av Märthan

Det är slut nu! Skilsmässan är nu ett faktum, du är en elak, ful och listig jävel!

Jag väljer att lämna förändra drickandet, det förändrar inget för mig. Jag gör slut med alkoholen Nu.

Studenten
tors, 2018-09-20 - 19:34

Vill bara kolla läget meddig? hur går det? Vad ska du göra i amsterdam ? :) kram

Nurture
tis, 2018-09-25 - 21:56

Saknar dina inlägg, Märtha. Vill bara att du ska veta att jag tänker på dej. Kram ?

Märthan
sön, 2018-09-30 - 17:11

Och jag är misslyckad i detta forum.... vet inte vad jag vill.... men jag lever, förlåt att jag inte uppdaterat...

Studenten... jag var i Amsterdam för jobb men ska snart dit igen för nöje, AMF, något du säkert känner till?

Märthan
mån, 2018-11-12 - 13:27

Har en rejäl dipp, vet på riktigt inte hur jag tar mig upp...

HUR står man ut med nykterhetens tristess och varför tycker man ens det är trist??

Så konfys o less

Nurture
tis, 2018-11-13 - 07:32

Kära du,

Det är oklart för mej om dip’en är för att du dricker eller för att du har tråkigt. Jag orkar knappt dricka längre. Blir så fruktansvärt trött och illamående efteråt.

Hoppas du hittar gnistan. Vi tycker om dej ?

Kramiz ????

Märthan
mån, 2018-11-19 - 08:25

Sitter här i köket och funderar, vad hände egentligen?

Jag hade 3,5 vita veckor, första klassiska helvetesveckan med skitsömn och skithumör. Men jag minns så väl frihetskänslan, pigga glada tacksamma kvällar. Glada barn som inte flydde mig.

Sen hände något. Jag tror de alkoholfria alternativen, i den mängd jag drack, lurade mig, jag lät det lura mig. Kände prestationspress från forumet genom mig själv. En övertro på min egen förmåga ihop med en dålig insikt om styrkan av alkoholens inflytande på mig. Jag föll som en sten, hårt och utan motstycke.

Jag har sedan dess varit onykter dygnets alla vakna timmar, även på min arbetstid. Återställare har varit ett måste för att ens hamna i normalläge, kunna använda sinnen såväl som finliret i kroppen. Sen kommer alltid käftsmällen, tröttheten, skammen, minnesförluster, orkeslöshet och en känsla av total meningslöshet. Mitt i 1000 måsten och krav som inte går att fly undan eller ställa åt sidan, livet.

Jag kan inte dricka mer, det är en förfärlig insikt som har svårt med förmaningar och förbud. Men jag kan inte, det går inte.

Nu har det gått ca 12h sedan sista glaset, jag är rädd. Inte kunnat sova, hårt tryck över bröstet, takykardi mestadels, slår hårt. Rädd att jag måste trappa ner istället för att sluta tvärt, min konsumtion den sista tiden har varit abnorm. Det skrämmer mig. Det enda jag är säker på och klar med är min insikt, jag har En chans till och jag tänker ta den. Sen är jag som sagt rädd, inte för ångesten eller tristessen denna gång utan för det fysiska.

Egentligen borde jag skjuta på detta till nästa vecka, denna veckan är det viktigheter som under inga andra omständigheter än min död som går att skjuta på. Men jag vill inte skjuta på det mer, jag måste börja Nu.

Kram till er alla starka som svaga där ute ❤️

Vinägermamman
mån, 2018-11-19 - 08:57

Du var den första jag följde när jag hittade till detta Forum i slutet av juli. Nä, vägen till ett nyktert liv är långt ifrån spikrak. Vill bara peppa dig genom att säga att du fixade en hel del i somras, så förmågan att bryta mönster har du. Du kommer att fixa det!
??

Märthan
mån, 2018-11-19 - 09:35

Fina Vinägermamma ❤️ Hur mår DU och hur ser det ut för dig nu? Ska leta rätt bland trådarna....

Nurture
mån, 2018-11-19 - 11:41

Koftan är av, du lever titeln på din tråd och har kavlat upp ärmarna.

Jäklar vad det kommer att gå bra, Märthan. Fina du.

Styrkekramar ?

Märthan
mån, 2018-11-19 - 11:53

Tack för din peppning! Har alldeles nyss bokat in mig hos en läkare imorgon... frågan är hur ärlig man vågar vara, konsekvenser o dyl...

Nurture
mån, 2018-11-19 - 12:26

Säg det nödvändiga. Om du inte får hjälp, var är du då om 6 mån ?

Tacksam att jag lever. Det finns inte så många val kvar för dej. Var smart. Gör inte som jag.

Märthan
mån, 2018-11-19 - 12:18

Nej sådan dramatik behöver jag inte...

