det ger sug efter mer, men bra att du har garden uppe, alkoholen är lömsk...

Kram och ha en fin lördag!

@Soffi Grattis till jobberbjudandet! Men jag förstår att du grubblar, det är väldigt mycket mindre pengar. Men väldigt mycket mindre av allt annat också. Plus och minus. Du kanske ska bli hundrastare som sidoinkomst? Det verkar behövas i post-corona-tider. Att öppna hunddagis är min ständigt återkommande dröm. Jag vill kombinera det med daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning - två inkomster till verksamheten. Vi får se om jag någon gång hamnar på en gård med rejäla uthus så att jag kan förverkliga min dröm. Jag måste knyta till mig både hundkunnigt folk och personer med erfarenhet av daglig verksamhet, men jag kan rodda med allt annat bakom.

Oavsett hur det slutar så är det bra att du ger alternativet en ärlig chans, verkligen dissekerar upplägget. Blir det inte nu så blir det senare - du har öppnat den dörren vidöppen nu. Du är redo för förändring, men du ska inte hasta med ett sådant beslut. När det känns rätt så känns det rätt.

Ett vinglas gör nog varken till eller ifrån, men det är en slippery sloap. Och det vet du. Jag tänker att vinet egentligen är en kass sömnhjälp eftersom du inte får läkande sömn påverkad av alkohol. Samtidigt är det inte ett dugg läkande att inte somna alls. Men det är grundorsaken du behöver komma åt förstås. Och det vet du. Du jobbar på det för fullt 🤩

Kram 🐘

@Soffi Säger grattis till erbjudandet jag också!! Blir så nyfiken! Nåt med hästar tro?
Ditt jobb är ju uppenbarligen något som gör dig sjuk. Om du blir så trött/ utmattad/ utsjasad, och samtidigt så uppe i varv så du behöver nån typ av medicin för att sova, så är det nåt som är väldigt fel. Om du gick till läkaren och beskrev dina problem o symtom tror jag du skylle bli sjukskriven, iaf delvis. Innan du kraschar helt. Det skulle också ge dig en frist att kunna agera kring din situation. När man är sådär trött så slutar ju hjärnan att tänka klart. Det blir bara överlevnad.
Jag förstår din gubbe. Han är ju orolig för dig!! Men det kommer ut på ett annat sätt.
😍😍😍

Kul med jobberbjudandet!
12-timmarspass som du har nu låter helt galet. Går inte det att ändra? Gubben står på din sida Soffi och jag tänker att du kanske skulle säga exakt samma sak om det var han som beskrev, men när man är inne i nåt så finns det så många andra nyanser och du vet ju varför du väljer att göra som du gör.
Tänker också att ett glas inte är så farligt, men mår du bra av det? Jag tycker att det är lite intressant att fundera över hur kroppen reagerar även efteråt - alltså dagen efter. Jag förstår ditt val, har gjort samma själv, men det är en slak lina att balansera på, så det kan inte bli en vana. Jag har druckit vid några tillfällen för mycket själv och jag tror att ångestpåslaget blir stort även av ganska liten mängd om det blir för ofta. Märkligt! Jaja, nu är det helvitt igen för mig.

Äntligen helg!💃

Tack alla för era svar och funderingar! Det hjälper mig verkligen att skriva här och få era reflektioner.

Men idag vet jag verkligen inte vad jag ska skriva ... i veckan har jag "skrivit" massor här - i huvudet... Nu vet jag inte var jag ska börja, allt känns osorterat.