Jag är mest rädd för hur de kan påverka mitt jobb, hur mkt de egentligen får berätta och ingripa. Har ju barn att tänka på, vilka jag aldrig missprioriterar hur jag än mår iof. Men ändå.

Märthan
tis, 2018-11-20 - 12:56

Träffade en supergullig läkare idag, som till skillnad från de allra flesta verkar förtroendeingivande. Fick även träffa en arbetsterapeut som jag ska träffa framöver, för att lära mig hantera mitt liv som tydligen går i 300 knyck. Hel drös med nya prover tagna och Oxascand utskrivet, den skrämmer mig lite. Ni med erfarenhet av denna får gärna dela med er av erfarenheterna.

När jag kom ut från besöken snurrade det rejält i skallen vill jag lova, att aldrig kunna dricka igen? Direkt körde jag mot grönan, stannade bilen en bit innan och bara satt. Vände, åkte till Ica och köpte en päron/citron must. Det här är en ofantlig sorg. Men nu har jag hoppat på ett nytt tåg iallafall, hoppas O hjälper snabbt mot ångesten nu bara.

Kramen

Märthan
tis, 2018-12-04 - 17:45

Hej vänner... och hej Sigge, skönt att läsa att du vänt båten igen ??????❤️

Uppdatering från mig... jag började direkt efter mötet med läkaren för 2v sedan med benzon, vilken grej! Inga alkoholsug, ingen ångest! Men hunger, huvudvärk och rätt loj. Nykter 1v och trappade på eget bevåg ner, kände att 3/dag kändes lite onödigt... sen efter 1v, måttligt drickande några dagar, på tok för mkt fre/lör och sen nykter igen söndag.

Pratade med läkaren idag igen, de lämnar in en orosanmälan till soc, ger mig inga mer benzo (förståeligt) och vägrar tyvärr hjälpa mig med min urkassa sömn, vilket gör mig rätt uppgiven. De tänker heller inte hjälps mig med ångesten om jag inte håller total nykterhet med kontroller. Tack men nej tack. Att jag vägrar antabus ser de som att jag ”inte är motiverad”. Så trist.

Orosanmälan gör att jag känner mig ledsen och lite kränkt, även om jag förstår att de gör rätt utifrån sitt. Våra barn har de fint, alltid satta i första rummet, har aldrig missat läxläsning eller körning till träningarna pga A. Dessutom är det i allra första hand för deras skull jag dristade mig att vända mig till vården, som jag mest upplever att jag får ett slag i ansiktet av. Jag skulle verkligen behöva höra er andra som fått orosanmälan på sig, min är tydligen ”extra sekretess” samt skickad till annan kommun pga vem jag är.

Ringde beroendemott i grannkommunen, där fick jag extremt bättre bemötande. Fick råd om en annan mottagning som jag ska kontakta för samtalsstöd, vilket känns bra.

Men orosanmälan hänger som ett mörker i luften nu, snälla, ni med erfarenhet och kunskap, hur lång tid tar det, vad händer?

Ellan
tis, 2018-12-04 - 20:59

Hej Märthan,
Skönt å se att du är tillbaka här på forumet. Ja du jag fick en anmälan till soc efter att ha spenderat en natt på psyk. Inget konstigt då vi har minderåriga barn i hemmet. Både du och jag förstår den delen. Det tog någon vecka sedan fick jag och min man komma dit på samtal. Blev väldigt väl bemötta och de ställde frågor kring barnens situation och jag berättade om mitt drickande. Jag erbjöds hjälp och vi diskuterade olika alternativ. Efter det började jag med antabus och började gå i samtal hos en beroendeterapeut. Utredningen hos soc lades ner vilket jag tror till stor del berodde på min och min mans uppriktighet. Min man var och är en trygg vuxen, min syster och mina föräldrar var väl insatta i situationen plus ett par av våra vänner. De tittade helt enkelt på hur barnen hade det.
Våra barn mådde inte bra i situationen som var. Jag var fysiskt närvarande men inte mentalt och detta har jag fått jobba med nu i nykterheten tillsammans med barnen.
Så här i efterhand ser jag allt detta som startskottet på min resa mot nykterheten. När soc blev inkopplade så började min man få nog... sedan tog det visserligen ett halvår till innan jag insåg vad jag egentligen behövde göra för att bli nykter.
Jag hade oxå en hel del krav från min läkare och fick Propavan att sova på. De skrev helt enkelt inte ut något annat eftersom jag var beroende...
Så såg det ut för mig för 3 år sedan.
Jag förstår att du mår skit och att det känns tungt just nu. Hur tänker du själv kring ditt drickande och vad säger din man i allt detta? Han blir ju oxå involverad i frågorna kring barnen.
Stor kram
Ellan