Snäll mot mig själv.
Det är en bra start!
Jag läste hos @Miss Mary Poppins skrev:"Jag ser mig själv absolut som nykter sedan 1 januari. Har ju inte varit onykter. Men visst, det har funnits dagar som jag varit mindre stolt över."
Det kändes på något sätt förlösande att läsa.
Jag har ju inte lyckats hålla mig helvit, hade en fylla 16 januari, var sedan helt vit en bit in i maj innan jag snubblade ... och snubblade igen och igen (om än inte speciellt ofta eller tätt).
Det stör mig!
Duktiga flickan. Som inte lyckas för "nära skjuter ingen hare". Ja, hon dök upp på jobbet i veckan också, eller ... hon finns alltid där, men nu i veckan tog jag upp en sak med min chef "-Jag begriper inte hur jag ska göra det här så att det blir rätt! Jag sitter fast!" Chefens svar: "Öh... det där kan ju ingen högre upp syna, det är absolut bra nog, går nog faktiskt inte att göra helt rätt eftersom förutsättningarna ändras så ofta".
Nehej .... men det känns fel!!!
Med alkoholen samma sak alltså. Jag vill inte ursäkta eller på något vis rättfärdiga att jag tagit ett glas i total förtvivlan och utmattning emellanåt.
Men om jag ska vara lite snäll mot mig själv.
-Mitt nykterhetsarbete går ju faktiskt riktigt riktigt bra!
Den totala mängd alkohol jag fått i mig under hela 2021 hade inte ens räckt tre dagar innan jag började jobba mig mot nykterhet. Hemsk tanke men sann. Jag minns fortfarande panikkänslan när förrådet började sina (även om det hände sällan, jag hade oftast mycket hemma). Dit ska jag inte igen. Man får ju aldrig släppa garden helt - men bakom den så känner jag mig trygg med att jag inte kommer dit igen.
Och - jag har inte varit onykter någon gång efter 17 januari!
Duktiga flickan vill inte vara bara bra nog.
Men hallå! Se allt som är förändrat!
Som idag, ledig och ingen tanke på att dricka - vill bara ha det skönt! Njuta av helgen!
Nej, jag tänker i princip aldrig på att dricka. Förutom just när jag når till total förtvivlan av trötthet. Och av ren självbevarelsedrift gör jag ju allt jag kan för att inte hamna där igen för det är ett rent fruktansvärt tillstånd att vara i. Inte bara för att jag lärt mig att jag "reflexdricker" då. Utan för att det är sjukt jobbigt att må så dåligt.
Helomvändning alltså. Istället för panik över att alkoholen riskerar att inte räcka så känner jag obehag över att jag inte varit kritvit i 8 månader. Och jag ser fram emot dagar då jag vet att jag inte kommer att dricka för att jag mår bra!
@Blenda skrev:"Avundsglad över att du kan ta ett glas utan att det ger sug efter mer"
"Hemligheten" är väl helt enkelt att alkohol är så starkt kopplat till att må dåligt för mig. Finns inget rosenskimmer alls kring de där glasen. Så avundas inte! Men var gärna glad med mig!

Okej. Tiden börjar rinna ut för min lilla session här och massor kvar att skriva. Men dags att hänga upp morgonens tvätt och ge mig till stallet och rida. Vill hinna städa hemma också innan middag ikväll...

Men... lite till ...

Det som göms i snö ... eller under alkohol ...
Jag mådde INTE bra i början av veckan. Ångest i kvadrat. Total handlingsförlamning, snudd på fosterställning.
Det berodde nog dels på att jag kom fram till att jag inte kan säga upp mig från ett jobb som jag i alla fall får en trygg försörjning ifrån bara för att få göra det jag helst vill - men som inte ger ens halv försörjning ...
Ja, det var ett hästjobb. Tar erbjudandet som en komplimang! Men tvingas tacka nej ...
Dels så har jag "hormontjall" igen ... ger också ångest ...
Plus att jag tänker att mitt grundmående, innan jag hittat nya fungerande verktyg, inte är speciellt bra ...
Alkoholen har ju varit min lösning sedan tidiga tonår ...
Tänkte ändå att "Nej, nattsvart är det inte! Bara grått - för jag är ändå nykter!"
Jag tror jag mår så här för att jag börjar bli nykter "på riktigt" och det är sunt att det jag behöver jobba med börjar bubbla upp till ytan.
Tillit till att jag får inte mer än jag tål och klarar att hantera.
Glad över att jag läst och lyssnat på så många stories om nykterhet att jag ändå är beredd. Det är inte ovanligt att må dåligt när livet och det man flytt ifrån hinner ikapp.
Glad över att inte ens reptilhjärnan tror på alkohol som ångestdämpare. Ingen tanke på eller reflex att dricka mig ur tillsåndet.
Ups and downs.
Men det går framåt.
Idag mår jag fint!

Ha en härlig helg!

Kram!

@Soffi skrev:""Öh... det där kan ju ingen högre upp syna, det är absolut bra nog, går nog faktiskt inte att göra helt rätt eftersom förutsättningarna ändras så ofta"."
Det här är viktigt Soffi!
Ditt jobb går inte att göra helt perfekt, helt rätt. Vila i det. Vila i good enough!
Förstår att det är frustrerande. Jag har nog lite samma situation på mitt jobb och jag har höga krav på mig själv. Vill göra ett bra jobb, men det är omöjligt att göra det perfekt med de förutsättningar som finns. För mig är det viktigt att se de små framgångarna i jobbet. För de finns där. Det här är svårare periodvis. När fokus är på det som inte blir tillräcklig bra (för mig). Så det blir till att jobba med sig själv och sina krav. Gör ditt bästa, din chef säger att det räcker!
Hormontjall… jadu jag har haft det den senaste månaden. Det blev rätt svart. Läskigt för jag brukar må rätt bra. Drack på det också men det hjälper inte alls för mig och jag har slutat med det ju. Får väldigt dåliga effekter av alkohol. Det vände tack och lov, så nu är det till att ta tag i alla saker jag vet fungerar. Motion, ”göra fint”, andning, vila, skogen… Glöm inte att glädjas åt din gräsmatta. När det blir sådär svart (eller grått) så glömmer eller missar man också sina små glädjeämnen.
Håll ut Soffi, det blir bättre igen!

@Soffi Så fint att höra ifrån dig!
Förstår ditt beslut gällande jobbet, man måste ju försörja sig. Ja, erbjudandet ska du absolut ta som en komplimang, du blev ju headhuntad!!
Good enough på jobbet, nu har ju även din chef bekräftat att det räcker. Även om det inte känns tillfredsställande för dig att inte göra ett så bra jobb som du vill, så vet du ju nu att det inte förväntas av dig. Jag hade lagt den energin på annat. Apropå energi, tänkte på dig när jag fick mitt svar på hårmineralanalysen. Du kan kolla i min tråd om du vill.
Kära fina Soffi, allt kommer bli bra!🌟🌼😊❣

Soffi fyller 2 år!
Tillbakablick.
7 september 2019 skrev jag för första gången här. Jag blev "Soffi" (eller nja ... Soffi har funnits tidigare också, för måååånga år sedan fanns det en som kallade mig Soffi ... en man med STORT hjärta som förstod mig när jag var vilsen ... han var alkoholist ... Jag drar inte hela storyn, men det är därför jag kallar mig Soffi här där jag är bland människor som förstår mig. Okej, det blev en liten utsvävning kring mitt namn. Men det ingår på något sätt i min tillbakablick.)

Jag minns det väl, när jag kom hit till forumet, för då hade jag gjort det omöjliga - jag hade varit nykter i två dagar!!! Jag som inte ens kunde vara nykter i en dag. Jag var absolut livrädd den 5 september när jag skulle vara nykter den första dagen. Hur i h-vete ska jag kunna gå och lägga mig utan någon alkohol alls?? Min kropp kommer att ge upp! DET GÅR INTE 😱. Men - det gick!😅😅
Jag var "tvingad", ställd inför ett ultimatum av en läkare som avslöjat mig och mitt drickande. Han var "inte klok", en "fullkomlig idiot" faktiskt ... Ja, ni vet nog hur tankarna går i en alkis hjärna ...
Jag borde tacka den läkaren!! Jag tror det var han som räddade mig från att falla utför stupet. Idag är jag så otroligt tacksam!!

Två år av berg- och dalbana.
Ibland känns det som att det bara går runt runt.
Men jösses nej, när jag tittar tillbaka så är det tydligt - banan leder verkligen framåt!
Ingen avstigning på samma plats jag klev på här inte!!
Ingen avstigning alls faktiskt, även om jag periodvis fastnat i dalarna så har jag envist varit kvar och sparkat mig framåt...
Förutom nykterhetsresan har det hänt otroligt mycket annat i mitt liv. STORA saker. Jag kan knappt fatta själv. Hur kan det hända så mycket, hur orkar någon göra så mycket, på bara två år??

Och vet ni vad? Det är skönt att gå och lägga sig nykter på kvällen - kväll efter kväll efter kväll 😅😂😂😂.

För om jag lägger ihop alla nyktra dagar så har jag en bit över 20 månader 😲😲😁🥳.
Men så får jag ju inte räkna 🙄🙄...
@Sisyfos skrev:"Det här är viktigt Soffi!
Ditt jobb går inte att göra helt perfekt, helt rätt. Vila i det. Vila i good enough!"
Ja, kommentaren gällde ju mitt jobb=yrke, men idag gör jag en copy-paste till mitt nykterhetsarbete också.
Soffi är absolut bra nog!! Vilket fantastiskt jobb jag gjort ändå!!

TACKSAM är ordet för dagen.

@Sisyfos skrev:"Hormontjall… jadu jag har haft det den senaste månaden. Det blev rätt svart. Läskigt för jag brukar må rätt bra."
Ja, det där är ju en av mina nya utmaningar. Smått chockad av vilken effekt hormonobalans kan ha, hur svart det kan bli... Nu är jag i bättre balans och mår mycket bättre. Ingen alkohol har varit inblandad, kan inte skylla på det.
Tänk att lilla jag skulle få chansen att bli en riktig "klimakteriehäxa""😱🤣🤣!
Nja, jobbar på att inte bli det 😅, nu när jag förstår vad som är fatt ...

@Sattva skrev:"Apropå energi, tänkte på dig när jag fick mitt svar på hårmineralanalysen. Du kan kolla i min tråd om du vill."
Tack för tanken! Jag har läst din tråd. Jag fick ju en megascreening av blodvärden i våras när jag sökte vård för min trötthet. Jag har jättefina värden. Förutom det då som ledde till att jag fick veta om min (OBS ofarliga och förkalkade) hjärntumör . Mitt mående handlar alltså om annat än näringsbrist.
Läste i en annan tråd om att depressivt lagda personer behöver rutiner mm.
Kanske har jag en depressiv personlighet?
För jag vet att jag är tokberoende av rutiner för att må bra. Har inte tänkt så mycket på det tidigare, men när jag läste slog det mig att det är ju en av de grejer som stör mig mycket med mitt jobb - att jag aldrig kan få till fasta rutiner med arbetstid, mattider, fritid.
När jag är ledig har jag alltid fasta rutiner - leva, äta, sova på (omedvetet) "bestämda" tider. Det bara blir så utan att jag tänker - och då mår jag bra. När jobbkaoset börjar "skiter sig allt".

Men, i slutändan så har du rätt: @Sattva skrev:"allt kommer bli bra!"

KRAM!🧡🌼🦢🌼🧡

@Soffi Grattis på 2-årsdagen! 🥳🥳🥳 Du börjar bli en stor tjej nu 😉 Lite klimakteriebesvär får man ta på köpet, men alkohol på sådana besvär är som att hålla fotogen på elden. Vi är tacksamma över att slippa den fotogenen!

Kram 🐘